Adios korkskallar! [sv]

Rating: tja det är ju inge våld eller så med men vissa uttryck kanske inte är så lämpat för barn så jag säger PG

handling: När en grupp autistiska högstadie elever får idén att lära sig saker genom att uppleva ett stort äventyr så går hela gruppen med på det.
En helt vanlig vardag, mitt i terminen, rymmer de från klassrummet för att ge sig ut på deras stora äventyr, där de bland annat stöter på en ko som gillar att sno andras smörgåsar, och inte hade de räknat med att inse hur korkade människor kan vara...

Bevakar, det kan nog bli skojigt! :-)

Kapitel 1

Eleverna satt tysta i klassrummet. Men inte på det sättet deras lärare, Kristin, ville ha det. Ronny och Alex hade båda somnat. Leah satt och dagdrömde istället för att jobba. Oggi satt med sin mobil utan att bry sig om vad Kristin tyckte. Zandra satt och stirrade på klockan och önskade att tiden kunde gå fortare. Loyd och George hade slagit igen sina böcker och vägrade fortsätta jobba.
De hade suttit stilla och jobbat i en timme och skulle jobba lika länge till. De förstod bara inte varför. Anledningen till att de gick i en sådan liten klass var för att de hade det svårare i skolan jämfört med andra, och blir det för mycket så blir det för jobbigt.
"Nu får ni faktiskt ta och fokusera på ert arbete!" sa Kristin strängt. "Du, Oliver lägger ner din telefon, George och Lars, ni slår upp era böcker igen-"
"Kalla mig Loyd", rättade Loyd henne.
"Skärp er nu!" sa Kristin. "Det här är för er framtids skull."
"Ah visst, en bok om att kunna Frankrikes befolkning", flinade Zandra.
"Det kanske finns en anledning till att vi spårar ur", sa Loyd.
"Ok, ta några minuters rast, så byter vi arbete sen", sa Kristin.

Oggi och Leah gick ut för att ta friskluft. Leah satte sig på trappan utanför porten och Oggi klängde på trappräcket. De sa inget till varandra. Det var bara den jobbiga tystnaden som nästan alltid pågår så fort de har chansen att prata om vad som helst.
"Jag fattar inte vad Kristin har för problem", kom Oggi ut med till slut.
"Inte jag heller", svarade Leah irriterat. "Hon tror verkligen att vi är små efterblivna dagisbarn."
"Exakt!" höll Oggi med.
"Och så fort jag går med på Zandras idéer tror hon bara att det är grupptryck."
"Det tror hon också om mig och Ronny! Bara för att 'vissa autistiska barn är väldigt lättpåverkade'".
"Vi borde göra något", föreslog Leah. "något som visar att vi har fått nog."
"Vår protest hjälper ju inte direkt", sa Oggi. "Men vi skulle kunna komma på något värre."
"Vadå, som att rymma från skolan?" skämtade Leah.
"Det är faktiskt ingen dum idé. Hela klassen sticker vid det ögonblicket när Kristin går iväg, sen kommer hon tillbaka med en chock för att vi är helt borta."
"Medan vi lär oss nya saker genom att uppleva nya äventyr!"
"Fantastisk idé! Vi talar om det för resten av klassen när Kristin inte hör oss."
"Om vi får tillfälle idag så kan vi sticka redan imorgon", sa Leah. "Och se till att alla har med sig saker som behövs."
"Ronny behöver man ju inte påminna. Han tar ju ändå alltid med sig minst fem mackor om dagen", flinade Oggi. Leah skrattade också.

