My life gets colder [SV]

Vad har jag gett mig in på?

Namn: My lite gets colder [SV]
Rating: Okej, alla får ju läsa den om ni vill. Det kommer inte bli något 15+ material, men det kaaaanske kan bli lite hemsk. Så G/PG ... 11? Beroende på hur känslig man är. Jag tror inte det blir något, men bäst att vara på den säkra sidan
Genre: Kärlek och vänskap. (A/N: Okej! Jag har ALDRIG förr skrivit en fanfiction/berättelse i huvudsak baserad på relationer, så det här kan bli rätt spännande xD Särskilt med tanke på att jag själv HATAR att läsa annat än väldigt välskrivna sånna.)
Tidsperiod: Typ ... långt innan Harry gick på Hogwarts xD Vi struntar bara i perioden, och då tänker jag mest på lärarna. Jag tänker ta med dom jag har lust med, okej? *Stirrar argt på alla*
Handling:

Det var aldrig meningen, inte egentligen.
Han bara låg där, med vidöppna, döda ögon. Dagen efter kom en man och skickade mig till specialanstallt i Wales. Jag såg aldrig min familj mer, och när jag äntligen fick komma tillbaka till Hogwarts igen var ingenting som förut. Inte jag. Ingen annan.

Livet förändras för alltid för fortonåriga Awary Cold när hon råkar döda en mugglare. Hon får lämna Hogwarts en månad innan sommarlovet för att åka till en specialanstallt i Wales. När hon efter sommaren kommer tillbaka till skolan måste hon på nytt bygga upp sina relationer. Vem kan hon fortfarande lita på, och vem har blivit hennes fiende?
Kapitel:


Prolog:

Jag gick med min vagn längs gatan. Tre kvarter kvar till perrongen. Jag sneglade bakår mot gatuhörnet, jo, han stog kvar där. Jag suckade. Kunde han inte bara låta mig vara? Jag var faktiskt inte en psykisk mördare bara för att ... Också hade jag gjort det igen.
Det hade inte gått en dag, inte en dag, utan att jag tänkt på vad som hände den där kvällen, ändå trodde ministeriet och mugglarpolisen att jag inte fått tillräckligt med straff. Det knepiga med att tillhöra två världar är faktiskt att man blir straffad dubbelt.
Min familj hade inte pratat med mig på hela sommaren och jag hade inte hört ett knyst från mina vänner. Det senare betyder visserligen inte så mycket eftersom man inte kan få brev från vänner på en specialanstallt, men jag kände ändå på mig att någonting var fel. Fruktandsvärt fel. Jag blir förvånad när jag nu tittar tillbaka och ser hur rätt jag hade.
Jag slog hårt med handen på min vagn så att den skrällde till och min uggla Ary hoppade förskräckt till i buren. Jag såg mig diskret om. Min bevakare var mer på sin vakt och jag såg honom fingra på sin trollstav. Det var nästan lite roligt. Han trodde säker att jag planerade ett nytt världskrig eller någonting sånt. Folk blir så paranoida av att övervaka andra.
Jag kom fram till perrongen tio minuter innan tåget skulle gå. Precis som vanligt så sprang jag genom spärren och kom ut på perrong 9 och trekvart. Jag hann knappt njuta av att se den igen, förra året hade jag åkt tillbaka via flampulvernätverket, förrän allt förändrades. Ett stort moln av tystnad verkade ha lagt sig över perrongen. Allas ögon vändes mot mig, och föräldrar drog iväg sina små barn från min väg.
Jag suckade och började skjuta min vagn framåt. Jag såg inte till mina vänner någonstans, och av hur folk betedde sig att döma, så tvivlade jag på att de fortfarande var mina vänner.

Taggar:

Ellaravenclaw
Choixpeau
OzzyStar2
Rasmus potter
Elsa Gryffindor
lilla Clara

ALLTSÅ, FÖRLÅT TILL ALLA TUSEN JAG GLÖMT ATT TAGGA!!! Dx JAG ÄR INTE SUPERMAN, OKEJ?! (Bara nästan! )

*bevakar*

Låter jättespännande!!

HELLU DU BORDE TAGGAT MIG
D: >

FÖRLÅT!!!!!!!

Varför taggade du inte mig ? Jag läser. *bevakar*

NAH It's Okay

MEN GÖR INTE OM DET FÖR JAG ÄLSKAR DIG OCH DINA FANFICS

För om du inte taggar mig nästa gång så kommer jag Avada kedavra-zappa dig!




Hmpf.

Nu har jag sagt vad jag vill.

DU LOVADE ATT TAGGA MIG!!



Okej, inte riktigt, men nästan!


Den verkar jättebra!

BEVAKAR HÅRDARE ÄN STEN SOM ÄR HÅÅÅÅRT!!

Men du hittade ju hit ändååååå!

Vi sitter i samma båt.
Vår (eller åt minstånde min) favvofanfic's författare glömde och tagga oss. >


Btw, även om det är ok för mig men ÄNDÅ