Nyanserna av döden

Hej , hittade en gammal bit jag skrivit . lite töntig ibland men den får duga , den kommer skrivas mer på ifall någon är intresserad !


TÅG RESAN !

Jag tittade på landskapet som schissade förbi. Jag kunde knapt tro att det var sant.Skulle jag delta i Hungers Spelen ? Eller var det bara en knäpp dröm?Mina tankar försvann i samma takt som tåget åkte. Jag gick ner till "vardagsrummet" med Cleo och Finnick. Jag kände hur den smäckra guldkedjan guppade mot mina bröst. Jag pillade lite på den ,Symbolen var en varg. Varg som symboloserade ,Styrka och Ensamhet. Typ som jag mummlade jag tyst och horde ett par fotsteg komma
Jag tittade upp mot gången och såg hur Zean (Distrikst 1 manliga delagare) kom gående mot oss. Mitt hjärta började klappa hårdare och hårdare i min bröst korg och hans blick fasnade på mig kedja. Jag kände hur jag drog mig närmare Cleo . Han stirrade hatiskt mot oss och gick sin väg.

-Vad var det där om ? frågade jag och tittade frågande på Finnick

- De är 1:or. Dom lungnar nog ner sig snart,sa han och flinade lite lätt mot oss.

Jag på minde mig själv om att detta var hungers spelen. Ett öde. Ödet som var värre än döden . Men sen så slog det mig vad klockan va , 23.42 .

Jag reste mig upp och gick in i min kupé. Jag tittade ut en snabbis innan jag stängde pärsiänen för fönstret. Jag hoppade ner i sängen. Det varma täcket värmde om min slitna hud. Jag tittade på Guldkedjen som hängde runt min hals. Den var vacker... Men frågan är varför den drog till sig så mycket uppmärksamhet ? Men det är nog en fråga utan svar.

Mina ögon blev tyngre ju mer tiden gick och till slut så somnade jag ner i en orolig dröm.

Morgon

Jag väcktes hastigt av ett par ljus singlor som strilade sig in i min mörka kupé. Jag tittade på klockan . 06.12 . Jag klädde på mig en skjorta och ett par Jeans.

Jag satte på mig kedjan och begav mig mot frukosten.
Jag kom inte långt innan den hatiska blicken kom på mig igen. Men nu var den riktad mot bara mig. Inte Kedjan eller Finnick utan bara mig. Jag kände hur obehaget kom och stirrade tillbaka så gått jag kunde. Det gick inge vidare. Men mitt usla stirrande avbröts av Cleos puss i pannan. Jag tittade på hans fina gröna ögon. Dom ögona som hade älskat mig i alla dessa år.
-Jag älskar dig! viskade han i mitt öra och satte sig brevid mig.

Frukosten gick fort och det var tur det. Jag hatade dom andra deltagarna detta år och det kommer nog inte förbättras muttrade jag medans jag gick ut till D 2 "avdelning". Cleo kom in rusande in på min säng och dunsade ner på den med en väldig fart.
- Du vet väll att vi är framme?sa han och tittade stadigt in i mina ögon. Jag svarade inte men nickade lite stillsamt mot honom och reste mig upp. Jag tittade ut genom en litet fönster på sidan av kupén och publiken mötte min blick med tjo och applåder.

_

Kap 2

Jag tittade ut till dom knäppa Huvudstads boorna som ja bokstavligt talat hade slåts om att få se deltagarna detta år.

Persia (Våran "Chotch" Förde oss snabbt igenom folkvirvlet och skyndade mot byggnaden där vi skulle bo dom närmsta dagarna. Hon knappade in koden i det lilla låset och öppnade dörren försiktigt. Vi möttes av några fredsväcktare som förde oss till distrikt 2s lägenhet.

Lägenheten var väldigt fin. Väggarna var prydda med tavlor av förra vinnare och legender från hungers spelen . Men min blick fasnade på Katniss och Peetas tavla. Dom med bären.

