Cornelia Mc'Lean [SV][PG]

Titel: Cornelis Mc'Lean
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 17
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: Cornelia har en svår barndom, och ska börja på Hogwarts, där går det bättre för henne, men hon har svårt att få vänner, hon kan inte glömma natten i skogen...

handlar om marodörernas tid

Vad tycks??? jag skriver prologen senare!

låter jättebra!

skriver prologen nu!

låter jättebra...

låter jättebra skriv vetja...

Prolog Spring!
- Men varför? Sa jag till min mamma.
- ni är speciella, ni måste fly! Spring nu! Fick jag som svar.
Jag och Michaela stod kvar.
- Spring! Skrek min pappa. De är på väg!
jag och min tvillingsyster Michaela började springa. Vi var i barfota, mitt i en tjock skog där vi brukade bo. Runt halsen hade båda ett halsband. Vi hade fått de av mamma och pappa. Min föreställde ett varghuvud. Michaelas föreställde ett tigerhuvud. Jag var tio år. Vi sprang och sprang. Men någon sprang bakom oss. Vi fortsatte springa, men vi var inte tillräckligt snabba. En man riktade sin trollstav emot oss. Jag ställde mig framför Michaela och tog handen framför ansiktet. Det kom en grön stråle från trollstaven. Han riktade trollstaven mot mitt ansikte. Jag tog min hand med handflatan utåt för ansiktet. Jag kände en stor smärta. Jag tog ner min hand och såg att jag hade fått ett jättestort sår som blödde. Mannen såg förvånad ut för att vi hade överlevt. Vi fortsatte springa tills vi var jättelångt in i skogen. Där stannade vi. Jag rev loss en tygbit från min tröja och lindade det runt min hand. Varför hände det här mig? Tänkte jag. Jag tänkte tillbaka till tiden då allt var normalt. Vi brukade bo i skogen, jag min mamma och pappa och min syster. Min mamma var häxa, min pappa trollkarl. Jag och min syster var häxor. Någon jagade oss, för att vi var ”speciella”. Vi sprang medans mamma och pappa skyddade oss, då fick vi ett försprång. Nu var de säkert döda. Nu var det bara jag och Michaela kvar. Men snart skulle vi nog också vara döda. Eller? Om vi kämpar för vårat liv dör vi inte förgäves. Eller ska vi fortsätta springa?

Vi sprang så snabbt vi kunde. Vi visste inte vem eller vad det var som jagade oss. Troligen en dödätare. När vi hade sprungit i vad som kändes en evighet, var vi ute ur skogen. Vi var på en tomgata med några få hus. Lamporna i husen var tända. Jag kände lukten av nygräddad mat. Då kände jag hur hungrig jag var. I hela mitt liv har jag ätit ett mål om dagen. Om jag hade tur två mål, om jag hade otur, fick jag klara mig med vatten. Idag, hade jag otur.
Vi stod mitt på gatan och flåsade.
- Vad ska vi göra nu? Sa Michaela.
jag ryckte lite lätt på axlarna. Vart skulle vi bo? Vart var vi? Tänkte jag. Men vi hade klarat oss, det var det vikigaste, jag hade klarat mig. Cornelia McLean.

första kapitlet kommer nog imorrn tror jag!

jättebra!!

jättebra ff

meeeeeeeeeeeeeer

Jättebra! Hoppas det kommer mer imorgon.

KAPITEL 1 Får Vi Sitta Här?
FEM ÅR SENARE

Jag satt på en gata i London. Michaela var borta. Hon försvann för tre år sen. Hon var inte död bara borta. För alltid. Men inte död.
Jag tänkte på när jag bodde i skogen. Jag brukade alltid äta tomater.
- Man blir vacker av tomater, brukade alltid min pappa säga till mig.
Jag reste på mig och började gå mot ett skyltfönster. Det var en spegelaffär. Jag kollade mig själv i spegeln. Jag hade brunt hår som var rufsigt. I vanliga fall borde det vara vågigt, men jag duschar aldrig. Jag hade bruna ögon och var inte så jättelång (1,65). Jag ”bodde” utanför en skola, rektorn där var jättetrevlig och brukade ge mig lektioner ibland. Därför kunde jag läsa och skriva.
den enda riktiga saken jag ägde var mitt halsband. Kedjan var lite sliten men annars var den i ganska gott skick.

Jag satte mig mot en vägg. Då kom en uggla emot mig, och gav mig ett brev. Det stod att de var till mig. Jag öppnade brevet. Det stod att jag skulle få börja på en skola som hette Hogwarts. Jag blev glad över det som stod på brevet. Det var en ny start för mig. Jag skulle få lära mig saker.

Jag och någon vid namn Stefan Cooper, var på en gata och köpte böcker till mig. Jag fick låna pengar. Jag köpte också en trollstav och en skoluniform. Jag fick ta en dusch och så fixade Stefan mitt hår med sin trollstav. När jag hade handlat klart och så var det bara att vänta.

Jag gick och satte mig i en tom kupé på tåget som var på väg till Hogwarts. Jag skulle börja mitt femte och första år. Jag kollade ut genom fönstret. Och satt där och dagdrömde en liten stund, om vad som skulle hända på Hogwarts.
- Får vi sitta här?
Jag kollade på killen som frågade. Jag hade inte märkt att någon öppnat dörren och stuckit in huvudet.
- Alla andra kupéer är upptagna, fortsatte han.
Killen hade mörkt hår och ett vackert ansikte, enligt mig. Jag nickade fyra killar kom in och satte sig. Killen som frågade satte sig bredvid mig, de andra tre mittemot.
- Jag heter Sirius, sa killen som satt bredvid mig.
- Jag heter Remus, sa en av killarna mittemot mig.
- James.
- Peter.
- Jag heter Cornelia, svarade jag.
- Är du ny här? Frågade Remus.
- Ja, det är jag, sa jag lite blygt. Jag ska börja femte året.
- Vi med! Sa Remus glatt.
Jag log lite lätt som svar. Sen fortsatte jag kolla ut genom fönstret, tåget hade börjat rulla nu.
- Såå… började Sirius. Varför ska du börja på Hogwarts nu?
- Vad menar du? Sa jag.
- Har du flyttat eller blivit utslängd förut? Varför bytte du skola? Förklarade Sirius.
- jag har aldrig gått i skolan, sa jag.
- inte ens hemundervisning?
jag skakade på huvudet. Alla satt tysta ett tag.
- vill ni ha något från vagnen? Frågade en kvinna som stod utanför våran kupé med en vagn.
jag skrattade till lite.
- Vad skrattar du åt? Frågade Sirius.
- Jag har inga pengar.
Sirius kollade förvånat på mig.
- jag tar två chokladgrodor, en Bertie Bott i alla smaker och en jordgubbskaramell, sa han och gav sedan en chokladgroda till mig. Här ät den.
- vad är det? Sa jag.
- Choklad, fick jag som svar.
Jag tog emot den och åt sakta upp den. Jag hade aldrig ätit något godare i hela mitt liv. Jag fick ett kort på en trollkarl som hette Godric Gryffindor.
vi pratade en liten stund med varandra, killarna var jättetrevliga mot mig. Sen gick jag och bytte om.