Mysterion ~ FF

Hej så.. Vet ni vad South Park är? c:
För jag har kind of blivit beroende och hittat på en egen liten story :3 DON'T WORRY NI SOM INTE SETT SOUTH PARK! Det är som en vanlig ff så ni lär känna karaktärerna, jag lovar! Varning för svordomar så jag antar att det blir G-PG beror på vad man tål c'x
Så prologen kommer här och den är lite konstig, awkward men ge den här ff en chans så lovar jag att den blir bättre

Prolog:
När mörkret har lagt sig och skuggorna rycker fram, när inget ljus är inom synhåll behöver vi en hjälte.
Vissa tror att man bara kan ta på sig en mask och så är man en bekämpare. En liten del av mig trodde också det. Men det är så mycket mer. Jag är symbolen för den här lilla skit staden. Det är jag som håller uppe hoppet och försöker göra det till en vanlig stad, även om det är en lång väg.
Nu undrar ni säkert vem jag är.
Batman? Nej. Spiderman? Nej. Stålmannen? Nej.
Jag är Mysterion. South Parks beskyddare.

Kapitel 1 kommer efter en kommentar c:♥


TAGGAR:


Kapitel:

KOMMENTAR!

I WAnT LÄSa

Här kommer kapitel 1 C':
_________________________
Klockan rang in och fjärde klassen traskade till lektionen.
Mysterion hade tydligen bekämpat några personer som försökt göra inbrott på Louis Vuitton så det var stora och upphetsade diskutioner. Alla tyckte det var jätte spännande. Förutom kanske två personer. Själva Mysterion (Kenny) och The Coon (även känd som Erik Cartman). Då Kennys familj var ganska fattig, hade alltid på sig en orange hoodie som döljde det blonda håret och mesta av hans ansikte. Bara dem blå ögonen var synliga. Då hans mun var täckt av hoodien - som han vägrade att ta av - lät det mesta han sa väldigt dämpat och som mumlingar.
Erik hade brunt, tillplattat hår. Han var tjock och bortskämd, även ful om munnen. Han bar en blå mössa och en gul fluff boll på toppen och en röd jacka.
För Kenny var nattens 'äventyr' inte särskilt spännande och Cartman höll på att explodera av avundsjuka. Han tyckte att The Coon var den enda super hjälten som borde finnas. Problemet var att ingen visste vem Mysterion var, eller hans speciella kraft - hans förbannelse.

Dem fyra bästa vännerna Kenny, Stan, Kyle och Erik satte sig i den gröna salen som var deras klassrum.
Mr Garrison som var deras halv-galna lärare stod borta vid katedern med sin handdocka (som han insisterade var riktig) Mr Hat. Mr Garrison hade bara lite grått hår på sidorna av huvudet, stora, fyrkantiga svarta glasögon som han bar på sin potatis näsa. Han hade runt huvud som dem flesta i South Park hade och stora hazzelbruna ögon.
Mr Garrison harklade sig, rättade till den gröna skjortan och sa:
“Um.. Idag ska en ny elev komma till skolan så var snälla mot henne”
Just då kom en flicka in och ställde sig bredvid Mr Garrison.
Hon hade mörk brunt hår i två flätor, stora blåa ögon, en snö vit hy, en rak näsa, en blå blus, jeans och svarta sneakers.
“Mitt namn är Annabell, men ni kan kalla mig Anna”, hennes röst var mjuk men bestämd.
Kyle sköt undan en röd lock under sin gröna mössa och stirrade på henne, lika så Stan och alla andra i klassen.
Mr Garrison visade Anna till den tomma platsen bredvid Kenny och gav henne sina böcker.
Kenny kunde inte ro för att snegla på henne. När man tittade närmare hade hon violetta ringar runt ögonen och en fascinerande passion i blicken när Mr Garrison babblade på om andra världskriget.

När skolklockan äntligen ringde ut för att det var lunch så verkade Anna ignorera alla blickar som hon fick. Undrande, avundsjuka, vänliga.. Det var ju ganska konstigt att man flyttade in mitt under en termin. Men det fick dem väl ta, tänkte hon frustrerat och fortsatte gå med kartan upp i ansiktet för att hitta matsalen. Hennes far hade hamnat i fängelse och hennes mor hade bestämt sig att flytta från New Yorks höga “oväsen”. Därför hade Anna behövt flytta från sitt hem till den här lila skit hålan där det bara var massa snö. Usch. Anna suckade när hon äntligen hittat till matsalen. Precis när hon satt sig vid ett ensamt bord så kom en flicka fram med långt svart hår, ljusbruna ögon, en lila hatt och en matchande jacka.
“Hej! Mitt namn är Wendy, jag är ordförande här på skolan och är glad att kunna välkomna dig”, log hon och satte sig bredvid Anna.
Anna sneglad på henne och log lite blygt.
“Trevligt att träffas”, sa hon och försökte att inte säga det för kyligt.
Wendy verkade inte märka något och fortsatte prata:
“Jo, om du vill kan jag gärna visa dig runt. Vi kommer säkert bli bra vänner!

Braaaaaaaaaa

Superbra!!!

Fairy Tale ville bli taggad :3
Och tack för dem fina kommentarerna x) Ska skriva mer ikväll c:

*bevakar*

Jag längtar

Bra!