Men blicken flyttades direkt när jag såg på den platta tv:n .

" Hör upp alla deltagare !

I detta år kommer det delta 48 deltagare istället för 24. Och låt oddsen alltid vara er gynnsamma"

Och det ska dom säga ? dom har ju gett alla en enkelbiljett till döden. Föruttom mig. Jag valde ju mitt öde. Ödet som väntade mig dom närmaste veckorna.

Men jag blev tvungen att skuta bort mina tankar.

Jag förstogd precis att vi hade den översta våningen, vilket betyder att vi har taket.

Perfekt! precis vad jag behöver . Vara ensam.

Jag gick upp för en lite räcklig trappa och kom upp till den fina juni natten. Jag tittade ut över den lysande staden som skymtade framför mig. Det påminde mig hur fint Distrikt 2 var så här års. Körsbärs träden blommade och bergen låg där uppe med sin vita snö på topparna. Jag drömde mig bort till förra sommaren då jag och Cleo gick till tränings centret . Han hade3 tagit med sig en ros och gav mig. Han hade sagt "Vi kommer aldrig skiljas från varandra,Jag lovar". Men dom orden är en löngn. Det visste båda. Ingen hade bara inte velat erkänna det. Utan båda ville att det skulle vara så. Så som i sångerna...

Men mina tankar glada tankar fick ju aldrig vara länge.Jag skvatt lite lätt till när jag hörde Percias röst bakom mig.

- Du måste komma ner nu. Det är snart dags för er att vissas upp för Panem.

-Okej ,sa jag lite sorgsfullt och gick ner till rummet igen.

Men jag han inte vara där inne länge innan det var dags för "Stylingen" som dom var så noga på. Jag blev först av med alla hårstår på kroppen , Oskonsamt som lök på laxen så noppade dom mina ögonbryn. Jag kan ju inte säga att det var skönt att bli av med allt hår på kroppen ,men som dom säger "Allt för tv:en" . Idiotiskt egentligen! Dom ville vissa upp oss och sen döda oss.

_


kap 3


Jag blev lite senare förd in i ett rum.Det hade vita väggar,tak och golv. Ganska bländande.Jag låg och stirrade upp i taket. Min blick stirrade på en prick i taket. Antagligen en död insekt eller något. Jag hörde hur fotstegen kom och jag satte mig upp. In från den vita dörren kom en man i rött hår och lite Ja som alla huvudstads bor (Enligt mig) fult klädd.

Han pressenterade sig som Jealsy och började genast prata om vilka kläder jag skulle ha på mig.

Jag bara nickade och lede lite då och då.Men till slut så tog han fram en vacker dräkt. Den var svart och med ett par "Diamant" liknande prydnader. Den var väldigt vacker och utstrålade

"Vinnare!"

-Så vad tycker du? frågade han

-Jätte fin! Sa jag och granskade den noga med min blick.
Han gav mig den och gick ut ur rummet så jag kunde klä på mig den. Jag drog av mig den sjukhus liknande nattlinet och drog på mig en bh utan band(Axelbands lös) . Jag drog upp draglåset på den vackra dräkten han hade skapat och hoppade in i den.

Den passade som handen i hansken. Den satt tajt och var faktiskt ganska så snygg.

När han kom in igen så blev det ett väldigt stå hej om vilken make-up jag skulle ha och så vidare. Men till slut så var jag klar. Jag tittade mig i spegeln. Jag såg faktiskt ganska farlig och vaker ut. Mitt hår var uppsatt i en hög hästsvans.

-Mangifico ! Sa han och beskåddade mig från topp till tå.Men jag han inte svara innan jag blev tillsagd att gå ner till hästarna.

-Hallå där snygging! Hörde jag en röst bakom mig ropa.
Jag vände mig mot rösten och fick syn på Cleo. Han var klädd i en nästan likadan dräkt som mig. Jag rusade mot honom och kastade mig in i hans mjuka famn. Han fångade mig och kramade om mig . Jag pussade han lätt på kinden och släppte han.

