Men jag älskar ju dig! (L/J) (SV)

Titel: Men jag älskar ju dig!
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Ja
Beskrivning: En berättelse om Lily och James. Den är uppdelad i 2 delar, den första under deras femte år och den andra under deras sjunde år på Hogwarts.

Prolog
Kan sättet man ser en människa på förändras på bara några månader? På bara en sommar? Hade man frågat James Potter det innan den 1 september i början av hans 5 år på Hogwarts skulle svaret ha blivit ett kort nej. Han hade alltid tyckt att det första intrycket håller i sig. Men den första september 1975 ändrades allt…
James Potter snarkade högt. Det var den första september 1975 vilket betydde att han idag skulle börja sitt femte år på Hogwarts. Trots att han visste att det här skulle bli deras jobbigaste år hittills med läxor och GET proven såg han verkligen fram emot att åka till skolan, det berodde främst på att han ville träffa sina tre bästa vänner, Sirius Black, Remus Lupin och Peter Pettigew, eller som de kallade varandra, Tramptass, Måntand och Slingersvans. Han hade visserligen träffat dem under lovet men saknade dem ändå. Dorea Potter knackade lätt på sin sons dörr. När det inte kom något svar gick hon försiktigt in i rummet och skakade lätt om honom. ”James, du måste gå upp nu om du ska hinna med Hogwarts expressen. Jag har redan packat allt till dig men du måste gå upp nu”, sa hon med en mild röst. ”Jag kommer”, muttrade James sömndrucket. Han avskydde verkligen att gå upp på morgonen. Dorea gick ut ur rummet lika tyst som hon gått in i det och stängde försiktigt dörren efter sig. James rullade över på sidan och tittade på klockan, hon var 10. Det betydde att han om bara två timmar skulle få träffa sina vänner! Denna tanke gjorde honom genast piggare och han hoppade snabbt upp ur sängen och klädde på sig och sprang sedan ner i köket mot doften av nygräddade pannkakor.

Lily Evans satt och tittade ut genom fönstret på den läckande kitteln i London. Hon hade kommit hit igår eftersom hon skulle åka till Hogwarts idag och hennes familj bodde tre timmar från London. Hela sommaren hade hon tillbringat med att längta tillbaka till Hogwarts och vännerna. Hon hade bara träffat en trollkarls vän på hela sommaren, Severus Snape. De bodde i samma stad och hade varit vänner sedan han kommit på henne att trolla när de båda var 10 år gamla. Lily avbröts i sina tankar av bartendern Tom som kommit för att torka av bordet hon satt vid. ”Ska du tillbaka till Hogwarts idag?” Frågade Tom snällt och log ett nästan tandlöst leende. ”Ja, jag börjar mitt femte år idag”, svarade Lily och drack upp det sista teet i koppen. ”Femte året… GET proven… Ja jag kan bara önska dig lycka till unga fröken”, sa Tom och skrockade lite. Dörrklockan plingade och Tom gick iväg för att hjälpa de nyanlända. ”Tack”, viskade Lily nästan ohörbart. Hon var jätte nervös inför GET proven. Hon var visserligen duktig i skolan men hennes GET resultat skulle påverka hela hennes framtid. Lily tittade på klockan, hon var 10. Bara 2 timmar kvar tills hon fick träffa Alice och Katie! Och Potter… Potter var den mest arroganta och självupptagna idioten som gick på Hogwarts! Men nu skulle hon inte tänka på det negativa med att åka tillbaka… Lily hade inte träffat Alice eller Katie under hela sommaren eftersom Alice hade varit i Frankrike hela sommaren med sina föräldrar och Katie hade varit i Australien och hälsat på sin bror som bott där sedan han slutade på Hogwarts för 2 år sedan. Lily log vid tanken på hur taggad Katie hade varit med tanke på alla hennes brorsas quidditch lagkamrater som hon skulle få träffa. Hon ställde te koppen på bordet och gick upp för att dubbelkolla att allting var nerpackat i kofferten.


verkar inte vara så många som läst hittills så jag lägger upp första kapitlet och hoppas att ni som läser kommenterar

Kapitel 1
(Lily)
Lily klev in bland de gröna flammorna och sa högt och tydligt ”Kings Cross station perrong nio och tre kvart”. Det kändes som om hon föll, hon såg trollkarls hem virvla förbi och sen plötsligt stod hon där, framför den röda Hogwarts expressen. Lily kunde inte låta bli att le, hon blev förvånad över att hon var så glad själv men hon kände på sig att det här skulle bli ett speciellt år. Hon såg Katie och Alice stå och lasta in sina koffertar i bagage utrymmet och började gå mot dem med snabba steg.

