Sommarlägret (3:e generationen)

Nu när det är sommar så tänkte jag att det kunde vara roligt med en FF som är inspirerad utav just sommaren!

Namn: Sommarlägret
Genre: kärlek, vänskap
Språk: Svenska
Rating: Klarar man att läsa Harry Potter så klarar man den här
Kapitel: Ej färdig

Berättelsen utspelar sig 2022 och huvudkaraktärerna kommer vara tredje generationen och min egna karaktär Tess. Det är sommarlov och gänget förväntar sig en sommar fylld av skratt och härligt umgänge. Men allting blir inte som de tänkt sig.

Allting som har hänt tidigare, dvs Kriget, Freds död m.m, har hänt.

Kapitel kommer ut när folk visar intresse!
Här är några som kanske är intresserade utav att läsa:
Trezzan
AuroraAlexius
mollylisa
agneStina
appelquist

Åh va kul! Läser så gärna, för allt du skriver är ju superbra! ♥

OMG! Hoppade upp av glädje när jag såg att du taggat mig i en ny fanfic, hihi. SKA BLI KUL ATT LÄSA!! Bevakar självklart och sjukt awesome att huvudkaraktären heter Tess. ♥ Håller faktiskt själv på med en fanfic om ett sommarlov men har bara skrivit sju kapitel så vill inte börja lägga ut en... Såg också att jag totalt missat sista kapitlet på din förra fanfic. ._.

Läser, verkar jättebra! C:

Läser helt klart! Och tack för taggningen♥

ÅÅÅÅH vad glad jag blir! Längtar tills första kapitlet.

Läser helt klart!

Jag läser, såklart!


P.S Du är ond! Jag saknar Austhony!

Åh vad roligt att ni vill läsa!
Tänkte att eftersom det idag är midsommarafton så passar det bra att ge er första kapitlet!

Det är inte särskilt långt, se det som en mjukstart!
___________________________________________________

Kapitel 1
Tess
Det är alldeles tyst i vår kupé. På det lilla bordet ligger det godispapper och golvet är fullt av halvt uppätna Bertie Botts som ingen vill äta upp eftersom det antingen var en med snorkråkesmak, kräksmak eller något sådant. Rose, som sitter i sätet på andra sidan av kupén, har plockat upp en bok och Albus, som sitter intill henne, har somnat med huvudet mot hennes axel. Lily har sina ben över Albus och sitter med ryggen mot väggen där fönstret sitter. Även hon sover. Synen av de tre kusinerna får mig att dra på smilbanden. Vi lämnade Hogwarts för två timmar sedan, Albus somnade efter en halvtimme, och har fortfarande en lång resa kvar innan vi stannar vid Kings Cross. Jag vrider på huvudet och tittar på honom intill mig. James sitter med armarna i kors och blicken ut genom fönstret. Det syns mycket väl att hans tankar har tagit honom någon helt annanstans än här. Det skulle inte förvåna mig om han dagdrömmer om den senaste quidditchmatchen. Matchen då James gjorde så många mål att det inte spelade någon roll att vår sökare fångade den gyllene kvicken, vi hade vunnit matchen i alla fall. Han verkar inte märka att jag tittar, så jag fortsätter. Hans svarta hår är som vanligt rufsigt men jag kan se att de har blivit lite för långt. Han behöver klippa sig. Jag är säker på att Ginny med en gång kommer påpeka detta när hon får syn på honom. Utan förvarning vrider James på huvudet och tittar leende på mig. Jag rodnar. Generad över att jag blivit påkommen med att stirra på honom. James leende får hans bruna ögon att glittra och jag suckar tungt. Hans ögon är en av orsakerna till varför jag är kär i honom. Det är som om de kan se in i mitt innersta. Att han har ett snyggt ansikte att titta på är en annan orsak. James skrockar.
- Vad tittar du på? Har jag choklad runt munnen? frågar han och drar handryggen över sin mun.
Jag skakar på huvudet.
- Du ser lika bra ut som vanligt, säger jag.
James ler och lutar sig mot mig och ger mig en snabb puss på munnen innan han tittar ut genom fönstret och återvänder till sin dagdröm. Ur min väska plockar jag fram ett exemplar av Häxornas värld som jag börjar bläddra i. Hugo, som av någon anledning föredrar att ligga på golvet och läsa, sätter sig upp och rotar bland skräpet på bordet.
- Finns det ingenting kvar? frågar han.
- Jag tror att Albus åt upp allting, säger Rose.
Hennes lillebror ger sin två år äldre sovande kusin ett ont ögonkast. Rose suckar och stoppar handen i fickan på hennes byxor. Hon plockar fram ett par mynt som hon räcker fram till sin lillebror.
- Här. Gå och köp någonting. Men berätta inte för mamma att jag gav dig mer pengar. Tänk på att hon och mormor säkert har stått och lagat mat till oss större delen av dagen, säger Rose.
Hugo tar pengarna och lämnar kupén genom att dra igen dörren med en hög smäll. Smällen får Albus att rycka till och titta sig förvirrat omkring.
- Vad hände? Är vi framme? frågar han.
- Hugo gick iväg för att köpa mer godis. Albus, du har dreglat på min tröja! säger Rose och slår till sin kusin på armen.
Vi tittar alla på den lilla blöta fläcken på hennes axel. Albus grimaserar.
- Förlåt. Jag drömde en så himla skön dröm. Det var jag och två tjejer ifrån Ravenclaw och vi…
- Albus, nej! Vi vill inte höra, säger James och kastar en utav de oätbara bönorna på sin lillebror.
Albus grimaserar igen.
- Det var inte en sådan dröm! Vad jag skulle säga var att jag drömde att jag och två tjejer ifrån Ravenclaw hade ett bord i Stora Salen helt för oss själva och maten slutade aldrig att dyka upp. Nu när jag tänker efter så kommer jag inte ens ihåg hur tjejerna såg ut. De kanske inte ens var i från Ravenclaw…Allt jag kommer ihåg är att pecanpajen var fantastisk. Nästan bättre än mormors, säger han.
Jag skrattar och lutar mig mot James. Albus är, till skillnad från James, inte särskilt intresserad av tjejer. Inte för att James är någon Casanova men han har i alla fall träffat ett par tjejer före mig. Däremot var det ingen utav dem som lyckades hålla kvar hans intresse. Inte som jag gjorde.