Efter det tvåtimmars långa arbetspasset var det äntligen dags för lunch. Zandra var medveten om att Leah och Oggi hade något att berätta. Hon kände sig spänd för att få veta.
"Men berätta Leah", började hon. "Passa på nu när inte Kristin är här."
"Jag berättar sen när vi alla har satt sig", sa Leah.
"Men tänk om hon hinner komma innan vi satt oss."
"Kristin skulle ringa ett samtal, Zandra. Du vet ju hur lång tid det tar."
"Vi sitter vid sexbordet där nere", sa Oggi och pekade vart han menade.
"Ursäkta mig?!" sa Zandra förvånat.
"Bordet med sex stolar!" rättade Oggi sig själv. "Let's go bitches!"
Oggi gick längst fram av alla i gruppen till "sexbordet" som en ledare.
"Förlåt Oggi, men sa du 'sexstolar'?" skämtade Leah.
"Alltså, du och dina jävla miss-tolk!" sa Oggi förbannat.
Precis när de hade satt sig upptäckte de att Loyd hade stött på sina kompisar och ville tydligen sitta med dem.
"Aye Loyd, kom hit! Vi ska berätta en sak", sa Oggi.
"Jag är inte intresserad", sa Loyd.
"Håll truten och gör som jag säger, Lars! Vi kan inte sticka utan dig!", sa Oggi argt.
Loyd tystnade och gick fram stirrande på Oggi.
"Vad sa du för något?" undrade han.
"Förlåt, jag menade inte att kalla dig för Lars-"
"Nej, nej, alltså att sticka", rättade Loyd honom.
"Inte så högt", viskade Oggi förbannat.
"Han vill bara ha hjälp med att sticka en bävermössa!" sa Alex högt så att ingen misstänker något.
"Det är det vi ska göra, Alex", sa Leah.
"Va, ska vi?"
"Nej, det ska vi inte, Leah var bara sarkastisk!" sa Oggi till Alex.
"Vadå, ska vi smita från skolan eller?" undrade Zandra oseriöst.
"Precis", sa Leah. "Jag och Oggi pratade på rasten om att sti-"
"Sch! Kristin kommer", viskade Oggi. "Vi samlas i parken sen, där vi brukar ha skolavslutning."
"Vilken park?" undrade Alex som gick sitt första år på skolan.
"Du vet den parken vi alltid går igenom när vi ska till slöjden och så", sa Zandra.
"Jaha, den parken."
"Jaså här sitter hela gruppen samlad. Det ser man inte varje dag", sa Kristin och satte sig vid bordet bredvid eftersom att det inte fanns plats för henne.

Efter lunchen stod nästan hela gänget samlade. Det var bara Loyd som saknades.
"Kan vi inte börja snacka någon gång? Loyd kommer ändå inte vela vara med", sa Zandra.
"Vi kan inte göra det här utan Loyd!" sa Oggi bestämt. "Men där är han ju. Loyd kom hit!"
Loyd skakade på huvudet och fortsatte gå.
"Men skit i det då!" sa Oggi för sig själv. "Vi får övertala honom sen."
"Skulle vi smita från skolan, sa du?" undrade Ronny.
"Precis", sa Oggi "Och Ronny, ta med mackor så det räcker till alla."
"Aye aye, kapten!" sa Ronny bestämt.
"Tja, fast nu är ju inte allt upp till Ronny", sa Leah. "Ni andra måste också ta med så mycket användbara saker ni kan. Och pengar får vi inte glömma!"
"Just det, det tänkte inte ens jag på", sa Oggi.
"Men är alla med på det här nu?" sa Leah i ledarröst.
"Ja!" sa alla i kör.
"Att alla tar med sig nåt ätbart och lite pengar, eller annat som behövs?"
"Ja!"
"Och att alla sticker så fort Kristin lämnar klassrummet?"
"Ja!"
"Oggi, du ringer och övertalar Loyd."
"Right!" sa Oggi bestämt.
"Let's do this!" sa Leah och alla gjorde en grupp high-five.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

så vad tycks än så länge? Hur kommer det gå för dom? kommer Oggi lyckas övertala Loyd att följa med? c:

Wow, awesome.


Vill Isabelle Granger, Rasmus potter och Lovisa Granger läsa?