-Snygg du är ! sa jag och ruffsade till honom i håret.

Jag flinade lite lätt mot honom och vi gick tillsammans ner till hästarna. När vi var nere så kom den hatiska blicken mot mig igen men nu från tjejen. Jag tvingade mig skuta bort blicken och gå mot vagnen.Jag steg upp till den vakra vagnen. Dörrarna öppnades och jag såg hur D 1s deltagare började trava iväg och strax där på så började våra trava. Hästarna travade nog i vanlig arbetstrav men det kändes som om det gick i 190k/h. Skriken hördes när publiken fick se alla. Dom kunde göra vad som helts för att få våran uppmärksamhet.Men min blick fångade upp en bildskärm med oss på. Vi såg väldigt farliga och vackra ut. Våra hästar stannade och sen hörde jag hur president Snow började tala.

-Välkomen alla! Här har vi det 76 hungers spelens deltagare ! Och så bla.bla bla om allt och inget.

Sen så kördes vi in i porten där vi kom ifrån. Sen kom Percia .
-Ni var fantastiska ! Helt otroligt !

-

kap 4

-Visst var vi ! sa Cleo och flinade belåtet mot oss

- Det bara strömmar in för folk som vill sponsra er ! jag har fullt upp, sa Percia

- Ja det gick väll bra, sa jag och började gå upp mot våran lägenhet för att byta om till tränings kläder.Jag gjorde så gott som möjligt att försöka undvika att komma tillbaka till diskutionen .
Jag öppnade den vina mahogny dörren och kastade mig på sängen.
Jag låg en stund på sängen men bestämde mig för att gå till tränings centralen efter ett tag. Jag drog på mig en "Speciell" tränings dräkd alla skulle ha och gick ut till Cleo.

- Kommer du snart ?! sa jag lite smått irriteratterat på han.

- Ja ja ! sa han.

vi gick ner i en small trappa till tränings centret.Nu var det dags att välja förbunds kamrater ! tänkte jag och pekade på 1:orna . Båda nickade och vi gick sagta fram till dom. Det var nog ingen överraskning att D1 och 2 skulle sammarbeta . Det hade vi gjort i över 70 år och vi skulle inte bryta den traditionen.

-Hej ! Sa jag till dom

-Hej Hej ! sa tjejen. Hon hade lite oranget hårfärg och blåa ögon.
- Och vem är du ? sa hon mot Cleo och blinkade lite lätt mot honom.
Nej nu fick det vara nog ! Hon flörtade med min kille ! Min ! Men jag hade tappat talförmågan och bara tittade på Cleo . Men han förstogd inget ! Han bara sögs in i en djup diskution om spelen.
Så var det bara D1 pojken "seamus" Och jag där. Men han hade visst inga problem om att skapa ett samtals ämne. Han bara pladdrade på om han själv och spelen. Jag nickade lite lätt och log mot honom. Men egentligen så var jag någon helt annan stanns. Jag är fortfarande kvar den där dagen. Dagen då jag och Cleo hade sommaren helt för oss själva

_

Hans ord hördes långt i fjärran tills en bomb kom flygande i magen på mig. Han sa något ! Något som fångade min uppmärksamhet .

-Vad sa du precis ? sa jag och tittade frågsamt på han en kort tid

- Inget ,sa han och gick sin väg.

Mina aningar växte men jag bestämde mig för att strunta i det i det för en minut. Jag behövde få vara ensam,bara jag och ingen annan.

Jag tittade vilka stationer det fick men bestämde mig för knivarna.Jag tog ett bälte med ett par knivar och knappade in "Nästan omöjligt" på apparaten. Jag ställde mig bered med knivarna.

