Välkommen till en gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Be mine, my love [a phanfiction]

Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Be mine, my love [a phanfiction]

Bevaka tråden
Användare Inlägg
Hinny
Elev

Avatar


Jag försökte mig på att skiva lite om Dan & Phil, och det här är resultatet. Läs om du vill! Det kändes lite konstigt att skriva å svenska eftersom de är brittiska, så jag skrev först på engelska och sedan översatte jag det till svenska. Det kan ha slinkigt ned några stavfel eller grammatikfel, eller fel användning av ord i den engelska texten, men det får du leva med och om du märker något vore det bra om du kunde berätta det för mig så att jag kan ändra på det. Båda versioner är lite olika, eftersom jag tyckte att det blev tråkigt att skiva exakt samma ord fast på olika språk, men det är ungefär samma innehåll. Enjoy!

På engelska:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Dan checked his phone for the fourth time in two minutes. Phil would come in thirteen minutes, and Dan had tried to get his mind on something else than the raven haired boy with his stunning eyes and other beautiful creatures for five minutes. Then he had completely gave up and even though he had known Phil for the past seven years, he couldn't help but feel so nervous it felt like he was about to throw up.
He sat in the corner of a fancy restaurant on a hard chair with a leather seat, with his hands under his thighs, nervously biting his lip. He was wearing fancy clothes too; his moth shirt with a black blazer and black skinny jeans.
He checked his phone again. Eleven minutes left.
Phil had stayed in the apartment while Dan was out "buying milk". Or, that's what Phil thought while he stayed in their apartment.
Phil thought it was a bit weird that Dan would go shopping without him, but he didn't question it and Dan was very thankful for that.
In reality, Dan was buying something much more important than milk, and then, he took a bus to the fancy restaurant and texted Phil the location and told him to come there.
Phil replayed "Ok, why? xx" and Dan just responded "You'll see, my love ♥", and then got back to flappy birding.
Then he noticed that he couldn't even get 3 for score, because his hands was shaking and he couldn't get his thoughts of what would happen later that night.
Phil walked in the big glass doors a few meters away from Dan, wearing his blue thin jacket, his Captain America T-shirt and black skinny jeans.
His eyes lit up when he saw Dan, and he quickly walked up to him.
"Why here, of all places?"
Dan walked over to him and kissed him on the cheek.
"I like this place", he responded and sat down on his chair again, on the opposite side of the table Phil sat on.
"Me too. Fancy!"
Dan smiled happily at him with love in his eyes.

When they had decided on what to eat, a waitress with long blonde hair came to their table and took their orders.
Dan was going to have some sort of steak and potatoes while Phil chose spaghetti bolognese.

