Betygshets och fett almänn stress!

Jag är SJUKT stressad över mina betyg och prestationer nu i 9:an. Och jag vet att innerligt många andra också är det! Jag vill komma in på ett bra gymnasium, ha höga betyg etc. Men varför finns denna djävulska betygshets? Varför måste man ha A i alla ämnen för att duga och vara nöjd?

Faktum är att du behöver inte ha A i alla ämnen för att komma in på gymnasiet (så vidare du inte sökt speciallskola där de kräver högsta möjliga poäng,vilket väldigt få skolor gör), du behöver igentligen inte ha några An eller Cn ens. De betygen som du får i 9:an kommer inte ens räknas efter det att du börjar gymnasiet, då börjar du om från 0 igen och det är då som det lönar sig att jobba häcken av sig, det är då som dina betyg kan göra skillnad och avgöra din framtid.

Vad jag vill säga är alltså att ta det lugnt! Slopa betygshetsen och prestationsstressen! Och visst det är kanske enklare sagt en gjort men bara tänk på det. Behöver du verkligen ha högsta betyg i allt för att ta dig in på Gymnasiet?

Har du stress över betygen och prestationsångest? Dela med dig och tillsammans kan vi kanske lugna oss själva! Dela gärna med er av tips på hur man kan "övervinna" eller iaf stilla ångesten för en stund.

Peace out!

Väldigt bra skrivet tycker jag! Betygshetsen är så uppskruvad och överdriven. Man ska inte behöva lägga ner hela livet på att få ett A i alla kurser i 9:an. Gymnasievalet är faktiskt inte så avgörande som man kan tro när man står där och ska göra det.

Själv går jag i trean (gymnasiet). Och nu känner jag en hel del press... Men samtidigt så är det så att man i gymnasiet får betyg efter varje avslutad kurs, så många betyg har jag redan fått under de föregående två åren. Det blir inte samma "nu ska alla slutbetyg sättas"-stress, vilket är skönt! ^^

Känslan när man inte har fler tummar kvar...

Jag är riktigt tacksam för detta ska du bara veta!

För mig slutade det handla om betygen när jag kom till gymnasiet. Där fann jag glädjen i att faktiskt vilja lära mig sakerna, att jag hade ett stort intresse för det jag läste. Sedan att jag fick MVG i nästan allt var ett plus i kanten, men jag pluggade till största delen faktiskt enbart för att jag ville lära mig sakerna.

Jag tycker inte att de det är betygen man skall fokusera på, utan kunskapen.

Bra sagt!

När jag gick i nian var jag en av de som inte stressade eftersom jag visste att programmet jag sökte till hade fler platser än sökande så det enda jag egentligen behövde var godkänt i svenska engelska och matte. Det betydde inte att jag inte ville få bra betyg eller göra mitt bästa men det betydde att jag kunde slippa oroa mig över vad som skulle hända sen.

I ämnen såsom slöjd och idrott valde jag att ibland välja lättare uppgifter/låta bli att hålla en egen lektion (vilket krävdes för MVG) och istället se till att jag fick ut något vettigt av det som gynnade mig, inte mina betyg.

Ett allmänt tips är att ta reda på ungefär var antagningsgränsen ligger för det du vill komma in på och ha som mål att ligga lite över det eftersom det kan variera från år till år. Då vet man att man har väldigt stor sannolikhet att komma in och sen får man helt enkelt göra sitt bästa, man behöver inte högsta betyg i allt och man ska inte plugga så mycket så att man mår dåligt.

I värsta fall får man se till att ens andra- och tredjehandsval är något som man också tycker verkar bra, samma program kan finnas på en annan skola eller det kanske finns liknande programsom i slutändan ger samma behörighet.

När gymnasiet sen börjar har man ett mer specialiserat program än i nian vilket förhoppningsvis medför mer av ens favoritämnen och mindre av de inte lika roliga ämnena. Och som tidigare nämnts så bedöms man kontinuerligt så att all press inte kommer på slutet.

Hoppas det går bra för alla!

♥ Bra skrivet!!

Tack för responsen alla! ♥

Jag är så jävla skoltrött just nu, känner mest FUCK IT ALL! Men men, bara ett par månader kvar. Keep on going peepz!

Alltså tro mig, gymnasiebetygen är inte heller superviktiga om man inte planerar att läsa någonting med enormt höga intagningspoäng på universitetet. Jag gick sam på gymnaiset och hoppade på ett basår på universitetet där man läste biologi, kemi, fysik a + b och matte d, och det gav mig en garantiplats på en massa naturvetenskaplig program som jag annars inte kunna komma in på. Är det höga intagningspoäng på ett universitet kan man söka sig till något i en mindre stad, osv.

Så plugga på gymnasiet, men hetsa inte ihjäl er över betygen där heller. Ett betyg förstör inte hela ens framtid.

fast man måste ändå prestera mycket mera för att få ett a än ett mvg!!!


och om man t.ex. ligger på A i allt förutom något moment som man ligger på E i så får man ju ett D!!!!!!!!!!!!!

precis! Kommer man inte in så är det inte hela världen, som du säger kan man gå ett basår och fortfarande ha chans att komma in. Så varför stressa!

april : ja det helt sjukt! Håller jag med om! I nuvarande betygssystemet så får man inte ha en dålig dag utan måste hela tiden prestera på topp fö att inte sänka sig, HELT SJUKT! Men som sagt, du behöver inte ha A i allt, men förstår hur du tänker som sagt, det eb sjuk värld vi lever i!