I'm Not Afraid[DVG][SV]

Titel: I'm Not Afraid
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction, Divergent
Antal kapitel hittills:
Kapitel 1:
http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=39385&page=1
Kapitel 2 & 3:
http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=39385&page=2
Färdigskriven:Nej
Rating: G-PG, vet inte...
Beskrivning: Kelly Andersen bor i De lärda. Hennes familj har tillhört de i åratal. Som alla andra Lärda förväntas hon att hata De osjälviska. Men Kelly känner inte på det sättet. Hon känner sig som en osjälvisk. När hennes 16-årsdag är inne, och valceremonin börjar, vad ska hon välja? Följa sitt hjärta eller göra alla besvikna?

Jag läser!

Läser

Bevakar

Kapitel 1. Att välja.
Jag snurrar på min skrivbordsstol. Imorgon fyller jag 16 år. Jag har den turen att fylla år just då valceremonin sker. Eller det kanske inte är tur. Jag måste då fatta mitt svåra beslut. Jag är nervös inför simuleringen, som ska ske ikväll. Jag biter hela tiden på naglarna, och drömmer mardrömmar.
Som en av De lärda är jag tvungen att veta det bästa. Veta rätt svar, vad frågan än är. Den här frågan är omöjlig att svara på. Den här frågan måste man pröva sig fram till, och leta efter ett svar.
Frågan om livet.
”Kelly!” ropar mamma nerifrån köket. ”Kelly, dags att äta!”
”Kommer, mamma!” ropar jag, och reser mig sakta upp.
Varför ska det vara så svårt att fatta beslut? Jag har fortfarande tankarna i mitt huvud när jag sätter mig vid bordet.
”Haft en bra dag i skolan?” frågar pappa.
”Hyfsad.” svarar jag, utan att intressera mig särskilt mycket.
Middagen fortsätter ganska dyster, och tyst. Mamma muttrar då och då, men annars är det tyst. Jag äter ganska snabbt upp, och skyndar mig sedan ut.
Jag tittar ut över De lärdas område. Jag tycker om det här stället. Jag lekte här som liten, gick runt och lyssnade på musik som ung, men nu… ska jag kanske lämna det. En tår faller ut från mitt öga, och jag börjar storgråta. Mitt hem, min familj, allt är snart borta. Jag vill inte vara en lärd. Jag vill vara en osjälvisk.
Du måste tycka att jag är galen, och det förstår jag. De lärda hatar De osjälviska, och skriver hemska saker om de varje dag. Jag har alltid vetat att inom mig är jag en osjälvisk. Jag älskar det – och hatar det. Min familj kommer att bli jättearga om jag tar De osjälviska. Men jag är en lärd, jag kan inte välja mina fiender. Jag tar mig samman och går in i huset.
”Vilken falang tycker ni att jag ska välja?” frågar jag mamma med hög röst.
”Inte De osjälviska i alla fall” svarar mamma. ”Och De tappra är ju bara galna. De ärliga är nog ett bra val. Men De lärda är ju allra bäst.”
”Tack” mumlar jag och är inte ett dugg klokare än innan.

Jag vet, väldigt kort, men kommer att skriva mer i framtiden! Jag lovar!

Älskar Divergent! Bevakar helt klart!

Såå bra! Läser klart!!

Riktigt bra. Känn dig bevakad.

Förlåt att jag inte läst innan, haft så mycket att göra..

Super!

Bra! Mer!