Hemsökt ~ Skräckberättelse

Hej!
Här kommer en liten berättelse jag håller på att skriva som handlar om en tjej som heter Bea som flyttar. Hon flyttar från ett fint hus till en gammal lägenhet, men sen börjar det hända grejer. Ni får läsa mer helt enkelt. ♥
____________________________________________

Kapitel 1.

Mitt röda trähus blev mindre och mindre när pappa körde iväg. Lådorna i bagaget guppade till när vi körde ner i en liten grop på vägen. Jag tittade på min far med stora ögon. Hans svarta hår var fint vattenkammat bakåt och han hade sin finaste, och enda, kostym på sig. Han log exalterat, men man märkte att han var koncentrerad.
- Det kommer bli jättebra, vi har köpt en finfin lägenhet och du kommer gå på en bra skola! sa han efter en stund. Jag suckade och öppnade munnen för att säga något, men stängde den igen eftersom jag inte ville stressa honom något mer. Han var redan nervös inför första dagen på jobbet. Även om det var lördag så skulle han jobba. För endast 43 tusen kronor per år. Inte för att det är dåligt, förut fick han 25 tusen per år, men ändå. Jag ville inte flytta. Ville inte lämna minnena jag fått där med mamma..
När vi kommit fram till lägenheten gick jag ut ur bilen och såg det stora, gråa, flera meter långa cement huset. Det var många stora fönster på huset.
- Ska jag hjälpa till med lådorna? frågade jag pappa som stannade kvar i bilen och sade:
- Nej, vi tar de imorgon. Jag måste till jobbet nu. Säng och sånt finns där uppe. Jag nickade. Precis när jag skulle gå mot ytter dörren la han till:
- Här är extra nycklarna, och kastade de mot mig och jag fångade de innan jag sa hejdå och gick mot ytter dörren.
I lägenheten såg jag att det här med möbler hade han verkligen rätt. Kylskåp, spis, sängar, bord och stolar mm fanns. Inget konstigt, men till och med kläder, böcker, pennor.. Allt personligt och lätta saker att packa med sig var kvar. Gårdagens tidning låg också uppslagen på kökets bord med ett halvätet äpple bredvid. Vem det än vart som bott här innan måste ha haft bråttom med att flytta.
Hallen var smal med ljusblåa väggar. En lång svart matta täckte golvet fram till vardags rummet som hade ljusgula blommor med vit bakgrund som tapet. Vissa blommor på tapeten hade bleknat och det ljusbruna trägolvet knarrade när man gick på det. Vardagsrummet bredde ut sig mer och mer och till vänster såg man ljusbruna läder soffor, ett mörkbrunt bord och en stor svart eldstad mitt emot bordet. Längre fram till vänster fanns en öppning till köket. Köket hade samma ljusbruna trägolv fast det knarrade mindre. Väggarna var mörk gula och ljusbruna bänkar nästan omringade rummet. Det fanns spis, kylskåp, mikro, diskmaskin, kaffemaskin.. Allt. Till höger i vardags rummet fanns en vit dörr som ledde in till ett ljust badrum med badkar, dusch, handfat och såklart en toa. Rakt fram sen fanns två svarta dörrar. Den till höger ledde in till pappas sovrum och den till vänster in till mitt. Mitt rum hade vita väggar med små bleknade vinröda rosor på. Golvet var mörkbrunt och det stod en stor säng med ett tjockt täcke och en stor vit kudde på i mitten av rummet. Till höger fanns en stor ljusbrun garderob med, konstigt nog, massa kläder i. Till vänster stod en stor spegel. Annars var allt annat ganska tomt i det mellanstora sovrummet.
Efter att jag kollat igenom den, som pappa beskrivit den, "finfina" lägenheten, ätit lite (ja, det var till och med mat kvar i kylskåpet!) och läst en stund var himlen orange och smått rosa. Jag hade tänkt gå ner till bilen och hämta mitt nattlinne när jag kom på att pappa hade kört iväg till jobbet med bilen. Så såg jag plötsligt ett vitt nattlinne och orkade inte bry mig om det var gammalt så jag tog på mig det, kammade igenom mitt smutsblonda, korta "käke långa" hår och la mig under täcket. Madrassen var mjuk och len och täcket varmt, som om det inte var länge sen någon låg där, men svalt som om sängen vart övergiven. Dock var kudden ganska platt och hård, men jag försökte bara sova.
Jag vaknade upp av en högljudd duns. Mina havsgröna ögon spärrades upp, men jag såg inget annat än mörker. När jag vant mig vid mörkret satte jag mig på säng kanten, gäspade och kollade klockan på mobilen. Ljuset från skärmen sved i ögonen, fast till slut såg jag att det stod "00:07". Med en trött suck gick jag ut ut mitt sovrum.
- Pappa? sa jag med kraxande röst. Kom han inte hem förrän nu är det inte värt pengarna, tänkte jag och gäspade.
- Pappa? upprepade jag, högre denna gången, när allt bara var tyst. Ingen sa ett knyst.
- Hallå? sa jag när, återigen, ingen svarade. Jag öppnade pappas sovrums dörr och där låg han. Och sov under sitt täcke. Sov som en stock. Antagligen mitt i en bra dröm om sitt nya "fantastiska" jobb.
Va? tänkte jag och gick in i köket. Där såg jag inget ovanligt och inte i vardags rummet heller så jag gick in i mitt sovrum och la mig i sängen igen.
Det är säkert bara vinden, var den sista tanken innan jag somnade igen.

____________________________________________________

Hoppas ni tyckte om det! ♥ Skriv gärna vad jag kan göra bättre, kapitel 2 kommer väl imorgon eller något, om ni vill ha mera såklart.

Skriv helst vad jag kan göra bättre, var gärna petiga så jag kan bli RIKTIGT duktig. ♥

Haha, den är lika bra som den Var i skolan ♥

Du har TALANG ALVA!!!! ♥ Det var jättebra och du kan gärna lägga upp de övriga kapitlerna, om du har hunnit skriva rent dem ♥ Eller kanske du kan skriva lite på din nya...♥ Du vet, den med Sofia och Johanna xD♥

DU KAN INTE GÖRA BÄTTRE!!!♥♥ Första och sista meningarna i kapitlet var AMEZING girl!!!!♥ Så pleeeeease skriv mer på denna berättelse också, den var ju så bra *hundvalpsögon*♥ Eller så kan du skriva mer på Klockan tickar ♥


Alviis

Awwwwww, tack ♥ Kanske, vi får se