Jag vill gärna läsa Och bevakar gör jag stenklart

Hej! ledsen att ni har fått vänta länge men det är sällan jag haft tid. Här har ni kapitel 2 och tack för att ni gillar den! ♥ :3
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 2

Leah stod med armarna i kors vid parkeringen i skolan. Hon väntade på Oggi som alltid fick skjuts av sin pappa. Efter en kvart kom äntligen en bil som Leah kände igen.
"Hej då pappa!" hörde hon Oggi säga då han började kliva ut ur bilen.
"Vi ses sen då", svarade hans pappa och körde iväg.
"Eller inte", sa Leah och flinade åt Oggi. "Nå, hur gick det. Ska Loyd med oss eller inte?"
"Han följer inte med", sa Oggi upprört.
"All right, då drar vi utan honom. Vad tog du med dig nu då?" påpekade Leah om att Oggi inte hade någon packning med sig. Oggi tömde sina fickor.
"Mobil, hörlurar, laddare och några enkronor. Jag följer inte heller med."
"What did you just say?!"
"Du hörde mig. Om Loyd inte följer med så går det inte så jag ger upp hoppet för det här."
"Skärp dig nu Oggi, varför måste han ens vara med?"
"Därför att han är klassens geni! Han kan alltid hitta en lösning till problem vi får."
Nästa sekund såg de Loyd kliva av bussen med en stor ryggsäck och ett leende mot dem.
"Glömt packningen, Oggi?" finade han. "Trodde du verkligen att jag skulle vara så dum att jag stannar kvar i skolan?"
"You just got punk'd!" skrattade Leah åt Oggi.

Mer än hälften av gänget stod nu utan för klassrummet som om det vore en helt vanlig dag.
"George och Alex är väl säkert sjuka nu bara för att", suckade Ronny.
"Deras taxi är alltid sen, vet du", sa Loyd.
"Tänk om Alex avslöjar oss", sa Ronny oroligt. "Han är ju alltid den som ska få andra att misstänka saker."
"Men han gör ju inte det med flit", sa Zandra. "Han har bara svårt att veta hur man bevarar hemlisar."
"Du har ju hört honom. 'Nu tänker jag bara på, du vet..', 'vi pratar om saker du inte får veta', 'kommer du när vi gjorde, du vet-" Oggi fick tyst på honom och pekade bakom honom. Ronny vände sig om och såg Alex och George stirra på honom.
"Jag kanske råkar uttrycka mig klumpigt, men jag får det inte att låta miss-tolkat!" sa Alex. Zandra, Leah och Oggi skrattde nästan ihjäl sig efter Ronnys pinsamma imitation.
Efter ett tag kom Kristin för att låsa upp dörren till klassrummet.
"God morgon", sa hon med ett falskt leende enligt klassen. "Oj vilken packning du hade med dig, Lars!"
"LOYD FÖR FAN!" rättade han för sin förhoppningsvis sista gång.
Kristin ignorerade honom. Eleverna gick in i klassrummet som en helt vanlig morgon.
"Jag går till mitt kontor, Linnéa kommer när som helst", sa Kristin och lämnade klassrummet. Linnéa var deras mattelärare.
"Alright, Kristin borta, vi har chans att dra så slipper vi matten, let's go bitches!" sa Oggi och rusade ut ur klassrummet. Resten stannade kvar tveksamma.
Efter bara några minuter började de undra om Oggi verkligen hade stuckit.
"Men seriöst, tänk om han verkligen har åkt?" sa Ronny.
"Han skulle aldrig göra det utan oss. Inte när vi planerat så mycket", sa Loyd innan de hörde dörren öppnas. Många tog förgivet att Oggi hade gett upp och kommit tillbaka. Men det var bara Linnéa.
"Fan", viskade Ronny.

Några timmar senare när de var på väg till lunchen stötte de på Oggi.
"Oggi, jag som trodde att du hade stuckit utan oss!" sa Ronny överaskat.
"Tja, jag tänkte göra det men sen upptäckte jag att ni inte hängde efter mig", svarade Oggi.
"Men tycker ni verkligen att vi ska göra den här?" sa Leah tveksamt.
"Vad häde med dig nu då? Det var du som kom på idén!" sa Oggi.
"Jag sa att vi skulle göra någonting, och sa på skämt att vi skulle sticka!"
"Sen sa jag att det inte var någon dum idé och du gick med på det!"
"Jag drev, men du tog det på stort allvar!"
"Inser du att du sviker hela gänget? Din apfjärt!"
"Hästarsel!"
"LÄGG AV!" röt Loyd mitt i Leahs och Oggis konversation. "Vi ska dra, vare sig ni vill eller inte!"
"Muppjävel", mumlade Oggi. "Du som själv inte var intresserad."
"Jag drev med dig, Oggi", sa Loyd. "Vi ska göra det idag!"

