Textstycken.

Jag verkar inte komma igång med mina berättelser igen och funderar starkt på att låsa båda två men vill inte sluta dela med mig av det jag älskar, att skriva.
Därför skapade jag den här tråden.

Ni förstår att ibland så får jag idéer eller plötslig inspiration och skriver ihop olika långa texter. Jag vet inte om de är bra eftersom jag inte brukar visa dem för någon, men jag tror det är dags att göra just det.

Det skulle verkligen vara jättevänligt om ni ville lämna en kommentar om någon utav texterna som förhoppningsvis dyker upp inom en snar framtid, det skulle betyda världen för mig.

Texterna ska kunna läsas av alla, i annat fall varnar jag i början av nytt inlägg. Tack.

Vill också säga att det är copyright på alla mina texter, alltså; kopiera dem inte, de är mina. Förlåt för girigheten, men jag har varit med om att de har stulits och vill gärna inte vara med om det igen.
I annat fall blir jag bara glad om ni inspireras av det jag skriver och skicka gärna iväg en uggla om ni vill att jag ska läsa ert arbete eller vad det nu kan handla om.
Tack igen.

~

Den första texten introduceras med osäkerhet, och jag kallar den:

Violhimmeln

Väggen var ljust blå. Inte den sortens blå som förekom i barnkammaren, men den sortens blå som lät den depressivas tankar gå i dvala. På gränsen till violett i en otidsenlig nyans som påminde om den spädaste viol som de mest markerade nyckelben.

En annan nyans av blå studerade violhimmeln på väggen. En klarare, vaknare blå som lurade i blåsippan och i dagen. En blick med djupet av oceanen och skönheten i solnedgången, en blick med solljusets skärpa och glimten tagen från stjärnorna själva. Sannerligen, det var en blick man sent glömde.

Flickan med de häpnadsväckande ögonen, reliken från ett svunnet rike i blomster.

En ljust skär blomma vilade i flickans bleka, lätt kupade hand - samma gest som skyddade en fågelunge eller fångade regndroppar. Blombladen var perfekt utformade och skapade omlott en växt med samma fullkomlighet som violhimmeln. Fulländning som dög åt den kräsne, skönhet om lämpade sig för flickan, perfektion som var tillräcklig för hennes blick.

ååh vad fint du skriver!

totalt öppen för att läsa mera!

riktigt fina miljöbeskrivningar och poetiskt språk.

♥

Åh vilken underbar text! Du skriver helt fantastiskt♥

Hej, måste bara fråga er vad ni tycker om följande stycke. Det är helt impulsivt framtaget och era åsikter skulle betyda guld. Och sedan innan, tack så jättemycket Fanfiction och Ugglan Hedwig. Det var väldigt snällt av er.

Det här stycket är en del av ett längre som jag inte vet om jag vill publicera då jag inte vet vad jag ska ha det till. Men det gör ju inget, här kommer det ändå, dock utan titel, för det har ingen.

Atombomber och världen var en kedjerökare. Grå rök bolmade mot himlen och skapade en nyans på himlavalvet som var lika monoton som tragisk. Det frasade under mina fötter när jag gick över gräset och stilla frågade mig själv när de gråa flagorna skulle sluta falla. I veckor hade de spröda flingorna yrt från molnen och i luften, fastnat i allt, liksom dammet.

Jag älskar dina texter! Du skriver fantastiskt bra.