(James)
James tittade på alla människor genom bilrutan. Varför var det alltid så många mugglare på Kings cross stationen den första september? Plötsligt såg han en lång pojke med svart hår som var på väg mot ingången.
”Tramptass!” ropade James, öppnade dörren och tacklade sin bästa vän så att de båda låg på marken och asgarvade.
”Hej på dig med Tagghorn!” sa Sirius och satte sig upp. Alla mugglare runt dem tittade på de båda pojkarna med roade blickar.
”Lugna er pojkar! Annars kanske vi inte låter er åka.” sa Charlus med en röst som skulle låta sträng men som mest lät road.
”Som om det skulle stoppa någon av marodörerna!” sa Sirius med hög röst och log stort mot James.
”Nu måste vi skynda oss tåget går om 15 minuter”, sa Dorea och hjälpte sin man bära James väskor medan James tog några av Sirius.
”Du först Tagghorn”, sa Sirius när de kom fram till pelaren de skulle gå igenom för att komma till perrong 9 och ¾. James skrattade och sa:
”Som vanligt då, då?” och sprang in i pelaren för att hinna före Sirius. Men när han kommit in i perrongen stannade han och bara stirrade. Lily Evans. Lily Evans stod med sina vänner bredvid bagage vagnen och pratade och skrattade men hon såg… annorlunda ut. Innan sommaren hade hon inte varit ful men vanlig, nu… Hon hade fått kurvor, låtit hennes hår växa ned till axlarna och hade hennes ögon alltid varit så smaragdgröna, eller var det bara den gröna toppen som gjorde de grönare? Toppen var tajt och visade hennes vackra figur på ett smickrande sätt och den vita kjolen som var alldeles lagom längd visade upp hennes långa bruna ben. James avbröts i sina tankar när Sirius smällde rätt in i honom.
”Vad håller du på med?” frågade James surt.
”Vad håller jag på med? Tagghorn, du kan inte ställa dig mitt i ingången och förvänta dig att folk ska visa dig hänsyn…” svarade Sirius med en fejkad alvarlig röst. Alla på perrongen stirrade på dem, men de flesta var vana, marodörerna hade alltid varit annorlunda, speciellt Sirius och James…
”Ser man på… Krälande på golvet, känns som om tiden har stått still…” James och Sirius tittade upp bara för att se Severus Snape, deras ärkefiende. Ända sedan första dagen på Hogwarts expressen hade James och Snape hatat varandra. Både James och Sirius reste sig upp som i en identisk rörelse och drog fram sina trollstavar samtidigt som Snape drog fram sin.
”Två mot en, rätt så usla odds för dig snorgräs, men visst du kan ju alltid försöka”, sa Sirius samtidigt som det kom en flicka och ställde sig mellan de tre pojkarna.
”Sluta!” sa Lily med hög och bestämd röst. ”Hej Evans!” sa James med glad röst men sänkte inte sin trollstav. ”Potter, kan du vara snäll och sänka din trollstav? Och du också Black?” svarade hon med arg röst.
”Vi sänker våra när snörvel sänker sin!” svarade Sirius. Precis då kom Mr. och Mrs. Potter in på perrongen.
”James du har inte änns kommit på tåget och du är redan i trubbel…” sa Charlus med uppgiven röst. Alla sänkte sina stavar och Lily tog tag i Snapes arm och viskade:
”kom så går vi” och började gå mot tåget. ”Gå du”, svarade han surt och stod kvar. Lily tittade förvånat på honom men vände sig om och sprang till Katie och Alice. Snape gav James en arg blick och gick för att sätta sig med de andra slytherin eleverna. James tittade efter de tre flickorna som gick in i tåget.
”Inga fler bråk!” sa Dorea samtidigt som hon hårt kramade om sin son.
”Vi börjar aldrig bråka!” försvarade sig James. ”Men alla börjar bråka med oss!” James släppte sin mamma och kramade sin pappa medan Dorea kramade Sirius. Sirius backade upp James och sa:
”Det är sant Mrs. Potter! Alla börjar bråka med oss utan anledning” sen gjorde han en high five med James.
”Ni två…” sa Dorea och skakade på huvudet, ”Du får komma till oss i jul om du vill Sirius! Och ni får vara försiktiga på Hogwarts” James och Sirius gick in i tåget och himlade bara på ögonen.
”Vi ska! Hejdå!” Sa de båda i kör och gick för att leta reda på Remus och Peter.