Jag kasta det en efter en mot dockorna. Dom trängde igenom dockornas yttre och spräkte trät. Jag blev ett med dom, Jag styrde varje rörlse,Varje andetag. Jag log lite smått när jag såg resultaten.. Men leendet tystnade när jag märkte att alla stirrade på mig... Fan ! Jag glömde att jag inte var ensam.. Skit, nu har jag gjort mig till ett större hot .. Och alla vet att det är dom alla är ute efter.. Och eftersom onda ting kommer i tre. Så hade jag en ganska lovande lista.. Jag visste nu vad mina tre livs misstag är och kommer förbli.

Nr.1. Jag blev utvald till hungersspelen .

Nr.2. Jag har gjort mig själv till en levande måltavla.

och det tredje är nog min död på arenan. Det visste alla men ingen ville bara erkänna. Alla deltagare visste att det inte var dom som skulle vinna.

Jag blev tvungen att stöta bort mina tankar för att inte börja tänka på mor. Mor som var hemma ensam.. Skulle hon bryta ihop lika mycket som när min bror dog ? Skulle hon kunna tåla se sin man,Son och dotter bli dödad? Ingen visste och jag skulle troligtsvist inte få uppleva hennes sorg .. För det var ju mig hon skulle sörja... Klumpen i halsen växte. Jag fick inte börja gråta ! Inte nu ... Inte här. Jag får när bara jag och Cleo är tillsammans.. Då är jag bara hans söta och ängsliga lilla Ness. Men nu när andra ser så är jag en dödsmaskin. Eller jag ska ju ialla fall föreställa det. Mina tankar blev bara rörigare och rörigare och mina försök att stöta bort dom misslyckades. Jag skvatt till och hörde en röst bakom mig.

- Kommer du Ness ? sa han och knuffade mig lätt i sidan.

- Ja visst, sa jag och log lite lätt mot han. Jag tittade mot väggen där en lila klocka hängde. 13.43 visade den. Oj shit ! Lunchen hade börjat för 40 min sedan. Jag drog med Cleo in i korridoren.

Vi sprang så fort våra ben bar oss .. Korridoren smalnade ner till en trappa... Vi gick ner men mina öron kunde inte undan gå ett samtal bakom andra sidan.Dom pratade om arenan. Jag hörde inte riktigt och jag han inte heller lyssna efter
ordentligt. Vi sprang ner till matsalen men mina tankar var fortfarande kvar i trappan... ..

-Så vad tycker du är en bra taktik ? frågade en lite äldre kvinna . Hon kom från d 1 (Den 2:a kvinnliga) .

-Mmm det blir jätte bra , mummlade jag och granskade dom andra distrikten noga. Min blick fångades av D 8 s 12 åriga deltagare. Man kunde urskilja rädslan i hennes ögon. Jag pekade på henne och nickade mot hennes håll. Hon påminde om någon ! Hon var väldigt lik min döda bror.
Dom andra nickade mot mig som nej och knuffade mig i sidan. Jag tror att det var meningen att vara lite skämtsamt,Men min reaktion blev inte soppas bra. Vi kan ju säga att det blev slagsmål efter åt.

6 timmar senare

Tränings passet var slut för idag. Jag kände mig slapp och trött. Jag klädde av mig och gick in i badrummet. Jag drog på dushen och gick försiktigt in. Jag kände hur dom varma strålarna av vatten piskade mot mil mjäll vita hy. Jag tvättade mig ordentligt och gick ut ur den varma dushen. Jag tog upp en hand duk från lådan och satte den i håret som en turban. Jag satte på mig en pjamas och gick ut till sängen. Jag kastade mig i den och kände hur den omfamnade mig in i en djup sömn.


-

Jag väktes av ett bländande ljus. Jag kisade mot det öppna fönstret. Det var som vilken dag som helts för alla, alla utom mig och dom andra 48 deltagarna. för idag var det dags att visa vad man gick för. Men mitt sinne hade förändrats sen jag hade kommit hit. Jag ville döda,slita av strupen av folk och se blodet sakta falla till marken. Jag fick rysningar av tanken och beslutade mig att inte tänka mer på det .