Alla i klassen väntade utanför klassrummet efter lunchen. De vänade på att Kristin skulle komma och låsa upp dörren. De flesta var spända för det de skulle göra. Leah och Zandra lyssnade på hur Ronny och Oggi pratade i mun på varandra.
"Om vi lyckas väldigt bra så kanske vi kan åka till New York!" sa Ronny.
"Du, ska vi åka så långt så åker vi till Tokyo", envisades Zandra.
"Har du färgat håret?" frågade Ronny då han böt samtalsämne.
"Har du inte märkt det?" sa Zandra förvånat.
"Tja, jag tyckte jag kände lukten av hårfärg, men jag tittar ju inte bak på dig på lektionen."
"Har du inte märkt annars att det är rosa och inte blått?"
"Vad dryg du är Zandra!" sa Ronny. "Respektera de färgblinda."
"Ja, men nu är ju inte du det", svarade Zandra.
"Jag är hårfärgblind", skämtade Ronny.
Kristin kom och låste upp dörren. Eleverna satte sig vid sina bänkar.
"Välj något arbete så kommer jag tillbaka snart", sa Kristin och gick ut.

Kristin satt på sitt kontor med fötterna på skrivbordet och pratade i telefonen.
"Nej, nej, jag är inte upptagen ikväll", sa hon med flörtande röst. "Ja men då ses vi utanför Jensen's ikväll. Puss och hej!"
Hon la på luren och började gå mot kassrummet. Hon hörde som vanligt inte ett ljud från klassrummet och förväntade sig att hennes elever antingen sitter och väntar på henne eller att de gett upp och somnat. Men inget av det stämde när hon kom in. Eleverna var borta.

I'm pretty sure that I know who you based Alex on xD

Safrina - and im pretty sure you're right x)
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 3.

Hela gruppen sprang överlyckliga till närmsta busshållplats.
"Alright! Har alla busskort?" sa Ronny högt.
"Ja, men hoppas det här funkar", sa Zandra och höll upp sitt rabattkort.
"Alltid redo", sa Leah.
"Jag räknade inte ens med att åka!", sa Oggi upprört.
"Ingen har ens sagt något till mig om bussresor!" gnällde Alex. "George, har du busskort?"
"Det har jag. Hemma", sa George och flinade. Loyd flinade inför alla och höll upp sitt busskort.
"Ska man med ska man räkna med allt!", sa han. "let's go!"

När bussen kom gick de genast och satte sig längst bak. Alex och George paxade platserna allra längst bak.
"George, kan du vara snäll och flytta in dig lite?" bad Alex snällt och la sig ner över alla säten, med väskan som kudde, när George gjorde som han sa. "Tack så mycket."
Loyd satte sig bredvid Ronny som hade dragit på sig luvan och försökte sova.
"Alltså kolla det här håret!" sa Zandra och visade Leah en bild på instagram.
"Så där ska du ha!" sa Leah.
"Jag vet inte om jag vågar."
"Säger hon som går från blått hår till rosa."
"Fick just en snapchat från Loyd", sa Zandra och tittade vad det var. Det var en bild på en sovande Ronny med texten 'någon är visst lite trött x)'.
"Haha, han skickade den till mig också", skrattade Leah. "Vi svarar tillsammans." Både Leah och Zandra tog en snapchat bild från Zandras mobil och skrev 'aww då ska vi inte störa' retsamt. Loyd skrattade när han såg bilden.