bevakar!
Den är jättebra ♥

Tack EltiI!! You made my day!!!



Kapitel 2
(James)
Efter tio minuter hittade de Remus och Peter sittande i en egen kupé.
”Äntligen vi trodde ni bangat!” sa Remus skrattande samtidigt som Sirius och James slängde sig ner på sätena mittemot Remus och Peter. James och Sirius sneglade på varandra och sa sedan i kör:
”En marodör bangar inte!” och Peter höll instämmande med :
”Just precis! ” sa han och tittade beundrande på James och Sirius. James lutade sig framåt
”Två saker! Har ni sett Evans?”
”Japp” svarade Sirius dumt och fick ett slag på armen av James som fortsatte titta på Remus och Peter.
”Ja, jag pratade med henne förut, och vet ni vad…” sa Remus men blev tvärt avbruten av James.
”Inte nu Måntand, som ni kanske har sett har Lily ehh… förändrats under sommaren.”
”Jag vet inte om du märkte det men hon var lika sur på dig förra året också!” sa Sirius med uppgiven röst.
”Men seriöst… hon är min!” sa James med bestämd röst. De andra brast ut i skratt. James tittade förvirrat runt på sina vänner som tvärt slutade skratta.
”Är du seriös?” frågade Sirius oroligt.
”Ja, du såg henne! Har hennes ögon alltid varit sådär gröna? Frågade James och suckade drömmande. De andra marodörerna tittade förskräckt på varandra.
”Ehh… James, jag vet inte om du har märkt det men… Lily hatar dig!” sa Remus och försökte låta finkänslig.
”Nej, hon vet bara inte om att hon gillar mig än”, svarade James och reste sig upp, ” Men nu får ni ursäkta mig. Jag ska gå på prefekt möte!” De andra marodörerna bara gapade.
”Du som prefekt?” frågade Peter.
”Låt inte så förvånad Slingersvans, jag har väll alltid skött mig bra?” sa James självbelåtet.
”Eller inte…” sa Sirius högt. James skrattade
” I vilket fall som helst så ska jag gå och se om Evans blev den andre prefekten”. Han tog ett steg mot dörren när Remus öppnade munnen och började prata.
” Om du seriös är kär i Lily, och som du uppför dig verkar det som det, så blir du nog glad att höra att hon är den andra prefekten. Men James…” Remus tvekade ” Lily är min vän så snälla du, var snäll mot henne”, vädjade Remus.
”Det ska jag”, svarade James alvarligt och gick sedan ut ur kupén sjungande på Love is in the air. De andra marodörerna bara satt och stirrade på varandra.

(Lily)
”Hur kan man vara så idiotisk och bara börja bråka med någon sådär” frågade Lily sina vänner medan de gick och letade efter en kupé i tåget.
”Men Lily, det var ju faktiskt Snape som började bråka med dem! Vad skulle de ha gjort? Suttit och tagit skit från honom?” frågade Katie förvånat. Lily vände sig surt om och sa
”Ja” och fortsatte sedan gå. Efter några minuter hade de hittat en ledig kupé och slängde sig ner på sätena.
”Men helt seriöst Lily, hur kan du vara vän med Snape? Han är en slyterinare!” sa Alice och försökte att inte låta äcklad.
”Vi har känt varandra sen innan Hogwarts, Alice…” svarade Lily med sur röst, ”Men nog om det nu! Gissa vem som blev prefekt?” Mary och Alice skrek båda av förtjusning!
”Grattis!” sa Alice och kramade om Lily ”men vi är så klart inte förvånade!”
”Haha, undra bara vem den andre prefekten är. Remus sa ju att det inte var han, men ingen av de andra gryffindor killarna är…” började Katie
”Normala” fyllde Lily in med. Katie gav Lily en sur blick och sa ”Jag tänkte säga ansvarstagande men kom igen Lily, hur länge ska du avsky James? Och på grund av Snape!”
”Inga tråkiga ämnen nu! Men nu måste jag på prefekt möte så jag kommer väll tillbaka om några timmar.” Lily log mot vännerna och skuttade ut genom dörren med en obehaglig känsla att Potter kanske var den andre prefekten. Hon hade alltid trott att Remus skulle få prefekt märket men nu när han sa att han inte fått det… Varför inte Potter?