Jag gick upp och öppnade mahogny dörren till garderoben. Jag tittade in i den med en gappande mun. Shit ! Var allt detta till mig ?
I rätt storlek också ? Hade dom tänkt att jag skulle byta kläder varje timme ? Men min blick fördes direkt till en vaker tunika , den var vit med röda prickar. Inte för färgran ialla fall,tänkte jag och tog ut den från resten av kläderna. Jag drog på mig den och hittade ett par svarta jeans längst in i garderoben. Antagligen för att jag inte skulle hitta dom.

Jag drog på mig dom också och hittade en alldeles vanlig kam . Jag var så trött på att alla skulle kamma mitt hår ca 8 gånger med olika hårborstar. Jag visste inte riktigt varför men tror dom hade en bra anledning. Jag satte slarvigt upp håret i en hög hästsvans.

Timmarna gick fort efter frukosten. Jag vet inte vad som hände men helt plötsligt så stog jag vid ingången till Intejun. Det var den Fjärde manliga deltagarens från distrikt 1:s tur. Jag tittade ner för att se vad jag hade på mig, En kort axelbands lös klänning i färgen mint grön. Den hade små pärlor ungefär vid min axel. Den var vaker,särsilt medans mitt mörka lockiga hår låg som en slöja över mitt huvud. Varför hade jag inte sett den innan ? Kanske för att jag var väldigt ouppmärksam. Jag hade inte tid att tänka på mitt omärksämma betende.Inte nu,Hur kunde jag tänka på det nu ?

-
Kap 6 Interjun


Jag hörde hur han ropade upp mitt namn. "D 2:s Kvinnliga deltagare , Nathalia Svéndár" sa Ceasar Flickman högt i den stora salen. Jag blev alldeles stel när jag skulle gå in på scen. Mina tankar bara virvlade förbi men tillslut kunde jag tygla mina ord innan något skulle komma ut ur min mun.

"Så Nathalia du är endast 15 år. Hur ser du på dina förut sättningar för spelen ?" frågade Ceasar mig med en frågsam blick.
"Ja har ju tränats för detta i hela mitt liv så jag ser att det kommer gå ganska bra" sa jag och klämde fram ett litet leende . Intejun fortsatte ganska bra enligt min åsikt.
"Så tack Nathalia D:2 s kvinnliga deltagar ,Ge henne en varm applåd !"
Jag gick upp från den gula stolen och bugade för publiken. Så jag antar att det gick ganska bra .


- Det gick ju bra ! sa Percia, "Bara du sköter dig imorgon på bedömingen och sedan arenan kanske vi har en vinnare här eller i alla fall en tvåa " .

- Ja jätte vackert , mummlade Finnick medans han tittade på Intejun med Cleo som pågick. Min blick fördes direkt till den nyion rosa väggen där tv:n hängde. Han var spännd. Kanske inte den bästa taktiken men den fick duga för han , Cleo var kanske inte den bästa att stå framför Kamran . Hans log lite lätt mot Ceasar medans han började resa sig upp för att gå . Sedan kom frågan ingen hade väntat sig, Varför erkänner ni inte erat förhållande , du & Nathalia .

-För att , sa Cleo och gick med näsan upp i himlen. Men frågeteckena hängde fortfarande i luften . Hur hade han fått reda på det ? Våra frågetecken kom inte bort efter den dagen . Jag tror alla har ett över sig den kvällen . Eller den natten . Men vi kan inte tänka på det nu ! Nu så ska jag snart in för bedömningen.