Hela gänget gick genast av bussen när de var framme vid tågstationen, där nästan alla bussar gick.
"Now what?" sa Zandra.
"Vet inte. Vad vill ni göra?" sa Loyd.
"Kan vi inte typ gå på bio eller något?" föreslog Leah.
"Med vilka pengar då?" sa Loyd.
"Well, jag har ju mitt kort men inte så det räcker att bjuda alla", sa Leah.
"Aye, vart ska ni killar?!" ropade Loyd till Oggi och Ronny som började gå iväg.
"Vi ska till pressbyrån och köpa godis", sa Ronny.
"Vi hänger med!", sa Leah och drog med sig Zandra. "Stanna här! Gå ingenstans! Be right back."
Efter en stund kom alla tillbaka med påsar fulla med bl.a godis och monster.
"Monster! Ge mig!" sa Loyd och stirrade på monsterburkarna.
"Du får gå och köpa själv", flinade Oggi och öppnade en burk åt sig själv.
"Här får du", sa Leah och räckte fram en burk åt Loyd.
"Nej då, Oggi har rätt, jag går och köper fler så vi har extra", sa Loyd.
"Fan vad nice!" sa Oggi glatt. Loyd började gå mot pressbyrån.
"Så, vad vill vi göra?" sa Zandra.
"Vi springer och hoppar på ett tåg i farten och ser vart vi hamnar!" föreslog Ronny.
"Vore awesome men jag kan inte springa i de här skorna plus att alla har olika tempo", sa Leah.
"Men kom igen, de där skorna är inte ens högklackade", sa Oggi.
"Jo lite", sa Leah.
Loyd kom tillbaka släpande på ryggsäcken.
"Tung packning?" flinade Oggi.
"You don't say", klagade Loyd.
"Men anyways, vad vill vi göra?" sa Leah.
"Well, kanske ta oss härifrån", föreslog Ronny.
"Vi tar en random buss. Jag har fortfarande pengar på busskortet", sa Loyd.
"Som den där bussen?" sa Zandra och nickade åt en buss som kom.
"Let's do this", sa Loyd och började gå mot bussen.
"Nu tar vi det jävligt lugnt här!" sa Oggi och höll upp som monster som han inte hade druckit upp än.
"Men jalla Oggi, vi har inte all tid i världen!" sa Ronny.
"Måste alla kalla mig Oggi?" sa han och dumpade sin ouppdruckna monster på järnvägen.
"Är du knäpp? Ett tåg hade kunnat köra över dig!" sa Loyd till Oggi.
"Jag stod inte mitt på järnvägen!"
"But still", sa Loyd och gick på bussen. "Sju ungdomar till... vart går den här bussen?" sa han till busschaufören. Leah och Zandra började skratta åt hur Loyd skämde ut sig själv.
"Det står klart och tydligt på bussen", flinade busschaufören.
"Men som om jag kollar där!" sa Loyd.
"Men vart ska ni?"
"Härifrån såklart!" sa Ronny som knappt syndes från chauförens håll.
"Men släpp av dem eller ge dem för fan gratis skjuts!" Klagade en gammal gubbe som satt långt fram på bussen.
"Ta plats då", suckade busschaufören.
"Tack!" sa Loyd med ett stort leende. "Vi sitter längst bak!"
"Nej, det sitter för mycket folk där ju", klagade Oggi.
"Du det kommer det göra överallt så håll tyst!" sa Zandra.
"Det tror inte jag. De vill bara jävlas med oss", sa George ironiskt och flinade.
"Så mr. vet allt, när och var går vi av?" sa Zandra till Loyd.
"När vi känner för det", svarade han.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
well än så länge har det kaanske inte hänt så mycket men frågan är vart dom kommer hamna

weeeeeeeeh, this is so much fun to read! relaterar så sjukt mycket xD

Kapitel 4.

