Lämna mig inte.

Titel: Lämna mig inte.
Ratings: G
Kapitel: Ungefär 1 + prolog hittils!
Genre: Drama
Handling: Ellen Månsson går i nian tillsammans med sin bästa vän Linnea och de har så mycket planer inför framtiden, ända tills Linnea tar sitt liv utan anledning och Ellen söker ett svar på frågan, varför?

Prolog

Jag såg smset. Och jag svarade. Bara sekunden efter, men det var inte tillräckligt snabbt. Jag kom dit för sent, helt enkelt. Jag kommer aldrig någonsin höra hennes underbara röst igen, känna hennes värme mot min när hon kramade mig.
Min bästa vän i hela världen lämna mig och jag kommer aldrig komma upp på fötterna igen.

Pet på Trädkatten.

LÄSER

Låter intressant

Läser♥

Verkar jätte bra! *bevakar stenhårt*

Tack för alla som vill läsa, här är första kapitlet.

Kap 1

”Ellen!!” Skriker någon bakom mig, med ett leende vänder jag mig om och möter Linneas blick när hon kastar armarna om min hals. ”Jag har saknat dig så mycket.” Viskar hon tyst i mitt vänstra öra. Jag ler, vad har jag gjort för att få förtjäna en sådan underbar människa som Linnea.
”Och jag dig.” Svarar jag och släpper taget om henne. Min bästa vän. Hennes blonda hår är ganska yvigt och voluminöst idag, hennes blåa ögon är ivrigare och piggare än vanligt när vi tillsammans går igenom korridoren mot första lektionen.

Linnea petar på min rygg mitt i matematiklektionen och drar upp högerarmen på tröjan. Under den visar det sig massa ärr fram och tillbaka över hela underarmen och hon kollar skamset på mig innan hon drar ner den och jag vänder mig om och slår mig tanken. Varför?

Vi sitter hemma hos Linnea, hon pillar på sina nya lösnaglar och jag studerar konturerna på mina strumpor. Vi kom precis hit och det brukar aldrig vara såhär när vi är med varandra.
”Linnea. Varför?” Säger jag bara. Jag borrar in min blick i henne och hon tvingas kolla upp. Hennes ögon tåras och mascaran bara rinner.
”Ellen. Förlåt. Det var inte meningen, jag lovar. Jag ville bara testa och jag blev beroende, snälla förlåt.” Får hon tillslut fram. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är bara helt stum, varför testar man att skada sig själv.
”Hur länge?” Blir det ända jag får fram. Mina tankar snurrar bara omkring och jag känner mig plötsligt illamående.
”Sedan du åkte till Kreta i somras...” Säger hon tyst och tittar ner i golvet. Kreta, det var för en månad sen.
”Linnea...” Jag skakar bara på huvudet och ställer mig upp, beredd på att gå.
”Snälla. Ellen. Nej, gå inte. Lämna mig inte!” Säger hon snabbt och tar tag i mig, jag möter hennes blick. Men jag stannar kvar hos henne, hon behöver mig nu.

Jag kunde inte sova den natten, jag drömmer bara mardrömmar om och om igen att jag tillslut nästan inte vågar stänga ögonlocken. Så jag masar mig upp ur sängen och kollar mobilen. Klockan visar 05:30 så jag kan passa på att gå upp. Jag tänder lampan i mitt rum innan jag försvinner in köket och sätter på tevatten.
”Ellen?” Jag hoppar till och ser mamma.
”Åh, gud mamma. Du skrämde nästan livet ur mig!” Skrattar jag och kramar om henne.

Strax efter det står jag i korsningen där jag och Linnea alltid brukar mötas, men hon är inte där. Det är två minuter kvar tills klockan slår halv åtta, då vi alltid möts, men hon brukar alltid komma i tid. Och bara två sekunder senare får jag ett meddelande av henne.
Lugna dig, jag är påväg


AN: Jag hoppas ni gillade kapitlet! Kommentera gärna kritik så jag kan göra det bättre till nästa gång.
Puss och kram ♥

Riktigt bra! Tyvärr har jag ingen kritik, tycker du skrev väldigt bra!

Skit bra skrivet! Längtar tills nästa kapitel, har ingen kritik.

Skitbra! Finns ingen kritik att ge mer än bra handling och bra skrivet!
Puss och kram ♥

Bra!