The food took quite a long time to arrive, but that didn't really matter to them. They where in each other's company and that was all that mattered. Phil pointed out that Dan looked really beautiful today, and Dan blushed slightly and smiled lovingly at his boyfriend.
Dan had always knew that he had a crush on Phil. Ever since he was fifteen years old a when he first discovered Phil on YouTube, the happy butterflies and the well known love in his chest appeared every time he saw him.
Dan had been to shy to say anything when they first met, and Phil didn't know about his feelings until a day in the middle of 2010.
They had watched a movie together on Phils laptop on the couch, and Dan had snuggled close to Phil. That was a thing they used to do; cuddle up together on a cold day, steal coffee from each other's mugs, "borrow" each other's clothes and other things that only couples did.
Neither of them really minded it; it was just how they where, and it was nothing wrong with it, right? But Dans feelings wasn't platonic, and when Dan and Phil shared their first kiss together on New Year's Eve 2010, Dan got to know that Phils feelings weren't platonic either.
But something happened in 2012. Dan didn't want to tell their subscribers about their relationship. He didn't want them to be known as the two gay guys from YouTube, and he wanted people to appreciate the work and passion he gave to them instead of just coming to see that Phan is real.
But that was another story, and Dan had now changed his mind, and they were ready to come out. To warm up their fans, their tweets and videos had became more and more romantic and non-platonic in the past months, and they had also started holding hands and go for dates in public.
The food arrived, and the waitress gave Phil a suspiciously flirty smile, but he didn't seem to notice. It made Dan happy that Phil had eyes for only him and no one else.
After a few minutes of small talk and a bit of flirting, Phil changed the subject to something more serious.
"When do you think we should come out? I mean, everyone ship us and I honestly don't think we're ever going to break up."
"I want to do it pretty soon, maybe we could film the video and drop it when we're ready?"
"Sounds like a plan. You know I love you, right?"
"I know, you dork. I love you too" Dan said, feeling the little box in his pocket. His heart beat faster and faster the later in the night they got, because that meant that he'd soon ask Phil the big question.
When they finished their meals, they ordered dessert, and Dan could only press down a quarter of his chocolate cake.
"Is something wrong, Dan?" Phil asked with a soft voice.
"No, it's fine, I'm just a little bit nervous" he answered before he changed his mind, and when he had said that, he suddenly became five times more nervous than before.
"Why are you nervous?" Phil asked, worry in his deep voice.
"Because..." Dan said and sat down on his knee on the floor "...I'm gonna ask you a very important question" he continued and took the black little box out of his pocket.
Phil gasped and put his hands over his mouth, like he did sometimes when he laughed.
Everyone at the restaurant looked at them, but they only had eyes for each other and no one if them even noticed the stares they got. Dan opened the box and a simple gold ring with a carving of a line on was visible.
"Phil, I've loved you since I first met you, and when we kissed that time on New Year's Eve I knew I was stuck. I've never been more happy in my life, and it's all because of you. Will you be my husband?"
It was silent. Then Phil burst out: "Yes, yes! Of course I will! I love you, you dork!"
The younger boy took the ring and put it on Phils ring finger on his left hand. Both of them smiled like idiots with love in their eyes and hearts.
Dan stood up and Phil kissed him passionate and loving on his lips. Dan of course kissed back, and it was the best kiss he'd ever had, full of joy and love, the best kiss he'd ever had, with his fiancé.


På svenska:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Dan kollade sin mobil för den fjärde gången på två minuter. Phil skulle komma om tretton minuter och Dan hade försökt tänka på något annat än hans svarthåriga pojkvän med hans häpnadsväckande blå ögon och höga kindben i fem långa minuter, innan han gav upp helt.
Även om Dan hade känt Phil i nästan sju år kunde han inte låta bli att känna sig så nervös att det kändes som att han skulle kräkas. Han satt i hörnet i en fin restaurang på en hård trästol med läderdyna på, med händerna under hans lår och bet sin underläpp. Han fattade inte att han bitit hål i den förrän han smakade blod.
Han hade på sig extra fina kläder också; tröjan med myggor och insekter på, en stilig kavaj och svarta skinny jeans.
Han kollade sin mobil igen. Elva minuter kvar.
Phil hade stannat i deras lägenhet medan Dan var ute och "köpte mjölk", som han hade berättat för Phil medan han önskade för allt i världen att Phil inte skulle fråga varför han gick ensam. Visst hade han låtit förvånad, men han hade inte ifrågasatt det och det var Dan mycket glad för.
Egentligen var det en ganska dålig plan och Phil hade lätt kunnat genomskåda den om han misstänkt något.
När Dan var klar med sitt ärende sms:ade han Phil från hörnet av den stiliga restaurangen där han satt nu, och där hade han suttit och försökt spela Flappy Bird i en kvart, innan han insåg att hans händer skakade så mycket att han inte kunde få ett högre score än 3.
Dan hade skickat Phil en karta på var han befann sig och sagt åt honom att komma dit, och Phil hade svarat: "ok, varför? xx" och på det svarade Dan "Vänta och se, baby ♥". 'Baby' var ironiskt, så klart, men hjärtat menade han verkligen.
Phil kom tidigare än han hade sagt. Hans hår blåstes upp lite när han gick igenom glasdörrarna med varmluftsfläkt som var bara några meter bort från Dan. Det såg så gulligt ut och Dan smälte på insidan. Som tur var för Phil lade sig hans plattade hår ned igen när han gått förbi fläkten.
Hans ögon lyste upp när han fick syn på Dan och han gick snabbt fram till honom och satte sig mitt emot Dan på en likadan stol.
Phil hade på sig sin mörkblå vårjacka och en vit T-shirt med texten 'Captain America' på, och svarta skinny jeans.
"Varför här, av alla platser?",frågade Phil och log varmt mot Dan.
"Jag gillar det här stället", svarade han och sträckte sig över bordet för att pussa Phil på kinden.
"Jag också. Stiligt!"
De bläddrade ett tag i sina menyer, och när de bestämt sig kom en servitris med långt blont hår fram till dem, redo att ta deras beställningar.
Phil tog spagetti och köttfärssås, och Dan valde en stek med potatis och sås.
Maten tog ganska lång tid att bli klar, men det spelade inte direkt någon roll så länge de var tillsammans.
Phil lade märke till hur vacker Dan såg ut, inte för att han alltid gjorde det, och Dan rodnade lite när Phil berättade det för honom.