Gänget klev av bussen mitt ute i ingenstans där de kunde planera ifred om vad de vill göra för att ge resan en poäng.
"Nu då?" sa Leah.
"Vi äter, jag är svinhungrig!" sa Ronny och tog fram en smörgås ur sin väska. "Håll", fortsatte han och höll fram väskan till Alex som stod närmast.
"Glöm det", sa Alex.
"Men snälla, jag har skitont i ryggen."
"Jag kan hålla", sa Oggi.
"Alright, vi sätter oss någonstans och diskuterar vad vi vill göra", sa Loyd.
"Varför? Jag vill stå här", sa Ronny som njöt av sin smörgås.
"Men allvarligt, jag pallar inte stå still", sa Zandra. "By the way, du lär nog flytta dig Ron."
"Varför då?" sa Ronny. Zandra pekade som att han skulle titta bakom sig och innan han hann göra det var hans smörgås borta. Det stod en ko bakom honom som hade ätit upp den. Ronny vände sig tillbaka mot gänget med en chockad blick medan alla stod och skrattade.
"Vem låter en ko gå lös?!" sa han, fortfarande chockad.
"Vi är på landet, vad hade du väntat dig?" skrattade Zandra.
"Att alla kor står innanför staket", sa Ronny som om det vore självklart.
Loyd skakade på huvudet och började gå. Alla gick efter honom, tillochmed kon. Zandra började skratta.
"Hon följer efter dig!" sa hon till Ronny som hade grävt fram en ny smörgås.
"Mu."
"Nej, du får inte min macka!" sa Ronny till kon.
"Mu", lät det igen.
"Tyst!" röt Ronny som en tjur.
"Tysta båda två", sa Oggi.
"Det var hon som började", suckade Ronny.
"Mu", lät det igen efter att de hade gått en bit.
"Mu på dig själv", sa Ronny.
"Sluta tjafsa och låt henne joina oss", sa Loyd.
"Vi borde döpa henne", sa Leah.
"Greta", sa Ronny.
"Nej, Luna!" sa Zandra.
"Zelda", föreslog Oggi.
"Nej, hon är inte tillräckligt awesome för det", sa Ronny. "Jag röstar på Greta.
"Greta-Luna säger vi", avgjorde Loyd. "Zelda kan bli hennes smeknamn."
"Kan vi inte sätta oss? Jag börjar bli trött i benen", sa Ronny.
"Jag med", sa Zandra.
De satte sig som en ring i gräset. Greta-Luna stod bakom Ronny och ville fortfarande ha hans smörgås.
"Så, ska vi typ sätta upp läger här, eller vad?" sa Oggi.
"Det låter awesome! Vilka röstar?" sa Alex och räckte upp sin hand. Oggi gjorde en facepalm.
"Det vore mysigt, men det är inte direkt det som fick mig att vela dra", sa Leah. Alex tog ner sin hand när ingen höll med honom.
"Kan vi inte åka någonstans där det händer saker? Det var ju typ därför vi stack", sa Zandra.
"Vi drar inte till stan! Någon vi känner kan se oss vilket leder till att det är kört för oss!" sa Loyd.
"Men som om något händer här!" klagade Oggi. "Vi är mitt ute i ingenstans!"
"Vi måste ju inte till stan, vi kan ju bara leta upp närmsta ica eller något sånt", sa Ronny.
"Mu", sa Greta-Luna.
"Och bli av med den här jävla kojäveln!" fortsatte han.
"Vad hade du tänkt ska hända på ica?" sa Loyd.
"Ja men du vet, köpa något ätbart, träffa människor, göra challenges-" Greta-Luna avbröt honom. "Men håll truten!"
"Men var inte så otrevlig, hur vet du ens vad hon säger?" sa Alex.
"Hon säger 'mu' som alla kor", sa Ronny.
"Ja, men de har ju ett eget språk." Greta-Luna romade igen.
"Tyst! Det är min macka!", sa Ronny.
"Ja men som nu, hur vet du att hon tror att det är hennes?" ifrågasatte Alex.
"Hon åt ju upp min förra!"
"Jaha och för det så vill hon ha en hel till? Hon kanske bara vill smaka en bit, hon kanske inte menar 'min' när hon romar, hon kanske menade.. 'mums'?" sa Alex. Ronny skakade på huvudet samtidigt som han rullade sina ögon.
"Anyways, vad är klockan?" sa Ronny.
"Snart två", sa Leah.
"Haha, det är typ nu vi slutar", sa Oggi.
"Undrar hur det ser ut för Kristin just nu", flinade Loyd.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
skulle nog undra samma sak som Loyd x)