97 ways

Ja... Här är då jag med en ny ff! En The Fooo fanfiction! Man måste inte gilla The Fooo för att läsa denna, man fattar nog ändå xD Men om det är något ni inte fattar - skriv i kommentarerna! Den kommer förmodligen vara aktiv, då min BFF irl läser den och vill ha kapitel ofta... hehe.

Titel: 97 ways
Författare: Fantastiska Winsah
Genre: Kärlek
Rating: PG
Huvudperson: Maja
Handling: Maja är 16 år och har precis bytt skola nu när hon ska börja gymnasiet. Hennes mobbare från hennes gamla skola ska börja i samma klass som henne. Hur ska det gå? Men när Maja möter Oscar, den äldre killen som har massa tjejer efter sig och som dessutom är jättesnygg, förändras hela hennes liv.

Taggar:


Den finns på wattpad också! Länk: http://www.wattpad.com/story/22667078-97-ways-the-fooo!

Bevakar ♥

Tack ♥

Gillar inte the foo speciellt mycket...

Ok, men tack för att du kikade in i alla fall ♥

Fast jag har ju läst en the fooo fanfic som jag gillar, så läser! (Fast gör det på wattpad hellre, du har lagt upp den där också har jag sett)

Aha, vad kul! ♥ Japp, men kommer uppdatera oftare här bara så du vet

Jag läser helt klart

Tack för att ni läser!♥ Nu kommer kapitel 1!

Kapitel 1.

Mitt namn är Maja. Jag bor i ett litet hus med min mamma och tre år yngre syster. Sedan jag var tolv har jag blivit mobbad. Utseende, intressen med mera. Nu är jag sexton. I fyra år har jag stått ut. I samma skola. Men till gymnasiet nu har jag bytt. Jag hoppas jag får fler vänner där. Men mina mobbare, Tilde och Alexandra, bytte också dit. Så jag vet inte.

"Maja!" ropade min mamma från tvättstugan. "Du måste gå till skolan, annars kommer du försent! Du vill väl inte missa första dagen på gymnasiet?"
"Jag går nu, mamma", sa jag och slog igen boken. Jag ville inte gå till skolan. Första dagen. Den brukar vara värst, för mobbarna har väntat hela sommaren. Jag tog min skolväska över axeln.
"Hejdå, mamma", sa jag och gick ut genom dörren. Jag började långsamt gå till skolan. Jag hade lång tid på mig. Plötsligt hörde jag skrik från andra sidan gatan. Det var en bred gata, så jag såg inte vem det var, men tjejerna bokstavligen sprang efter en kille. Han stannade, vände sig om och skrev på lappar och tog foton. Jag rynkade på pannan, ryckte på axlarna och fortsatte gå.
När jag kom till skolan gick jag fram till korridoren utanför mitt klassrum, letade upp mitt skåp och låste in mina saker. Jag satte mig i klassrummet och hängde väskan över axeln. Jag satt och bara tittade på de nya kompisarna som var där. Två tjejer, som såg rätt schyssta ut. En hade blont hår till revbenen och den andra brunt hår till axlarna. De pratade tillsammans. De såg mig sitta ensam och gick fram.
"Hej", sa dem. "Är du ny?"
"Ja", sa jag. "Är ni?"
"Nej", sa tjejen med brunt hår, "vi har varit här ett tag", sa hon. "Sedan fyran kanske?" frågade hon sin kompis.
"Jag tror det, Jess", sa blondinen. "Hur som helst kan vi inte fatta att du bytte hit. Det är inte en så bra skola", sa hon sedan. Läraren kom in, och jag märkte att massa andra elever kommit in. Vi kanske var tio, femton stycken i klassen. Jag satt ungefär i mitten.
"Man får sitta var man vill", sa blondinen. "Du kanske vill sitta med Linnea? Hon är jättesnäll", sa hon och pekade på en tjej med lite rött hår.
"Tack", sa jag. "Jag heter Maja förresten."
"Jessica", sa brunetten.
"Och Vilma", lade blondinen till. Jag nickade och gick fram till Linnea.
"Vill du sitta bredvid mig?" frågade jag lite blygt som jag hoppades inte märktes och pekade på bänkraden som jag satt på.
"Visst!" sa hon glatt och slog sig ner bredvid mig.
"Maja", sa jag.
"Linnea", sa hon, men det visste jag ju redan.