-


Den kvällen fick vi inte i oss mycket mat . Alla var bara stumma och tysta , och hade ett frågetecken överhuvudet. Jag grubblade på det Ceasar hade sagt medans jag gick in till mitt rum och la mig på sängen. Jag var utmattad och trött, Det dröjde inte länge innan jag domnade in i en sömn . Jag kände hur sängen hade omfamnat mig , men i mina drömmar så blev jag dödad, av D 1 . Jag vaknade alldeles vått av svett . Jag andades tungt och såg efter om jag hade något sår . Mina händer slappnade inte av även fast jag visste att jag där. På arenan, även fast jag skulle dit imorgon. Då kanske drömmen var verklig och jag skulle bli dödad så . Mina tankar blev tvungna att skingra sig när jag ställde mig i den heta dushen för att tvätta av mig allt svett. Jag kände dom varma strållarna träffa min krit vita hy. Den starka doften från en lavendel som träffade mig borrade in sig i mina nässborrar och jag kände för första gången sedan jag kom hit, Harmoni . Jag tog på mig ett liknande shampoo och balsam. Jag kände ännu en gång lavendel doften mot mig. troligt visst den sista goda doften jag kommer få känna innan arenan, om man inte räknar med blod och svett. när jag kom ut från den behagliga dushen satte jag på mig min vanliga "uniform" och borstade igenom mitt choklad bruna hår ännu en gång. Mina fingertoppar nuddade vid min lena hy . Var det så här huvudstadsbor hade det ? Troligtvisst. Fast dom slipper ju det mesta, Slåttringen, Dom ser bara på när barnen och ungdomarna kämpar till döds , säkert till chips eller något annat fett och sött. Jag skingrade mina tankar medans jag åt frukost, Nu var allt jag fokocerade på bedömningen. Jag skulle kasta knivar. Jag var taggad. Jag var där ! Jag satt på en stol medans D:2s andra manliga deltagare Boston visade vad han gick för, Alltså var det jag efter. Jag hörde en fredsväktare ropa upp mitt namn i den gråa salen som vi satt i . Jag fördes in i en vit korridor och väntade spänt på att bli insläppt.

-

Jag hörde hur dom kristalvita dörrarna öppnades medans jag började gå ut genom dom. Jag tittade upp mot dom medans jag började prata, " Nathalia Lémdon, Distrikt 2" . Min röst lät spänd & Viljelös.

Jag gick till stationen för knivar , knappade in svårighetsgraden. Jag tog ett bälte med knivar & började kasta dom som en dans in i dockornas hjärtan , en efter en faller till marken då knivarna kommer in i dom. Tiden man hade därinne gick fort . Men den var bra .

-

itt triumferande ansikskt uttryck gick över till ett leende när jag kastade mig in i Cleos famn , Hans muskolösa kropp kändes intill min . Jag släppte lätt taget innan jag blev bortskickad in till rummet väntande på resultat .

-


Jag satt ihop kurrad i den sametsleena soffan . Jag tittade på siffrorna för distrikt 1 innan det var våran tur , jag såg en snabb skymt av Cleo´s ansikte och sedan en 9 som flög över skärmen ."Bra !" far det ur mig innan det var min tur . En 10 kom , Jackpot . "Ja , detta kan ju funka " sa våran handledare till oss.
"Ja , Jag behöver gå och lägga mig . " sa jag bittert innan jag droppa in i en sömn .


"MORGONEN ..."

"Dags att gå upp " ropade en kvinna .
Jag gick till stylisterna där jag fick mina kläder. En svart slemmad helkropps dräckt som ändrar tempratur efter väder,Stövlar med samma funktion och ett par handskar.
"Som handen i hansken "
"Ja , Jag kommer ju iallafall inte kunna frysa " sa jag sarkatiskt .

. Sedan blev jag transporterad till arenan . Egentligen så börjar inte spelen innan 10.00 men vi var tvungna att gå upp tidigt för att ingen vet hur långt bort arenan kan vara .

Motståndskraften från den väldiga hissen lyfte mig i ett kvickt ryck upp. Jag tittade åt mina förbundskamrater, Cleo från mitt distrikt . En muskulös man , kort svart hår . Sedan så kom distrikt 3 debuterna , Oliver och Ainsley. Ainsley hade jag gillat från första stund . Hon var schyst och dom båda hade ganska lika färdigheter . Oliver var också snäll och så , men han kanske var lagets svagaste tråd när det skulle gälla löpningen . Men duktig på att träffa saker var han . Hanna och Caspian var lagets sista medlemmar , kaxiga och duktiga . Och sedan så var det mig . Jag hoppades att alla gillade mig hyfsat . Jag hade ju trots allt fått en 11 av spel ledarna .

