Är det värt att? [SV]

Rating: PG-13
Genre: Romance/Drama/Vänskap
Språk: Svenska
Kapitel: Oklart
Era: Påhittad karaktär, Harry Potter och hans gäng, resten samt några Slytherin elever.
Färdigskriven: Nej!

Leona Loven är en helt normal 16 årig flicka som går sitt sjätte år på Hogwarts skola i Gryffindor. En helt normal flicka med blondt hår till axlarna och isblåa ögon. Normalbyggd och söt.

Sedan fjärde året har Leona dejtat Harry Potter. Men på senaste tiden har hon börjat undra om det är värt det. Är det verkligen värt att dejta Han som överlevde, den populäraste killen om han inte tar hand om dig ordentligt? Inte bryr sig. Inte visar kärlek utan hellre vill umgås med Ron och Hermione, flörta med Ginny samt rädda allt och alla. Är det värt att dejta honom för det? När han inte på över ett år hållt hennes hand, kysst henne eller sagt hur mycket hon betyder för honom.

Är det värt alla tårar...


Låter detta intressant kommentera så får ni ett inlägg

Jag tycker den verkar bra, jag bevakar

Kapitel 1:

Leona slängde en blick i speglen innan hon lämnade sovsalen med en tung väska hängandes över högra axeln. Hon hade förhoppningar om att Harry väntade på henne nere i sällskapsrummet för att sedan gå och äta frukost. Hennes förhoppningar sjönk snabbt när hon upptäckte att sällskapsrummet var helt tomt på folk. Hon suckade djupt. Leona kände sig dum. Hon borde ha vetat bättre än att få upp förhoppningarna.

Hon lämnade sovsalen och vandrade långsamt ner för alla trappor till Stora Salen. Hon lät blicken vandra runt och kunde inte få nog av alla tavlor, det höga taket och de vackra stenstrukturerna. Hon älskade allt som hade med Hogwarts att göra. Tavlor som hälsar godmorgon och önskar en bra dag, elever som skyndar sig till sina respektiva platser utspridda över hela slottet, hennes stek som ekade mellan stenväggarna.

Hon gick in genom de stora dubbeldörrarna och tittade sig runt i Stora Salen. Fyra bord stod på långsidorna. Längst till vänster Slytherin, nästlängst till Vänster Ravenclaw, Nästlängst till höger stod Leonas bord Gryffindor och längst till höger Huffelpuff.
Hon tittade ner längst Gryffindorbordet och såg snabbt Harry sitta omringad av sina vänner. Hon drog ett djupt andetag och gick ner till mitten av bordet och satte sig mellan Harry och Ron.
" Godmorgon." Hermione vände blicken till Leona.
" Godmorgon Leona." Ron grymtade godmorgon med munnen full som alltid. Harry vände huvudet mot henne och nickade.
Leona kände blodet rusa i venerna. En nickning var det allt hon skulle få som ett godmorgon?

Leona vände sakta ner blicken till bordet och började äta sin frukost. Hon försökte komma in i samtalet mellan Harry och Ron men Harry puttade till henne.
" Stör inte när vi pratar." Hans blick trängde in i hennes och borrade sig fast. Leona log mot Harry och la sin hand över hans på bordet.
" Förlåt mig Harry." Han tittade sakta ner på deras händer innan han drog åt sig sin hand. Han reste sig upp och tog sin väska. Sedan lämnade han bordet.
" Förlåt Leona." Hermione reste sig samtidigt som Ron och de lämnade henne ensam kvar. Leona kände blickarna från andra elever i ryggen. Hon sänkte blicken och kände hur det vattnades i ögonen.
" Har ni hört att Harry varit med Ginny?" Hon hörde en viskning komma från någonstans.
" Va seriöst? Men han är ju med Leona."
" Ja men Harry verkar ju inte ens intresserad av henne."
Leona klarade inte att höra mer. Hon reste sig och lämnade fort Stora Salen. Magen gjorde ont. Ögonen sved av tårarna hon försökte hålla inne.