När rasten började visste jag vad de flesta hette. De var sju tjejer och sju killar. Jag, Linnea, Jessica, Vilma, Andrea, Tilde och Alexandra. Wille, Marcus, Johan, Gustav, Peter, Simon, och Fredrik. Alla verkade snälla (om man stryker över Tilde och Alexandra då). Jag och Linnea blev direkt väldigt bra vänner. Vi umgicks på rasten, tills Linnea sa att hon behövde gå på toa.
"Jag stannar här om det är ok", sa jag.
"Okej!" sa hon och sprang upp för trapporna i skolan till toaletten. Jag satt på bänken och väntade när jag såg bekanta figurer komma upp: Tilde och Alexandra.
"Så du har skaffat vänner?" frågade dem.
"Ja", sa jag. "Det har jag."
"Förtjänar du det då?"
Jag var tyst ett tag.
"Kanske", sa jag tyst. Tilde slog mig med knytnäven rakt i ansiktet och jag hörde näsan knaka till. Det blödde ur den och några elever längre vet såg förskräckt på dem. Alexandra sparkade mig i magen så jag nästan tappade andan. Samtidigt slog Tilde mig på näsan. Det slog mig att dem inte hade rastvakter på skolgården. Vi var ensamma. Jag satt nu på marken, på huk, med armarna över huvudet. Tilde skulle precis slå igen när skuggan över mitt huvud försvann. Jag ville titta upp, men vågade inte om det skulle vara ett knep.
"Vafan håller ni på med?!" skrek en kille som stod rätt nära mig. Jag kunde inte se hur han såg ut, jag hörde bara hans röst. Jag hade fortfarande med armarna runt huvudet. "Vad har hon gjort er?"
"Hon förtjänar det", mumlade Alexandra.
"Dem enda som förtjänar sånt är ni! Gå." Tilde och Alexandra stod kvar.
"Gå!" skrek killen igen och dem sprang iväg. Folkmassan som samlats runt oss skingrades och alla gick mumlande iväg, fast man kunde höra vad dem sa.
"Oscar..." "Han?" "På vår skola?"
Jag tog försiktigt ner armarna, jag blödde fortfarande ur näsan.
"Här", sa han och räckte fram sin hand. Jag tog den och han drog upp mig. Han såg bra ut. Riktigt, riktigt bra ut.
"Tack", mumlade jag och borstade av mina smutsiga händer på jeansen.
"Kom vi måste skölja av det där", sa han och drog mig mot toaletterna.
"Har dem hållt på sådär länge?" frågade han när vi sköljde av mina händer.
"Sedan i sexan", sa jag tyst.
"Sedna i sexan?!" utropade killen. "Har du aldrig sagt något?"
"Nej", mumlade jag och han sa inget. Han tog en bit papper, sköljde av oss lade på min näsa.
"Här har du", sa han. "Det är skönt med kallt på näsan." Och det var det verkligen.
"Tack", sa jag. Vi var tysta ett tag medan killen sköljde av sina lätt blodiga händer.
"Jag heter Oscar förresten", sa han.
"Oscar", sa jag och smakade på det. Det var vackert.
"Jag heter Maja", sa jag. Han nickade.
"Fint namn", sa han. Och det såg ut såg ut som om han menade det.
"Ditt namn är också jättefint", sa jag. Sedan stod vi tysta lite till.
"Jag har aldrig sett dig förut, är du ny?" frågade han. Jag nickade.
"Jag går i 1B", sa jag.
"Jag går i 2B", sa han. Jag nickade eftertänksamt. Hade jag fått hjälp av en äldre kille? Som dessutom var skitsnygg och hade massa tjejer efter sig? Wow.
"Så du har Karin då?" sa Oscar.
"Ja", sa jag.
"Tur", sa Oscar. "Hon är jättebra."
"Hon är ok", sa jag.
"Du har haft en lektion med henne?" gissade Oscar och blinkade med ena ögat.
"Typ, ja", sa jag och han skrattade.
"Jag lovar, du kommer gilla henne", sa han Oscar, och vi gick ut i korridoren, skrattandes. Jag tänkte att jag hade fått en ny vän.

Jag är död det vad så jävla sjukt bra att jag kommer dö efter varande kapitel