Jag tittar hastigt upp , Sedan så pekar jag på Y-hornet och nickar . Alla visste våran plan , spring som attans till Y-hornet . Greppa ett vapen och döda alla som kommer nära förutom oss i pakten .

Min blick vändes sedan till en litens flickas tragiska försök att inte bli sprängd i bitar . Men hon misslyckades . Om jag mindes rätt vad hon ifrån distrikt åtta eller sju . Sedan så hörde man gongongen gälla . Jag kastade mig med väldiga steg till Y-hornet oskadd . Greppade tag om det största sättet knivar och ett maskulöst skjut vapen , jag kastade direkt en kniv i en gul jacka som föll pladask till marken . Distrikt 7,6 och 9 var utplånat .

Jag tittade stolt på dom spratlande offrena som gjorde allt för att inte dö. Tyvärr så var det försent för deras del .

"Så , Vem är vårat första offer" säger jag och tittar djupt in i marken . Jag skulle helts vilja döda distrikt 11 . Dom kräcken.

-

-Ingen speciell , Vi gör som rovdjur . vi jagar , fast dom jagar ju mat medans vi jagar offer .skrattade Oliver lättsamt . Det blev tyst. Alla visste vad som väntade , antagligen .
Fast tystnaden sprack i en bomb .
Nära ,Alla tittade upp .
-Den sprängdes nära. Så det innebär att det är någon eller några är i närheten . Så vi borde antagligen säkra all våran packning här med någon slags fälla , eller säkring .
sa jag . Så några förslag.
-Låter som ett klockt val , sa Casper som förvånade mig med sin intelligens . och att han över huvud taget hade en hjärna .han hade aldrig
-jag har en idé, Vi kan göra en trä bur ,runt om allt . Med en ingång som passas inifrån . Om ni ger mig 2 dagar med en som vaktar medans vi letar material så kan jag fixa det .

-

Alla nickar , det låter som en smart idé . Men egentligen så skulle vi annars inte ha så mycket annat att utgå ifrån. Vad skulle annars vara ett alltenativ , att sitta och vakta den hela tiden ? .

"Jag gör det" , det var Oliver som hade tagit sig fram och satt sig på en ryggsäck. Hans muskulösa kropp sjönk ihop så att man fick syn på en tatuering under kragen. Jag ville egentligen fråga vad den betyder men det kändes som fel tillfälle att fråga något sådant , speciellt när det kan påminna en om vad man förlorar. Och lämnar bakom sig.

Ingen invänder när Oliver har sagt det och sedan så dunkar ett kraftigt slag mig på ryggen , jag rycker till och var nära på att slå till Hanna som slog till ifall inte Cleo skulle ha stoppat mig.

"Hänger du med mig och Ashiley och kollar vad som dödade någon där borta ?" säger hon och slänger till med håret . Min instinkt säger åt mig att inte göra det men jag antar väll att det inte är så mycket att göra åt saken så jag nickar och plockar på mig ett antal knivar .

Ashliey tar en slags klubba och knivar medans Hanna tar en treudd.

Ljudet av kanonen kom ifrån det öde huset av betong som stog mitt i den öken liknande området.

Hanna verkade inte kunna hålla tyst en sekund utan att prata om hur hon gillade att döda folk på våran väg till huset .

Väl framme vid huset så tystnade ett stönande som tidigare varit där och ersattes av tystnad. Döden hade vandrat här .

När Hanna öppnade dörren så skrek hon till och sprang ut . Dörren stängdes och ett skrickande ljud hördes innan och allt blev svart .

Du är så himla bra på att skriva!!!!!!!

tack , En tycker det ialla fall