Noveller

Hej!

Jag älskar verkligen att skriva, så jag tänkte lägga upp noveller som jag har skrivit lite då och då. Ni får gärna ge kritik (båda bra och dålig) och jag hopps att ni gillar dem.




Den första novellen som jag lägger upp heter Kloktehens träd, jag hoppas att ni gillar den ♥


Klokhetens träd
Det var en gång för länge sedan i ett öde land som alla hade glömt bort ett träd. Det var ett gammalt träd som nådde ända upp till molnen. Men det var inget vanligt träd, det här trädet var både mycket klok och vis. En gång i tiden hade det funnits levande varelser här, de hade gått till trädet för att be det om råd eller hjälp. Trädet hjälpte alla, för det var även ett mycket vänligt träd. Trädet hade planterats vid tidernas begynnelse av en tiger vid namn Magna. Magna var en av de blå tigrarna, en av de många raser och varelser det fanns mest av i detta land. Magna var inte uppskattad, han var varken kunglig, klok eller kunnig. Om man inte var det, så kunde man inte bli uppskattad av de blå tigrarna. Men Magna kom på ett sätt för att bli uppskattad, han planterade ett träd på dagen då världen skapades och vattnade det med kunskap och klokhet. Varje dag gick han till trädet och satte sig under det. Gyllene blad regnade ner över hans huvud och gjorde honom klokare. De andra blå tigrarna började uppskatta honom och han kände sig älskad. Men åren gick, och till slut var Magna så klok att de gyllene bladen från klokhetens träd slutade att falla ner över hans huvud. Då insåg Magna att han inte kunde bli mycket klokare, men ännu visste han inte allt. Han förstod då att kunskap inte är allt, med kunskap kan du fortfarande inte förstå innebörden av vänlighet eller meningen med livet. Då reste sig Magna från trädet och gick till sin mor som var den vänligaste han kände. Han tog med henne till trädet och bad henne att sätta sig. Hon satte sig ner på marken och genast började de gyllene bladen som låg på marken runt henne att lyfta från marken. De svävade tillbaka upp till trädet och satte sig på dess grenar, när bladen fastnade ändrades deras färg och blev till ljust rosa. Magnas mor gick därifrån och Magna satte sig under trädet. De rosa bladen lossnade från trädet och dalade ner på hans huvud. Då förstod Magna innebörden av vänlighet. Varje dag gick han till trädet och lät de rosa bladen dala ner på honom. Nu var han både klok och vänlig. Men en dag slutade de rosa bladen att dala och Magna förstod att han nu inte kunde bli varken klokare eller vänligare. Han kunde nu hjälpa folk som behövde hjälp och han hade förstått innebörden av vänlighet, men ännu förstod han inte meningen med livet. Så han resta sig upp från trädet och gick för att söka upp sin farfar som var den visaste av alla han någonsin hade träffat. Magna bad sin farfar att följa med honom till trädet och sätta sig under det. Genast började de rosa bladen att sväva upp mot trädet och sätta sig på dess granar. Bladen färgades nu till lika blå som himlen. Magnas farfar gick och Magna satte sig under trädet, de blå bladen började falla ner mot hans huvud och genast blev han vis. Han förstod nu meningen med livet. Varje dag återvände han till trädet och de blå bladen föl ner mot hans huvud. Nu var Magna både klok, vänlig och vis. Han kunde hjälpa folk med problem, han hade förstått innebörden av vänlighet och han hade förstått meningen med livet. Nu hade Magna inget kvar att lära sig på jorden, så han lämnade den. Och varje dag satt han någonstans uppe bland molnen vi ett nytt träd och tittade ner på de varelser som kom och besökte hans träd nere på jorden för att bli kokare, vänligare och visare. Trädets blad var både gyllne, rosa och blå. Och Magnar förstod nu även meningen med träd. Han tänkte på sitt eget träd och på hur mycket han älskade det. Och när han såg ner på det igen hade trädets blad färgats i regnbågens alla färger och de skimrade i ljuset från den evigt lysande solen. Och från och med den dagen förstod alla som besökte trädet även meningen med träd. Och sedan dess är träden i det bortglömda landet heliga för alla som lyckas ta sig dit.

SLUT

Efter som att ingen har kommenterat gör jag det. Du skriver fantastiskt!

underbart

Tack
Det betyder mycket att någon gillar det ♥