varför inte? [sv]

Titel: Varför inte?
Författare: Sassyllama
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nix!
Antal kapitel: inga än
rating: PG
Handling: Nami Helder ses som ett problembarn utan mamma. Hon ställer alltid till det och startar ofta bråk.hennes enda vän är Keegan som har en benprotes. En dag när de är ute i parken händer något underlig och Nami dras in i ett äventyr som hon aldrig kommer glömma.
(cheesy)

haha förlåt för den dåliga handlingsgrejen eller vad man nu ska kalla den. Men jag hoppas att ni vill läsa!

Taggar:

(detta är en Percy Jackson fanfic)

lägger upp det första inlägget snart!

Låter jättebra! Tack för taggen! *bevakar*

*Bevakar* älskar PJ så "varför inte?"
HAHA, dålighumor.se

tack för kommentarerna! Det gör mig väldigt glad!
-----------


kap 1

Stolen framför mig var väl använd. Den mjuka sitsens röda färg hade bleknat och det stack upp trådar ur tyget.
På min högra sida stod en stor bokhylla med böcker.
Böckerna var gamla och slitna och passade in med resten av rummet.
Det enda som inte var slitet var fönstret som vette ut mot New Yorks gator. Där bodde jag med min pappa.
Uppe i en lägenhet på Fith Avenue med utsikt mot central park.
En väldigt bra plats till ett lågt pris. Underligt lågt faktiskt.

Mrs Princeton harklade sig och började prata.
"Du vet varför du är här?" hon vände sig om och stirrade sträng på mig med sina isande blå ögon.
Hennes näsa var lång och vass medans resten av hennes ansikte var ihop tryckt.
Nästan som resultatet av en mops och en kråkas barn.
Inte för att jag visste hur det såg ut, för det gjorde jag inte.
Det knakade förfärligt mycket i stolsbenen när hon satte sig framför mig.
"Ja." Sa jag och nickade på huvudet. "Men det var inte mitt fel att Collin kastade äpplet på mig. Det var hans eget fel."
"Du behövde inte ge honom en blåtira för det." Suckade Mrs Princeton. Hon korsade armarna framför bröstet och lutade sig bakåt på stolen.
"Som sagt var det hans fel."
"Ja, ja. Men om du gör det igen får du som straff att hjälpa mr. Finnigan med att rengöra toaletterna"
sa hon och spände ögonen i mig.
"Okej, Okej, Okej! Det ska inte hända igen,"sa jag snabbt och reste mig upp. Jag höll upp händerna i en gest som visade att jag gav upp.
"Bra," sa hon "du kan gå nu"
Jag nickade och sprang ut ur kontoret.

"Ursh, jag hatar henne! Det är inte mitt fel att Colin är en idiot."
"Tänk positivt! Du fick ett par böcker att läsa." Keegan tog upp en av böckerna och läste titeln.
" De gamla grekernas historia. Det är kul!"
"Väldigt kul för någon som har dyslexi."
"Hey! Så ska du inte säga!" sa han och kramade mig.
"Bara för att du kanske har dyslexi betyder det att du inte är mindre värd! Jag har ju min benprotes."
"Jag menade inte att jag var mindre värd. Jag menade att jag inte vill tillbringa en helg med att stamma mig igenom böcker. Fast det är ju kul med grekernas historia."
"Såklart det är!"
Jag drog mig ur kramen och vi fortsatte gå till lägenheten.
"Vänta här. Jag kommer snart!" Sa jag och tryckte upp porten till trapphuset. På våning fyra låste jag upp dörren till den enkla lägenheten jag och min pappa bodde i.
Två sovrum, ett badrum, och ett kök som var sammankopplat med ett vardagsrum.
Perfekt.
Jag gick in i det rummet som jag ägde och gick fram till en byrå.
I den nedersta lådan låg min pilbåge och ett koger som jag hade fått när jag var nio.
Av vem visste jag inte. Paket hade bara stått utanför dörren. Adresserat till Nami Helder. Bågen var av ebenholts med dekorationer av vackra silvriga blommor. Kogret var av samma trä som bågen och hade samma dekoration. De tjugo pilarna detsamma ut som resten av utrustningen. Jag tog upp sakerna och lade dem i ett gitarrfodral.
Det var min, pappas och Keegans hemlighet. Ingen annan behövde veta. På väg ut stannade jag framför spegeln i vardagsrummet, granskade mitt utseende snabbt och sprang sedan ut till Keegan.
"Ska vi gå nu?" frågade jag.
"Javisst! "

Nu var vi där i gläntan, där skulle jag kunna stanna i resten av mitt liv.
Det var vackert och harmoniskt. Perfekt.
Det hade gått tre veckor sedan naturkatastroferna härjade.
De flesta byggnader hade redan blivit återställda.
Som tur var hade jag varit bortrest de dagarna.
"Hur har första veckan varit då?" frågade Keegan medans han pillade med ett grässtrå.
"Väldigt intressant faktiskt" sa jag ironiskt "Endast två kvarsittningar ännu."
"Bravo!" sa han och klappade händerna.
Plötsligt stelnade han till och stirrade med stora ögon på mig.
"Vad kollar du på?" undrade jag och började vrida och vända på mig för att se om någon fördömd fläck härjade på min klädnad. Då märkte jag det. Han kollade bakom mig. Långsamt vände jag och till min fasa fick jag se...

GUD VAD BRA!!!!! Men sådär kan det ju inte sluta!!! Skriv mer!!! ♥♥♥♥

Fåglarna hade tystnat och solen hade gått i moln.
Jag hade vänt mig om och stod nu öga mot öga med en rödögd tjur som stod på två ben och endast bar kalsonger.
Sakta började jag backa till Keegan, bort från besten i kalsonger.
Tjuren stod fortfarande på sin plats när jag stod bredvid Keegan.
"Ta din pilbåge" väste han lågt.
Jag nickade och började långsamt öppna gitarrfodralet samtidigt som jag undrade varför tjuren inte anföll.
Keegan hade backat till skogsbrynet när kogret låg på min rygg och bågen i mina händer.
Jag spände bågen och släppte inte siktet medans jag backade.
Allt kunde ju såklart inte gått bra, men en liten torr pinne var bara tvungen att lägga sig under mina fötter.
Den torra pinnen knäcktes och jag svor tyst. Tjuren började röra på sig.
Han tog ett steg, och ett till och ännu ett.
"SPRING!" skrek Keegan som hade tagit upp en gren.
Jag vände mig om, tog tag i Keegans hand och drog med honom igenom skogen medans besten frustade oss i nacken.
Träd vältes och stenar knäcktes bakom oss. Adrenalinet pumpade i mitt blod. Jag var rädd men ändå road på samma gång. Jag hade till och med lust att skratta. Men när jag såg Keegans ansikte insåg jag alvaret i det hela.
Jag kollade över axeln och såg hur tjuren kom allt närmare. För en sekund stannade jag och siktade med bågen. Den andra släppte jag iväg en pil mot tjurens ögon. Den gav ifrån sig ett skri av smärta när pilen träffade den.
Under honom bildades en pöl av något rött när tjuren plötsligt upplöstest i ett glittrigt glitter.


Lite kort jämfört med det andra.
Ska åka utomlands i några veckor så det kommer inte skrivas något på denna ett tag men när jag kommer hem lägger jag nog upp något

Jättebra!! Du skirver verkligen med inlevelse!!

SUPERBRA

Självklart läser jag ♥ Älskar PJ, så varför inte?