Leona gick ner i fängelsehålorna och vandrade snabbt ner till en återvändningsgränd hon visste alltid var tom. Hon sjönk ner på det svala stengolvet och lät tårarna äntligen rinna nedför sina kinder. Är det värt allt detta? Samma mening snurrade i huvudet om och om igen. Leona drog ett djupt andetag. Samla dig själv Leona. Stå på dig. Rak i ryggen. Le. Låtsas som att allt är bra.
Leona drog handen över kinderna och torkade sedan av den på klädnaden. Innan hon hann resa sig hörde hon en röst eka mellan väggarna.
" Du vet att du är värd bättre än Potter va?"


Vem var det som stod och tittade på Leona?

Jättebra kapitel! Du skriver riktigt bra, det enda jag tänkte på var den här raden: Hon borde ha vetat bättre än att få upp förhoppningarna. Jag tycker det skulle låta bättre om du skrev: Hon borde ha vetat bättre än att
börja hoppas för mycket.
Vid ett tillfälle skrev du stor bokstav efter komma, men det var säkert bara något du råkade göra.
Jag håller helt med rösten i slutet om att Leona är värd något bättre en Harry, jag undrar vem det vae som sa det...

Jag har lätt dyslexi så märker inte alltid att jag skriver fel :p

Kapitel 2:

Leona flög upp från det kalla golvet och tryckte sig mot väggen.
" Vad vill du?"
Rösten kom nämre.
" jag sa att du är värd bättre än Potter. Varför står du ut med honom? Han behandlar dig som skit." Personen ställde sig i mitt av dörröppningen och tittade på henne en stund innan han sjönk ner i skräddarställning och därmed stängde in henne i återvändsgränden.

Leona stirrade rakt ut i luften.
" Sitt." Han tittade henne rakt i ögonen och beodrade henne. Hon lydde hans order.
" Herregud är du hjärntvättad av honom också?"
Leona orkade inte försvara sig. Hon bara nickade. Han hade ju rätt. Hon gör allt Harry säger till henne utan att tveka.
" Om Potter ber dig hoppa från uggletornet, hade du gjort det då?"
Leona tittade ner i golvet och nickade sakta.
" Ja." Svarade hon enkelt.
Det var tyst en stund. Det enda man kunde höra var två personers andetag. Två personer som andades och båda funderade på vad dem skulle säga härnäst.

" Varför är du med honom?"
Leona tittade upp på den bleka pojken som såg ännu blekare ut i det dunkla mörkret som omgav dem. Enda lyset var från ett litet ljus på den kala stenväggen.
" För jag älskar honom. Han älskar mig." Svarade hon sakta. Väldigt sakta. Orden lät inte äkta. Leona visste att dem inte var äkta.
" Han älskar inte dig Loven. Jag har sett hur han dragit undan sin hand när du försökt ta den. Jag har sett när han undvikit dina kyssar. När kysste han dig senast?"
Leona tittade förvånat upp. Hon bet sig i läppen och kände en tår rinna nedför kinden igen.
" Jag vet ärligt talat inte längre." Hon tystnade en stund. " Jag minns inte." Viskade hon sedan. Hennes viskning ekade genom luften och pojken reagerade. Han kunde känna smärtan i viskningen. Smärtan i hennes röst skar igenom honom.
Pojken flyttade sig sakta nämre flickan och satte sig försiktigt brevid henne. Han kunde känna och se att alla hennes muskler var spända. Han satt helt still och kände sakta men säkert att hon slappnade av.
" Du förtjänar bättre. Någon som behandlar dig som en kvinna. Som en gudinna. En som ger dig närhet och trygghet. En kille som ger dig allt du någonsin behöver."

Leona förstod inte hur dem orden kunde komma ur den munnen. Ur den killen.
" Om jag hade kunnat hade jag gått tillbaka till början innan jag accepterade första dejten. Men det kan jag inte. Och jag är fast med Harry. Jag har lovat honom att alltid vara till lags. Att alltid vara där när han behöver." Hon avbröts av att pojken brevid henne frustade till.
" Vara där när han behöver? Du menar hans booty calls?"
Leona tittade sakta ner i golvet. Pojken hade rätt. Hon dög bara i sängen. Fast inte ens där var Harry romantisk eller brydde sig om henne.
" Detta är mitt liv. Jag och Harry. Jag är hans och kommer alltid vara. Tills jag dör." Leona reste sig och lämnade återvändsgränden med snabba steg.