Dan hade alltid haft känslor för Phil. Det började för länge sedan, redan 2006 när Dan upptäckte Phil genom youtube och fattade att han var körd när han började känna fjärilar i magen, vilda och nervösa, och värmen i bröstet varje gång han fick syn på eller tänkte på Phil, vilket var nästan hela tiden.
Dan hade inte vågat berätta om sina känslor förrän en kväll i 2010, ett år efter att de träffats, och på nyårsaftonen fick han veta att känslorna var besvarade, när Phil äntligen kysst honom på tolvslaget och det bokstavligen kändes som fyrverkerier, både i hans hjärta och bakom dem på balkongen.
Det ända som inte varit underbart i deras relation var slutet av 2012. Phil hade föreslagit att de skulle berätta för deras prenumeranter om deras relation, eftersom så många börjat spektakulera om att något var på gång mellan de två youtuberna.
Men Dan ville inte bli ihågkommen och känd för vad han och Phil hade tillsammmans; ta det inte på fel sätt, han skämdes inte över Phil, men han ville att de som kollade på hans videor skulle göra det för allt arbete och passion han lade ned på arbetet - inte för att han var bisexuell.
Det hela hade slutat i gräl och ensamhet, men de hade beslutat att ge deras relation en chans till, och det var det bästa beslutet i båda deras liv.
Nu var de båda redo att komma ut, för de visste att deras fanbase hade hållit kvar vid dem ända sedan 2009, och även om ingen visste att de var tillsammans hade de drygt tolv miljoner följare och prenumeranter på sina sociala medier.
För att värma upp deras fans hade deras tweets och videos blivit mer och mer riskfyllda och de behövde inte längre oroa sig för alla de "bevis" och skamlösa shippande deras fans höll på med.
Deras mat var klar, och servitrisen gav Phil ett mycket flörtigt leende, men Phil verkade inte lägga märke till det, och det gjorde Dan glad att Phil bara hade ögon för honom och ingen annan.
Efter några minuter av småprat och litet flörtande bytte Phil samtalsämne till något mer seriöst.
"När tycker du att vi ska komma ut? Jag tror att vi båda är redo nu, och vi har låtit dem vänta väldigt länge", sade Phil ganska nervöst, eftersom de båda kom ihåg de ändlösa grälen från 2012.
"Jag tror inte att vi någonsin kommer att göra slut, så jag tycker att det är en bra idé. Vi kanske kan filma videon snart och släppa den när vi är redo?"
"Det låter bra. Du har väl inte glömt att jag älskar dig?"
"Det skulle jag aldrig. Jag älskar dig också, din idiot" sade Dan med kärlek i rösten.
Maten var uppäten, och servitrisen kom för att fråga om de ville ha efterrätt. Hon vände sig mest mot Phil, men Dan svarade innan Phil han ens titta på henne.
"Ja, jag tar chokladtårtan, vad vill du ha, älskling?" Phil log mot servitrisen, som såg alldeles paff ut, och sade vad han ville ha.
Hon smög generat iväg med deras beställningar och blicken i golvet.
"Sade jag någonting?" frågade Phil, och Dan bara skakade på huvudet. "Såg du inte hur hon flörtade med dig?" svarade Dan med ett stort leende på läpparna, men Phil vägrade tro på honom.
För varje minut klockan på väggen mittemot honom tickade, desto tyngre verkade den lilla lådan i hans ficka bli och hans hals kändes så trång att han inte kunde få ned en enda smula till.
"Är det något fel?" Frågade Phil, eftersom han hade märkt att Dan hade slutat äta.
"Nejdå, jag mår bra. Jag är bara lite nervös." Och när hans sagt det blev han fem gånger mer nervös.
"Vad är du nervös för?"
"För att... Jag ska fråga dog en väldigt viktig fråga." Dan gick ned på knä och tog ut den lilla lådan ur sin ficka. Alla i restaurangen stirrade förväntansfullt på dem, men de hade bara ögon för varandra.
"Phil" sade Dan och öppnade lådan. En liten guldring med en inkarnation av ett smalt slingrande streck på syntes. Phil slog händerna för munnen och spärrade upp händerna. Han fattade vad som var på väg att hända, och om man tog bort händerna skulle man se att han log större än aldrig förr.
"Phil Lester, jag har älskat dog sedan jag såg dig för första gången, och sedan du kysste mig för första gången på nyårsafton har jag vetat att jag aldrig skulle kunna lämna dig. Min pojkvän, vill du bli min fästman?"
Tystnad. Dans plötsliga självsäkerhet försvann. Men sedan tog Phil bort händerna från munnen och leendet blev synligt. "Ja! Ja, ja, det är klart jag vill, jag älskar dig, din nörd!" Dan ställde sig upp och Phil kysste honom på munnen direkt. Det var den bästa kyssen de någonsin haft, med varandra eller någon annan. Fylld av lycka och kärlek från topp till tå lämnade de blivande makarna restaurangen tillsammans hand i hand.