James
Vi hinner knappt gå av tåget innan mamma är framme för att ge oss en kram. Eller ja, kram och kram. Det är mer som att hamna mellan en vägg och en rivningskula. Kvävande närhet.
- Hej mamma. Vi har saknat dig också, säger jag och drar henne försiktigt i armen när jag ser att Albus börjar bli lite blå i ansiktet.
- Åh, mina små barn. Det är så tyst utan er där hemma. Eller hur Harry, visst är det tyst?
Pappa skrockar och hjälper oss med våra koffertar.
- Absolut älskling. Det är jättetyst, säger han.
Jag ler och får syn på en bekant ung kille men senast jag såg honom så hade han blåsvart hår och inte blodrött. Han står en bit bort och pratar med en annan bekant kille.
- Teddy! John-David! ropar jag.
Båda två tittar på mig och hälsar genom att ge mig en nick. Jag går fram till dem.
- Vad gör ni här? frågar jag och ger dem varsin grabbig kram.
- Teddy är här för att hälsa på er och jag är här för att hämta min lillasyster. Vart är hon föresten? frågar John-David och tittar sig omkring.
Han är säkert ett huvud längre än de flesta inne på perrongen och har inga problem med att hitta personer. Problemet är bara att Tess inte delar sin brors längd utan smälter in i mängden med sina 1.60.
- Hon kommer nog alldeles strax. Borde inte du vara och träna föresten? frågar jag.
John-David rycker på axlarna.
- Coach Wood gav mig ledigt ikväll i utbyte mot att jag är en timma tidig till morgondagens träning.
Jag nickar. Jag tycker fortfarande att det är häftigt att min flickväns storebror är vaktare för Puddlemere United. En dröm som jag vet att han har haft hela sitt liv. Teddy och John-David träffades när de började på Hogwarts och blev snabbt bästa vänner, vilket innebär att John-David var hemma hos oss väldigt ofta när det var lov. Däremot var det inte förrän ett par veckor efter att Rose börjat Hogwarts och presenterade sin nya bästa vän för mig som jag fick veta att han hade en lillasyster. Vad kan man säga, världen är liten.
- Johnnie!
Tess kommer springandes och slänger sig runt sin storebrors hals. Hennes askblonda hår slår honom i hans ansikte.
-Tessa-Louise! Lika söt som vanligt! skrattar John-David.
Min flickvän rynkar på näsan vid ljudet av sitt riktiga namn men ler sen generat åt komplimangen. Tess vänder sig mot Teddy och ger även honom en kram.
- Kom du hit ensam? frågar hon.
Teddy skakar på huvudet och stoppar händerna i byxfickorna.
- Jag åkte med Harry och Ginny, säger han med ett retligt leende.
Men jag vet att det inte var svaret som Tess ville ha. Hon vill veta vilket ben Teddy och Victoire står på för stunden. Någonting som även jag är nyfiken på att få veta. De senaste åren har Teddy och Victoire haft ett av och på förhållande. Eftersom Teddy jobbar som Auror, precis som hans mamma gjorde, och Victoire jobbar på Gringotts med farbror Bill har de inte riktigt samma uppfattning om hur de vill leva sitt liv. Victoire vill ha ett lugnt familjeliv medan Teddy har, enligt pappa, ärvt sin pappas äventyrlighet och verkar inte se sig själv som pappa och make än på många år. Trots detta så envisas de med att bli tillsammans en kort tid efter att de gjort slut. Tess himlar med ögonen och John-David skrattar.
- Är du redo att åka hem? Mamma och pappa väntar med maten och åker vi inte nu så är det inte säkert att det finns någon kvar, säger han.
- En liten stund till bara, säger Tess och ställer sig vid min sida.
Jag ler och lägger armen om hennes midja.
- John-David har rätt James. Alla är hemma hos din mormor och morfar och väntar på att få äta mat Och för att träffa er naturligtvis, säger Teddy.
Jag suckar och tittar ner på Tess.
- Det verkar som att vi måste säga hej då, säger jag.
Hon nickar och skjuter ledsamt ut underläppen. De två äldre killarna vid vår sida skrattar åt oss.
- Sluta vara så dramatiska. Ni kommer ju träffa varandra om ett par dagar igen, säger John-David
Jag böjer ner mitt huvud och ger henne en puss.
- De har en poäng.
- Ja och ett par dagar är inte så länge. Det går fort, säger Tess och vi pussar varandra igen.
Efter den pussen går Tess och John-David iväg. Min familj vinkar åt mig och Teddy för att säga att det är dags för oss att åka och Teddy lägger sin arm runt mina axlar.
- Vad säger du, visst kommer det sitta fint med mat?
Jag skrattar och vi följer efter min familj.
_______________________________________________
Hoppas ni gillar! Kommentera gärna och dela med era vänner!

Åååååh vad bra! Love it!