Pojken som satt kvar mot väggen visste att gjorde han inget skulle Leona Loven bara vara ett minne inom den närmsta tiden. Potter kommer göra sig av med henne och inte på det normala sättet. Pojken visste. Endå förstod han inte varför han brydde sig. Han var en Slytherin. Hon en Gryffindor. Men det var något speciellt med henne.


Mer?

Ååå så bra! Jag har mina misstankar om vem pojken är, och de stärktes när det stod att han är från Slytherin, men det kan ju vara så att jag får en överraskning... Jag vill gärna ha mer så fort som möjligt! Det är kul med ff:s som uppdateras ofta, särskilt när man är ledig och har tid att läsa

Kapitel 3:

Leona satt brevid Harry i sällskapsrummet och gjorde sina läxor.
" Gör mina läxor." Harry slängde hans böcker i hennes knä och hon nickade lydigt.
" Ja Harry."
Harry reste sig upp och gick sedan till bordet där Hermione och Ron satt. Leona kunde inte koncentrera sig så hon tog alla böcker och gick till biblioteket.

Hon letade upp ett bord längst in i biblioteket och satte sig ner i dunklet och gjorde läxorna. En lykta lös upp bordet i en mysig gul färg. Hon gjorde sina egna och började sedan med Harrys. Hon var så koncentrerad så hon hade ingen aning om att timmarna tickade snabbt på och helt plötsligt var klockan 22.30. Men det hade inte Leona en susning om.

" Shy Ginny. Vi måste vara tysta." Leona lyfte huvudet när hon kände igen rösten som viskade bara någon bokhylla bakom henne. Hon reste sig försiktigt och smög framåt mot hörnet på bokhyllan. Hon tittade försiktigt fram.
Hennes hjärta gick i tusen bitar. Klumpen i halsen täppte till ännu hårdare och hjärtat dunkade ovanligt fort.
Hon backade och slog emot kanten på bokhyllan mittemot.
Harry snurrade runt och läpparna som var klistrade mot Ginnys var nu riktade mot Leona. Hans ögon var svarta när han snabbt gick fram till Leona och la händerna runt hennes hals.
" Inte ett ord om detta Leona." Han klämde till hårdare för att visa att han menade allvar.
Leona hörde steg som sprang därifrån och förstod att Ginny rusat därifrån. Hon kämpade med att få luft. Hon försökte riva bort hans händer men han tog ett hårdare tag.
" Rör mig inte din äckliga." Han tystnade när han hörde steg komma emot dem. Han släppte Leona snabbt och börjadew gå. Han vände sig mot henne och fräste tyst.
" inte ett ord om detta. Du ska bete dig som vanligt. Du ska alltid vara med mig." Han gick snabbt därifrån. Leona som hade sjunkit till golvet efter att han släppt kämpade med att andas. Hon hostade och drog djupa andetag. Det sved runt halsen. Tårarna rann nedför hennes kinder. Detta var nog.
Hon reste sig upp och rätade ryggen. Hon gick med rakrygg ut ur slottet och mot uggletornet. Kylan slog emot henne när hon lämnade slottet och snön landade på hennes hår och sakta färgade det mer vitt än blondt.

Leona kände inte ens kylan. Med bestämda steg gick hon till uggletornet och klättrade upp för alla trappor till högsta våningen.
Hon gick bestämt fram till fönstret och klättrade upp på fönsterbrädan och drog sedan ett djupt andetag.

Varför lät hon honom göra sånahär saker. Detta var inte första gången han tog stryptag. Han har slagit henne. Hotat henne. Varför är hon så jävla svag i sig själv att hon tillåter detta. Hon svalde och kände en tår snabbt rinna nedför hennes kind åter igen. Hon tittade ner mot marken och drog ett djupt andetag. Hon tog ett kliv framåt. Nu flyger hon.