Mer!

Här kommer nästa del

Kapitel 3
(Lily)
Lily satt och väntade tillsammans med några andra prefekter i prefektvagnen. Mötet skulle inte börja förrän om 5 minuter. Hon var nervös över att vara bland de yngsta prefekterna men hon visste att det var 7 till som var lika gamla som hon själv var. Lily blev förvånad när någon satte sig bredvid henne, hon hade inte sett någon från hennes årskurs gå in i vagnen och blev förvånad över att se Ravenclaws slagman och sjätte års prefekt Terry Davis.
”Hej Lily” sa han självsäkert.
”Hej” svarade hon och log mot honom.
”Hur är det?” frågade Terry och lutade sig bak på stolen.
”Bara bra, har varit skönt med sommarlov” sa hon och skrattade lite, ”själv då?” Terry skrattade och sa
”Det går framåt antar jag, men jag är inte super taggad att börja få läxor igen” Lily skrattade också. Precis då kom James Potter in i rummet och Lilys mungipor vändes neråt lika snabbt som om en blixt hade träffat marken framför henne. Potter log mot henne och vinkade. Lily vinkade lite tillbaka men vände snabbt blicken till Terry som hade fortsatt att prata utan att märka att Lily slutat lyssna. Bara Potter inte kommer hit, bad Lily men utan framgång.
”Evans! Läget?” frågade James och vände sig sedan mot Davis ” ursäkta mig Davis, men skulle jag kunna få sitta bredvid min kära vän? Frågade han och log mot honom. Terry såg förvirrad ut och mumlade
”Visst” och reste sig sedan upp och gick bort till de andra sjätte års eleverna. Lily gav James en sur blick.
”Hur kan du redan vara arg? Vi har ju inte änns kommit till skolan än!”
”Det här är värre än plugg! Hur kan du ha blivit prefekt?” frågade Lily argt.
”Det undrade jag också, men sen kom jag att tänka på alla de gånger jag och Sirius fått hela skolan att skratta och då kom jag på det! De behöver lite prefekter med humor!” svarade James och skrattade. Oliver Benson ställde sig längt fram i vagnen.
”Ja nu är alla här. Jag heter Oliver Benson, jag är förste ordningsman och går sjunde året i Hufflepuff. Som prefekter är det vårt jobb att alla sköter sig i skolan… och här på tåget” la han till när han såg James öppnade munnen. ”Idag ska vi bara patrullera i korridorerna i några timmar för att se till att ingenting händer. Vi kommer att ha ett möte senare på Hogwarts där vi går igenom prefekt scheman. Alla går ihop med den andre prefekten från ert elevhem och årskurs och sen patrullerar ni här på tåget i cirka två timmar.” Folk började röra på sig och leta upp sin partner. James satt bara och log medan Lily förfärat tittade ner i golvet.
”Bra! Evans det är lika bra att du vänjer dig!” sa James och skuttade upp på golvet och sträckte ut sin hand för att hjälpa henne.

jättebra!!

