Som en mjuk vind [SV]

Titel: Som en mjuk vind [SV]
Språk: Svenska
Typ av text: FanFiction
Antal kapitel hittills: Jag skriver inte i kapitelform, utan jag skriver bara.
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: Ella bor i den perfekta mugglarfamiljen som finns.
Deras hus är problemfritt, inte en skata som stör deras te stunder. Tills plötsligt, en uggla kraschar in i deras fönster, och vänder upp och ner på Ellas liv.
~
Ella lyfte stel upp sin tekopp till hennes rosenröda läppar. Ett samtal pågick i det mellan stora rummet som bar spetsgardiner och en varm och mjuk matta utlagd för att ge rummet lite mer lyster, på den mattan stod ett litet litet bord, med ett silverfat och en tekanna. Runt detta bord stod fyra stycken ytterst obekväma, men prydliga fåtöljer. Rummet strålade av ljus från de stora fönsterna som visade den magnifika trädgården. Ellas båda föräldrar konverserade artigt med varandra, men ingen av dem kastade så mycket som en blick på Ella och hennes lillasyster Elin, där de satt och drack te.
Elin, som endast var nio år, skulle fylla tio år denna sommar, kastade nervösa blickar omkring sig hela tiden.
Som om hon var rädd från att göra fel.
Rädd för att någon skulle tycka hon var extremt konstig och kanske skicka upp henne på sitt rum. Men ingen lyfte så mycket som ett finger mot henne och det var nog det som gjorde henne så nervös, hon var nervös för att inte vara så perfekt som hennes föräldrar förväntade sig av henne.
Ella skakade diskret, men irriterat på huvudet och blängde surt på hennes föräldrar.
Hon var just påväg att göra något hon senare skulle ångra när en fågel flög rakt in i fönstret. Alla runt det lilla tebordet flög upp för att kolla på den fågel som måste ha gjort ordentligt illa sig. Elin darrade av skräck, men Ella var mest tacksam över att den hindrat henne från att ha gjort någonting hon skulle ångra djupt efteråt.
”Tack lilla fågel”, viskade hon tacksamt innan hon sprang med lätta steg ut för att kolla på fågeln. Till hennes stora förfäran, var det inte någon liten gullig fågel, utan en uggla. En livslevande uggla, som bar ett brev i näbben, och inte verkade vara skadad över huvudtaget.
”Ge dig av härifrån!” viskade Ella panikslaget. Men ugglan hoade bara lågt och sträckte stolt fram näbben.
”Är det meningen att jag ska ta det där brevet..?” frågade Ella oskärt ugglan men den sträckte bara fram näbben lite längre. Ella skakade av sig den obehagliga känslan och ryckte loss brevet från fågelns näbb, som hoade glatt, innan den reste sig upp, och gav sig iväg.
Och kvar satt Ella med ett dumt uttryck i ansiktet när hon såg sitt namn adresserat på brevet.

Låter spännande. Börja!

sjuukt bra!
meera
bevakar ♥

"Ella!" hördes en silkeslen röst innefrån, det var min mor. Hon och hennes silkeslena falska röst. Men Ella hade inte tid att tänka på det mer nu.
Brevet som vilade i hennes hand verkade overkligt på något sätt, som om någon skulle skicka en uggla med posten till henne!
Hon vågade inte öppna det.
"M-mor", stammade Ella fram innan hon på ganska skakiga ben reste på sig från den torra marken. "Det är ett brev här", fortsatte hon med samma skakiga röst när hon hade kommit innanför dörren.
"Ett brev?" frågade mor oferstående och lade huvudet lite på sne.
"Här", visade Ella och räckte fram det. Hennes mor tog tag i det stirrade först lite på adressen, innan hon vände på det och sakta öppnade det.
Med en lätt darrig hand vecklade hon ut det och började tyst läsa det. När hon hade läst klart det, läste hon det igen. Och igen.
Tillslut blev Ella tvungen att fråga vad det var hon läste.
"Mamma!" utbrast hon och hennes mor tittade upp med en lätt skrämd blick.
"Du är en häxa", viskade hennes mamma med en panikslaget ansiktsuttryck.
"Eh, var inte fånig!" svarade Ella med en röst som med nöd och näppe bar, innan hon ryckte åt sig brevet och började läsa det, och mycket riktigt, så var hon, enligt brevet, en häxa. Ur kuverttet föll ett till pergamnet ut som Ella genast snappade åt sig, där var en lista på de många böckerna hon behövde köpa.
Ett litet leende började ta form på hennes läppar.
Detta kunde vara anledningen till att Ella hade gjort så många underliga saker. Som att hon fått en kristall lossna från kristallkronan vid matsalsbordet, så att den landade rakt i soppan, när hon var så irreterad på hennes perfekta föräldrar, och alla detras perfekta gäster.
Alla runt bordet hade då blivit lite förfärade och hoppat bakåt.