Han kastade sig mot fönstret och fick precis tag på hennes hand. Han höll så hårt han kunde och började dra henne uppåt igen. Han hade sett Potter lämna biblioteket. Han såg hur hon rusade ut en stund senare. Blå runt halsen. Med tårar rinnandes nedför sina kinder. Han hade följt efter henne till uggletornet. Paniken när han såg henne ta ett steg från fönstret. Magen gjorde ont. Han hade kastat sig mot fönstret utan att tänka på något.

Han drog in henne och de båda ramlade ihop i en hög på det dammiga golvet.
" JÄVLA IDIOT." Hon slog sina nävar mot hans bröst. " LÅT BLI MIG." Hon gjorde ett försök att resa sig men han drog in henne och höll henne hårt.
" Nej. Du förtjänar bättre."

Haha inte det bästa men det kommer bli bättre

Ooohh. Jag ÄLSKAR den här ff:en! Som alla mina kompisar vet avskyr jag Harry i bok 4 - 6. Tycker såå synd om Leona! Och jag vill veta vem pojken är!!! Snälla mer...

Ny läsare. Du skriver jättebra!

Kapitel 4:

Leona satt på det kalla golvet. Stirrade rakt ut i luften. Med ett par armar runt sig. Ett par som faktigst utstrålade värme och omtänksamhet. Leona lyfte sakta en hand och torkade en tår.
" Varför?"

Han ryckte till. Det var det första Leona sagt på över 3 timmar som de suttit där på golvet i uggletornet. Han smekte försiktigt hennes rygg.
" Du är värd bättre Loven."
Leona kände ilskan bubbla inuti henne. Ilska och sorg rev och slet i henne.
" Vad vet du ens om mig? Du känner mig inte ens."
Pojken sträckte sig så det knakade i hans ben innan han suckade.
" Jag vet mer än du tror. Du är född den tredje November. I solen gnistrar dina ögon på ett sätt jag aldrig sett förr. Din pappa blev torterad till döds av Voldemort för snart två år sedan." Han tystnade en stund.
" Hur vet du allt detta om mig?" Leona rös till.
Han ställde sig upp och drog av sin tjocktröja och räckte fram den till Leona. Hon tog tacksamt emot den och drog den snabbt över huvudet. Värmen spred sig genom hennes kropp. Tröjan luktade gott. Väldigt gott. En parfym hon inte kände igen men den luktade dögott.

Det tog en stund innan pojken satte sig brevid henne igen.
" Jag har följt dig ett tag. Jag har sett hur Potter behandlar dig. Vad han har gjort." Han strök försiktigt över blåmärkerna på Leonas hals. " Jag har bara varit för feg för att kliva in och hjälpa till."

Det var tyst en bra stund innan Leona öppnade munnen igen.
" Tack för allt. Men du borde sluta. Jag har lovat Harry mitt hjärta. Vi ska gifta oss efter skolan och jag ska ge han en son. Jag ska ta hand om vårat hem och honom tills någon av oss dör. Jag har lovat." Leona svalde. " Jag kan inte bryta ett löfte."
" Men du vet ju att han hellre är med Mini Vesslan än med dig Leona."
Hon tittade upp. Det var första gången han sa hennes förnamn.
Hon tittade ut genom fönstret. Mörk himmel full med vackra stjärnor som lös upp hela världen. I vanliga fall älskade hon stjärnor men just nu orkade hon inte bry sig.
" Jag kan inte göra något nu endå." Sa hon. " Han kommer skada mig och tvinga mig så länge jag går här på Hogwarts. Jag kan aldrig gömma mig och gå på lektionerna. Jag är fast." Leona kröp ihop i en boll på golvet och skakade. Skakade för hon visste att hon var fast. En slav. Hon kunde inget göra förrens de slutat Hogwarts.
" Göm dig med mig. Jag pratar med Dumbledore."
Leona tittade upp på killen och skakade sakta på huvudet.
" Nej. Detta är mitt liv."

Haha förlåt om det är dåligt