Hoppas alla som läser kommenterar Här är sista delen under deras femte år





Kapitel 4
(Lily)
En vecka. De hade nu gått i skolan en vecka i skolan men Lily längtade redan efter jullovet. En vecka och Potter hade redan bjudit ut henne femtio elva gånger och hon var trött på det! Det var inte bara att han bjöd ut henne (vilket var nog så irriterande) men sättet. Häromdagen hade hon gått genom korridoren till stora salen och James hade stått och flörtat med en tjej vid väggen men när han såg Lily hade han vänt ryggen till sin sårade flört och frågat om Lily ville följa med till Hogsmead! Hon hade sagt nej (eller olika former av nej…) varje gång han hade frågat men han bara log, släntrade iväg och sa någon kommentar som fick hennes ögon att svartna. Hon hade pratat med Remus som pratat med Potter men utan framgång, hon hade till och med frågat Sirius om han kunde prata med Potter men Sirius hade bara skrattat och sagt att Potter skulle tröttna. Frågan var bara när…

(James)
Aldrig i livet. Över min döda kropp. Hellre jättebläckfisken. Hur många olika sätt att säga nej på fanns det? Allt James hade hört från Evans sedan skolårets början var nej. Men snart… Han satt framför brasan i uppehållsrummet och tittade in i elden.
”Tagghorn!” James vaknade ur sina drömmerier när en hand smällde mot hans huvud.
”Vad är det?” frågade han irriterat och tittade surt på sina vänner som förvånat stirrade på honom.
”Men seriöst Tagghorn! Hon kommer inte säga ja så det är lika bra att du slutar grubbla! Om hon till och med ber mig att säga åt dig är det allvarligt!” sa Sirius, lite för högt och flera elever runt om i uppehållsrummet vände sig mot dem.
”Hon kommer att säga ja. Någon gång.”
”Men när James?” frågade Remus som försökte få in en smula vett i samtalet.
”Jag vet inte när, bara att hon kommer göra det” svarade James irriterat och återgick till att stirra på elden.
”Vad sägs som ett vad?” frågade Sirius.
”En marodör bangar aldrig” svarade Peter och tittade storögt upp mot Sirius.
”Helt sätt Slingersvans!” svarade Sirius och log mot Peter och vände sedan blicken mot James.
”Vad säger du?”
”Vad gäller vadet? Frågade James misstänksamt, han kände Sirius alldeles för väll…
”Evans!” sa Sirius och log mystiskt mot James ”Jag slår vad om att du inte kommer att gå ut med Evans innan vi går ut vårt sjunde år här!” James skrattade
”Lätt! Vad händer när jag gör det?”
”Om du mot all förmodan skulle göra det, håller jag ett tal på avslutningen om hur söta ni är eller var tillsammans. Men när det blir sista dagen och ni fortfarande inte har gått ut måste du hålla tal!”
”Om vadå?”
”Hur desperat du är!” Sirius tittade retsamt på James, ”Vad säger du Tagghorn?”
”Vänta lite här nu! Ni kan inte slå vad om andra personers känslor! Sa Remus och tittade förskräckt på sina båda vänner.
”Vi kommer att bli ihop även om vi inte slår vad nu, det här blir bara ett plus i kanten. Oroa dig inte Måntand.” sa James självsäkert och vände blicken mot Sirius
”Det är ett vad!” De log mot varandra.
”En sista sak bara… ingen säger något till Evans”, sa Sirius och tittade på sina vänner en och en alla skakade på huvudena. Sirius skrattade och bredde ut sig ännu mer på soffan.
”Du kanske borde gå och skriva på ditt tal, Taggis…”

bra

Tack LoveIsThis!! här kommer nästa del Resten av berättelsen kommer utspela sig under deras sjunde år på Hogwarts