Leendet på Ellas läppar blev bara större och större, när hon läste att hon skulle inhandla en trollstav också.
"Jag får åka va, mamma?" frågade Ella och tittade upp på sin mamma som nickade, knappt märkbart.
Ella blev så glad att hon kramade sin mamma det hårdaste hon kunde (vilket inte skulle behöva vara särskilt hårt), innan hon grabbade tag i sin lillasysters smala hand och drog med henne upp på sitt rum.
Ella placerade Elin bredvid sig på sin säng.
"Jag kommer sakna dig", viskade Elin med tårfyllda ögon. Ella hade inte fattat att Elin skulle bli ledsen för det, men nu förstod hon det.
"Jag kommer sakna dig med, lillasyster", viskade hon och gav sin lillasyster en kram, fylld av all den kärlek hon kunde ge henne. All den kärlek som inte skulle räcka till.

meeeeeeeraa!
den är sjuukt bra ♥

Några timmar senare vid matbordet, hade det aldrig varit en sådan laddad tystnad som nu. Ingen av de båda föräldrarna hittade något halvbra samtal att föra vidare på, så de gav ganska snabbt upp.
Ella satt vid sin vanliga plats, med ett brett grin i ansiktet, som var omöjligt att ens försöka sudda bort och Elin satt där med tårar rinnande ner för hennes sockersöta kinder.
Maten som stod utdukad på bordet, var prydligt upplagd. Kyckling, med någon kantarellsås och kokt potatis.
För Elin kändes maten som klister i munnen på henne, medan på Ella, slank den ner lika lätt som om det bara vore vatten.
Ella harklade sig lite.
"Ehm, mamma, pappa, jag tänkte om vi kunde åka till diagongränden imorgon?" frågade hon med en liten nervös röst, hon var rädd för vad hennes föräldrar nu skulle tycka, eftersom hon var en häxa.
"Det kan vi väl", svarade hennes föräldrar i mun med varandra och med exakt samma sakliga ton, vilket fick Ella att fnittra till.
"Får jag gå från bordet?" frågade Elin med en röst som var så nära på att brista.
"Det får du, lilla gumman", svarade deras mor. I samma stund som de orden lämnade hennes mors läppar rusade Elin bort från bordet, upp för den vackra trappan, och upp på sitt rum. Man hörde tydligt hur hon slängde igen dörren och slängde sig på sin säng.
Man hörde det där lilla dunset när sängbenen slog i golvet.
"Får jag också gå?" frågade Ella och sköt bort sin halvt uppätna mat. Hon frågade sin fråga utan ett leende på sina rosenrödaläppar, det hade blivit som bortblåst av hennes lillasysters gälla röst.
Hennes föräldrar nickade, och Ellla skyndade sig ut genom matsalen, med den stora kristallkronan, mot sin lillasysters dörr.
Ella skyndade sig fram till Elin som satt med rödsprängda ögon på sin säng och lade sina beskyddande storasysterarmar omkring henne, och sådär satt de, tills båda somnade, och nästa dag grydde.

mega super duper extremt bra! kapitel =)

superbra kapitel ska ta och bevaka nu så om du känner dig bevakad så är det jag;]

den var ju jättebra!