De två tvillingarna

Titel: De två tvillingarna
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: -
Färdigskriven: Nej
Rating: ?
Beskrivning: Två tvillingar vi namn Gabriella och
Laura växte upp i en mugglar familj. Men så en dag kommer en man med mantel hem till dem, han förklarar att de båda har fått en plats på Hogwarts, en skola för unga häxor och trollkarlar.
Så den 1 september åker hela familjen till perrong 9 3/4.
De förväntar sig ett till synes vanligt skolår, men allt blir inte som de har tänkt sig...

(Det är under samma tid som Harry Potter gick på Hogwarts)

Jag och hp-aren hade tängt skriva en fanfiktion tillsammans.
Det skulle vara jätte snällt om ni ville läsa och kommentera den.

låter spännande!

ps: om du inte vet vad rating är, så kan du kolla på den speciella tråden för det, som finns här i ff forumet

bra

(Gabriella)
Vi stod på perrong 9 3/4. Jag kände mig lite nervös. När de suttit i bilen och pratat hade allt varig fantastiskt, jag trodde inte att det var sant... Vi var på väg till en internat skola, som vi skulle tillbringa våra närmaste år på. Men nu, nu var det som om någon slagit till mig, allt kändes som en mardröm... Jag hade aldrig varit borta från mina föräldrar men än två veckor. Hur skulle jag då klara av ett helt år?! Sedan andades jag in, hur farligt kunde det bli? Jag hade läst alla böcker som vi köpt i Diagongränden så att jag nu kunde dem utantill, pluggat en massa om varelser som bara häxor och trollkarlar visste existerade, och ägnat väldigt mycket tid ensam, bara med böckerna som sällskap. Detta var jag inte ledsen för, böcker hade alltid varit hennes tillflykt när hon varit ledsen eller arg...
En visselpipa ljöd och jag rycktes ur mina tankar. "Ha det nu så bra" log min mamma "vi ses ju till jul" nickade min pappa, jag såg frågande på honom "vad menar du?" frågade jag "ni har ju jul lov då" säger han och kramar om mig. "Nu måste ni gå!" min mamma kramar också om mig, sedan Laura. "Vi älskar er!" ropade de efter mig och Laura när vi hoppade på tåget, det var i sista stund, för bara några sikunder efter slog dörrarna igen och tåget började röra på sig.
"Nu är vi på väg" sa Laura, och jag kunde inte undgå att höra på hennes röst att hon var lite rädd.
"Kom så letar vi upp en kupé" sa jag då.
Nästan alla kupéer var upptagna, men till sist hittade vi en kupé där det bara satt två andra människor, en häxa och en trollkarl. "Hej, är det okej om vi sitter med er?" frågade jag och tittade nyfiket på tidningen häxan höll i, på framsidan fans det en rörlig bild på en något mullig man som hade ett plommonstop på huvudet. Flickans kolsvarta hår skymde ansiktet, men hennes kropp var rätt senig. Hon verkade inte vilja svara på om de fick sitta i deras Kupé, så jag vände mig i stället till trollkarlen, han verkade vara tre år äldre än oss, när han såg tillbaka på mig såg det ut som om att hans ögon glimmade till, men jag antog att det bara var ljuset.
"Men visst får ni sitta här!" Sa han.
Jag satte mig bredvid honom, och Laura satte sig, något tvekande, bredvid häxan.
"Jag heter Cedric, Cedric Diggory." sa han "du då? frågade han. "Gabriella" svarade jag, och log.


Jag och Cedric satt länge och pratade, det verkade finnas på mycket att berätta om trollkarlsvärlden.
Och han ville veta hur det var att leva som mugglare, som tydligen var ordet för icke magiska varelser/människor.
Men efter flera timmar saktade tåget in.
"Ja, dags att kliva av då" sa han och lyfte ner sitt bagage, jag följde hans exempel, sedan tog jag Lauras hand och följde efter Cedric, Laura hade inte sagt så mycket på hela resan, men nu log hon. Efter oss kom flickan som suttit i samma kupé som de, nu kunde man se hennes ansikte, hon var inte särskilt fin, det första bilden av henne var att hon liknade en skata, men mänsklig, naturligtvis sa jag inte detta högt, eftersom att det nog hade gjort henne ledsen, det hade det gjort mig med om någon sagt någonting sådant till mig, tänkte jag, och ökade på stegen så att jag kom att stå bredvid Cedric, han var något längre en mig, men rätt så stilig...
Dörrarna öppnades och vi klev ut.
"Första års eleverna till mej!" dundrade en hög rös "Det är Hagrid, ni ska ta er över till slottet med honom" sa Cedric. Så jag och Laura hade inget annan val än att söka upp Hagrid, han var en stor man, men händer stora som fat. Jag såg skräckslaget på honom, men han så bara vänligt tillbaka på mig. "Hej, ni ska me mej i båtarna" sa han när alla kommit, och jag kände att jag darrade i hela kroppen. Ni två kan sitta med mig!" ropade han till mig och Laura, och vi satte oss ner, när Hagrid klev i gungade hela båten, jag tappade greppet om båt kanterna...
____________________________________________________

Tråkigt kapitel, men var tvungen att börja så...
Vill ni ha mer?