2 år senare
Kapitel 5
(James)
Alla blommorna lyste på den stora ängen, fåglarna kvittrade och någonstans i närheten hördes ett vattenfall. Men James Potter brydde sig inte om den vackra omgivningen, nej han tittade bara på den vackra flickan med rött hår och gröna ögon som skrattande dansade framför honom. Han kunde inget annat än titta på henne och förbluffas av hennes skönhet, hur kunde någon vara så obeskrivligt vacker? Men i samma ögonblick som den tanken for genom huvudet på James Potter for någonting över hans ansikte. Det var blött, varmt och luktade hund…
”VAD I MERLINS SKÄGG! VA FAN HÅLLER DU PÅ MED?” Han satte sig upp i sängen och kastade av sig den stora svarta hunden som slickat honom i ansikten. Hunden som legat på marken hade ersatts med en skrattande pojke i 17 års ålder.
”God morgon på dig med Tagghorn” kved Sirius Black fram mellan skrattanfallen.
”Haha, jätte kul Tramptass!” James drog täcket över huvudet och försökte somna om, utan framgång.
”Men tagga, taggis!” Sirius satte sig på kanten av James säng. ”Detta är början på slutet! Första dagen, sista året på Hogwarts. Tänk bara på alla de saker vi ska hitta på i år, trick att spela ont anande slyterinare, straffkommenderingar att överleva och däremellan kan vi nog krossa några hjärtan.” Sirius skrattade och drog ner James täcke men James gav honom bara en mördande blick. ”Ja, kanske inte du… Du kommer att få ditt hjärta krossat! Fast inte om det går som i din dröm förstås…” Sirius reste sig upp och började slänga ner sina saker i kofferten. James slängde kudden mot Sirius. James brukade inte hata att han pratade i sömnen men i vissa stunder hade det varit bättre att bara vara tyst.
”Hur kommer det sig att den enda gången du vaknar innan mig, någonsin, så har jag dem underbaraste drömmarna?”
”Oh, Lily min Lily, kom närmare” sjöng Sirius och dansade runt i det trånga rummet. Det hade inte varit trångt för ett par år sedan men när Sirius för ett år sedan rymt hemifrån och flyttat in hos familjen Potter hade de båda pojkarna delat rum under loven och med tanke på att de bara blev större och större verkade rummet bli mindre och mindre. James reste sig upp.
”Du har rätt, denna dag borde firas, början på slutet” sa James med en högtidlig röst. Precis när han sagt det hörde de Mrs. Potter ropa att frukosten var färdig nedifrån köket.
”Och firandet börjar med nygräddade pannkakor av högsta kvalitet.” Fortsatte Sirius med samma högtidliga röst när de båda pojkarna gick ner till köket.

(Lily)
Lily vaknade med ett ryck ur mardrömmen. Samma mardröm som hon haft alla nätter under sommarlovet, samma minne som kom upp till ytan i drömmens värld. Hennes pappa, först satt han med henne i knät och pratade om hur bra allt skulle bli under sommarlovet, sen satte han sig i bilen för att köpa batterier till den nya fjärrkontrollen. Efter 30 minuter ringde polisen och ville prata med mamma. Gråtande hade kon kommit ut ur köket och förklarat för Lily vad som hänt, en olycka, pappa var död. Lily torkade bort tårarna med handryggen och reste sig upp och började klä på sig. Idag skulle hon till Hogwarts. Först hade Lily frågat sin mamma om hon verkligen skulle återvända till skolan med tanke på att mamma skulle behöva klara sig själv, nu när pappa var borta och Petunia hade flyttat ihop med Vernon Dursley, hennes nu fästman. Men Mrs. Evans hade övertalat Lily att återvända, det var ju trots allt bara ett år kvar tills hon fick sin FUTT examen. Men Lily kunde inte berätta för alla på Hogwarts. De skulle tycka synd om henne och försöka trösta henne så att hon bara skulle börja gråta ännu mer, och gråta i skolan var det sista hon ville.
Väll nere i köket tittade hon på klockan, 11.30… HALV TOLV!? Hogwarts expressen skulle åka om 30 minuter! Lily slängde i sig maten och sprang upp för att hämta väskan som hon lyckligtvis hade packat färdigt dagen innan. Hon ställde väskan framför den öppna spisen i vardagsrummet och gick för att leta efter sin mamma, men precis när hon skulle gå in i hennes rum såg hon en lapp på ytterdörren.
Lily
Jag har åkt för att häls på Petunia. Tyvärr kan jag därför inte säga farväl till dig men jag hoppas att du får ett underbart sista år på Hogwarts. Skriv många brev till mig!
Mamma
Jaha, ett brev. Lily knölade frustrerat ihop brevet kastade in det i den öppna spisen tillsammans med det gröna flampulvret, tätt efter gick Lily själv in i lågorna sa ”Kings Cross station perrong nio och tre kvart” och slukades upp av lågorna.

Du skriver helt underbart!

Jag ska definitivt läsa hela historien så jag bevakar nu. Bry dig inte om att du inte har många kommentarer, kvalitet före kvantitet