Jag vet att du aldrig lämnar mig. [SV]

Titel:
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven:Nej
Beskrivning: Den handlar om Georges syn på livet, från och med kriget och frammåt.

Kapitel 1 -

Jag tittar uppåt och ser skyddet som börjar byggas runt Hogwarts. På avstånd så kommer Voldemort och hans anhängare. Folk springer runt och tar sina positioner. det är nästan så att jag kan höra hjärtat slå. Jag kollar på min bror. Han kollar på mig.
"Är du okej, Freddie?" frågar jag.
"Ja" svarar han.
"Jag också" säger jag, och vi ler mot varandra.
Jag vänder min blick utåt och nu.. Nu finns det ingen återvändo.
Jag håller hårt i min stav. Jag är redo nu. Jag är redo.
Jag tar ett djupt andetag, andas in den fuktiga luften, känner hur den fyller mina lungor. Det känns i luften att det är något stort som ska hända. Jag känner oron.
Nu är det dags. Dom kommer nu. Jag sväljer. Dom ska aldrig segra. Aldrig!

Åh, super ♥ Har tänkt att skriva en fan-fic om George, men nu när du har börjat så kan ju inte jag göra det ;P ♥
Verkar vara super! ♥

jo jag ska nog fortsätta! men det är klart att du kan göra det också, alla skriver ju olika

------------------------------------------
Kapitel 2 -

Kaotiskt. Det känns så overkligt. Det kan inte ha hänt.
Fast det gjorde det. Men nu, nu är det över. Han är död. Voldemort är död! Äntligen kan vi leva utan rädsla. Det är som att en stor klump har lyfts från mitt hjärta, som att jag äntligen kan andas ut. Jag går in i stora salen, och ser mig omkring. Överallt ligger döda kroppar, folk sitter bredvid dom, tar ett sista farväl.. Jag får plötsligt en känsla av obehag. Fred. Freddie, vart är han? Jag börjar leta, jag låter min blick fara över rummet, fram och tillbaka. Så ser jag Mamma.. och Pappa.. men ingen Fred. Vänta.. varför? Varför sätter dom sig ner? Gråter dom? Jag skyndar mig dit det fortaste jag kan, det känns som att tiden plötsligt stannat. Jag kommer fram och kollar. Det är som att se sig själv ligga där. Helt livlös. Fast det här är värre, så himla mycket värre. Jag känner hur hela min värld kollapsar, jag faller ner på knä och mina tårar rinner ner för min kinder.
"Fred? Freddie! Du kan inte lämna mig, Fred!", Skriker jag.
Jag känner en hand på min axel, men jag vänder mig inte ens om för att se vem det är. Jag har nyss förlorat en del av mig själv. Min bästavän, min tvillingbror. Han jag känt och älskat hela livet.
"George.. Han är död..", hörde jag pappa säga. Man hörde att det tog imot i honom när han sa det, det var som att något sprack i honom. Jag hade aldrig sett honom såhär förut.
"Fred, lämna mig aldrig.", Viskade jag till min bror.
Jag kollade up från min brors livlösa ansikte och jag såg hur Ron kom in i Stora salen. Han såg oss direkt och kom springande mot oss.
"Nej.. NEJ!", hörde jag honom skrika.
Han satt sig ner bredvid mig på knä och hans tårar rann, precis som mina. Något har gått sönder i oss alla nu. Det kommer aldrig bli som förut. Jag tar Rons hand och vi sitter där och gråter, bredvid min tvillingbrors döda kropp. Fred..
"Jag vet att du aldrig lämnar mig.", Var det sista jag hann säga till min döda brors kropp, innan dom drog ut mig därifrån. Mitt hjärta har aldrig någonsin gjort så här ont. Det är ett hål i min själ. Jag är.. Jag är halv.

Haha, mjo,.. Men har så mycket saker att göra nu. Dels håller jag på med ett brev till Rowling, sen en låt om Fred.. Fan-fics får komma sen i så fall ;P ♥

Riktigt bra med detaljer, det målar upp en bild framför en. Några saker bara:
När du skriver i dialoger, alltså "Är du okej Freddie?", kom ihåg att använda kommatecken efteråt;
"Är du okej, Freddie?", frågar jag.

När du skriver flera punkter efter varandra; "...", ska det inte vara stor bokstav på meningen efter;
Jag vänder min blick utåt och nu.. nu finns det ingen återvändo.

Tänk på att skriva de eller dem istället för dom, då dom inte riktigt finns i svenskan.

Annars var det grymt gjort! Tycker att du bör skriva längre kapitel dock.

okej! tack det ska jag tänka på!

Storyn och beskrivningarna är ju underbara ♥
Sen är det som childhoodlight sa, att det är liten bokstav efter "..."
ex: "George..han är död"
Sen känns det som att jag inte kan avgöra om det utspelar sig i nutid eller dåtid. (Kan vara för att jag är trött och inte tänker efter ordentligt). För ibland skriver du ord i nutidsform, ex "tar", sen finns det ord i dåtid som "såg".
Annars, superbra! ♥

jätte bra super bra

super bra!!

Jag ska tänka på det! det är meningen att det utspelar sig i nutid, jag var lite trött när jag skrev också för det var på morgonen och natten haha