Cringy på vissa ställen men men... skriv gärna vad du tyckte!



https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fs-media-cache-ak0.pinimg.com%2Foriginals%2F37%2F2f%2Fae%2F372fae692fe5957d6fe1ebace58d10cd.gifhttps://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F78.media.tumblr.com%2Fb5bea0a7ed2e293534c16177841ce40d%2Ftumblr_p66rixMkfl1rtzvrno5_r2_400.gif

28 mar, 2016 13:06

OboyPonnyn
Elev

Avatar

+1


Jättebra juue!

infires mann https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.giphy.com%2Fmedia%2FuaKsrBlOzVqYE%2Fgiphy.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.giphy.com%2Fmedia%2FM2057nZ3Jf40U%2Fgiphy.gif

19 jul, 2016 21:20

NoraWood
Elev

Avatar

+1


Åhhhh jag blir alldeles varm inombords ♥

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fi.makeagif.com%2Fmedia%2F7-19-2015%2F2tymYr.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fimages6.fanpop.com%2Fimage%2Fphotos%2F35800000%2FP-ATD-GIFs-panic-at-the-disco-35840657-245-245.gif

22 aug, 2016 20:09

Hinny
Elev

Avatar


Skrivet av OboyPonnyn:
Jättebra juue!
Åh, tack så mycket, trodde inte nån skulle kommentera, betyder mycket ♥

Skrivet av NoraWood:
Åhhhh jag blir alldeles varm inombords ♥

åhh tack, så kul att du kände så ♥

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fs-media-cache-ak0.pinimg.com%2Foriginals%2F37%2F2f%2Fae%2F372fae692fe5957d6fe1ebace58d10cd.gifhttps://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F78.media.tumblr.com%2Fb5bea0a7ed2e293534c16177841ce40d%2Ftumblr_p66rixMkfl1rtzvrno5_r2_400.gif

2 sep, 2016 20:27

Bevaka tråden

Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Be mine, my love [a phanfiction]

Du får inte svara på den här tråden.