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

okej nu är det min tur:


Jag såg hur Gabriella började gunga fram och tillbaka. Jag tog tag i hennes högra hand.
Det kändes som någon råkade putta mig. Jag kollade bakom mig och det var en kille med orangerött hår. Jag kollade nyfiket på honom. "Förlåt, jag skulle bara sätta mig ordenligt" Sa han och blev lite rödblommig. " Ähh jag klarar mig" Han nickade och vände sig om till sina två kompisar.


Jag kollade nu framåt igen och började se ett mörkt slott där framme. " Är det Hogwarts?" Frågade jag Gabriella. Hon nickade till svar.

HAGRID:
Förstaårselever hitåt. Ni ska bli sorterade.

Jag och gabriella började gå ur båten och gick längs en liten stig. Vi ställde oss i en kö. " Den där hatten ska sotera oss i ett elevhem, om du hamnar i Gryffindor är du hjälpsam och modig. Om du hamnar i Rawenclaw är du smart. Om du hamnar i Hufflepuff är du snäll och om du hamnar i Slyhterin så är du listig. Dom flesta som hamnar där kan bli onda" Sa Gabriella lågt. Jag lyssnade inte så mycket på Gabriella för jag hade lyssnat mer på hatten som hade börjat att soretera folk. " Sandra Smiht!" ropade hatten högt. "Hmm en smart och hjälpsam liten flicka men också smart... Rawenclaw" Flickan gick och satte sig vid Rawenclaw bordet. Alla apploderade. " Gabriella Little!" Ropade hatten högt.
Gabriella satte sig och hatten såg stor ut på henne tyckte Laura

meeeeeeeeeeeeeeeeeer

Nu är det .Ginny.

okej

[Gabriella]
Jag satte mig ner på en rätt hög pall. McGonagall satte en gammal hatt på mitt huvud, den var lite för stor, så den gled ner över ögonen. 'Hmmm, vad har vi här då?' till min förskräckelse kom det från hatten, men ingen annan tycktes ha hört den... 'du verkar vara en väldigt smart flicka...' Sa sorteringshatten. 'kanske Rawenclaw! Men jag är inte säker."
Innan jag visste vad som hänt hade hatten ropat GRYFFINDOR!, och alla vid bordet längst till vänster började applådera... Så jag antog att det var Gryffindor bordet.
Jag reste mig lite skakis upp och vände mig mot Laura och log. Sedan gick jag ner mot Gryffindor bordet, en kille med svart hår som ropats upp långt innan mig flyttade sig lite åt sidan så att jag kunde sätta mig mellan honom och hans kompis. När jag satt mig ner lade jag märke till ärret i hans panna, det var format som en blixt. "Vad har hänt?" frågade jag tyst och tittade först på honom sedan på hans ärr. "Du är nog den första som frågar det, alla andra verkar veta" sa han och log svagt. Men han han aldrig svara fören nästa namn ropades upp; Pancy Parktinson!" Ropade McGonagall upp, och en häxa klev fram ur kön men framåt skjuten haka. Till skillnad från henne gick hon själv säkert fram till hatten och satte den på huvudet, den hade knappt nuddat vid hennes hår fören den skrek "Slytherin!" med hög röst. McGonagall såg ner på sin lista och ropade upp ännu ett namn: Draco Malfoy. Jag såg hur killen med rött hår ryckte till. "Vad är det?" viskade jag" han hoppade till och såg på mig. "Han är son till Lucius Malfoy!" viskade han tillbaka. "okej, och?" jag tittade frågande på honom. "Han var en av Du vet vems anhängare, nu säger han att han löd under imperius förbannelsen." sa han, med hat i rösten. "Jag slår vad om att han hamnar i Slytherin!"
"Vem var det som ville slå vad?!" först nu lade jag märke till två killar till med rött hår, något äldre än den jag satt bredvid. "Äh, lägg av nu va!" fräste den som satt bredvid mig. "Va inte så tråkig nu Ron!" så en av tvillingarna, och jag såg på den som kallades Ron. "Slytherin!" ljöd en stämma och jag ryckte till, jag hade alldeles glömt bort sorterings hatten.
Jag såg upp mot Laura, det var inte många kvar nu... "Laura Little!" Ropade McGonagall, och Laura gick med darrande knän fram till pallen, när hon skulle sätta sig ner tappade hon tagen och alla vid Slytherins bord skrattade, jag hade kunat gå dit och slå till dem! Laura hade alltid varit den starkare av dem, men hon var också lite fegare, och det var nog läskigt att stå framför hela skolan utan att halva skrattade! Jag log uppmuntrande, och hon satte sig ner och tog på sig sorterings hatten...

............................................................................
Var den bra?