(Drarry) Min älskling har ett hjärta av snö

Det kan hända att det blir lite barnförbjudet. Bara så ni vet.
Man kan säkert hitta ett stavfel här och där också, men whatevah.
--
1. Stön och konstiga tankar
Harry öppnade försiktigt ögonen. Det gjorde ont i hela kroppen och ett lätt stön kom från hans läppar.
"Harry!"
Det tog ett tag innan han kände igen rösten, han försökte att le men kroppen sa emot.
"Hermione.", mumlade han och drog på sig sina glasögon som han, efter några sekunders fumlande, hittade på sängbordet. "Vart är jag?"
"Sjukhusflygeln. Du och Malfoy krockade under quidditchmatchen.", svarade hon.
Plötsligt dök ett gäng bilder upp i Harrys huvud. Quidditch. Gryffindor mot slytherin. Det var lika. Och Malfoy.. Malfoy flög mot honom. Sen blev det svart.
"Hur mår Malfoy?", frågade Harry plötsligt. Direkt när frågan lämnat hans mun ångrade han sig. Hade han precis frågat hur Malfoy mår? Varför hade han frågat hur Malfoy mår?
Hermione var tydligen lika förvånad, för hon bara tittade undrande på honom.
"Uhm, han mår bra, tror jag. Men han har inte vaknat än."
"Jag har visst vaknat, smutsskalle.", sa en trött röst från sängen bredvid.
"Strunta i honom, Hermione. Men.. vart är Ron?", mumlade Harry.
"Kvarsittning, med Snape.", sa Hermione.
Harry nickade lite och slöt ögonen igen.

"Såja lilla vän, vakna nu."
Harry ryckte till av den mjuka rösten och log svagt mot Madam Pomfrey. Han tänkte precis påpeka att han faktiskt inte var så liten längre, men kunde inte då hon stack in en sked i hans mun. Vätskan smakade vidrigt, och det var nära att han spydde upp allt.
"Jag kommer tillbaks om en stund.", sa hon och försvann.
Nån minut senare uppfattade Harry två röster från sängen där Malfoy låg. Crabbe och Goyle.
"Jo alltså..", började Crabbe.
"Det liksom.. hände en grej.", mumlade Goyle.
"Men kom till saken.", muttrade Malfoy.
Av nån anledning kunde inte Harry låta bli att le. Malfoys röst lät så het när han väste sådär hest.. Harry bet sig i läppen. Det måste vara medicinen som gör honom vimsig.
"När du föll så.. Din kvast.. Den..", Crabbe lät nervös.
"Den gick sönder. Helt. Den är i småbitar.", sa Goyle tyst.
En tystnad hängde plötsligt över rummet.
"Fan.", var det enda Malfoy sa.

*hypnotiserande blick*
"Jag befaller dig att skriva mer!"

2. Kortspel och krig

"Ja ni killar, ni får nog stanna här en vecka eller så.", sa Madam Pomfrey.
Dom två ungdomarna suckade i kör.
"Kul.", sa Malfoy ironiskt.
"Jag tog med mig knallkort, ifall ni vill spela.", log Pomfrey och gav Malfoy korten innan hon gick.
"Jaha Potter, vill du spela?", frågade Malfoy.
"Jag har inget bättre för mig precis, så visst.", mumlade Harry och gick försiktigt mot Malfoys säng.

Dom spelade under tystnad, bortsett från några suckar. Tillslut började Harry tala.
"Jag hörde om din kvast, synd."
"Som om du bryr dig, Potter.", muttrade Malfoy som svar.
"Hoppas bara du skaffar dig en ny så fort som möjligt, jag vill ju spöa dig i quidditch.", flinade Harry.
Malfoy himlade med ögonen.
"Jag tror inte det blir så snart. Pappa har bestämt sig för att låtsas som att jag inte finns.", mumlade Malfoy.
"Åh, så han ger dig inte allt du pekar på längre?", frågade Harry retsamt.
"Idiot.", sa Malfoy och slog till honom med en kudde.
Harry gav igen och ett kuddkrig bröt ut.

"Men ehm. Du kan få låna pengar av mig om du vill, till en ny kvast alltså.", sa Harry efter det lilla kriget.
Dom båda kände att det där med kuddkrig hade varit väldigt korkat, för nu gjorde det dubbelt så ont i kroppen.
"Seriöst?", Malfoy tittade förvånat på honom.
"Ja.", sa Harry och log lite. Han var lika förvånad själv.
"Typiskt gryffindorare, typiskt dig.", sa Malfoy.
"Ursäkta?"
"Jamen ni, speciellt du, ska alltid vara så äckligt snälla."
"Och ni, speciellt du, ska alltid vara så äckligt bitchiga.", flinade Harry.
"Bitchig? Jag? Det där kommer du få ångra.", sa Malfoy, men kunde inte låta bli att le lite.
Harry skrattade till.
"Men vad säger du, ska vi köra en omgång till?", frågade Malfoy efter ett tag.
"Visst.", log Harry och drämde till honom med en kudde.
"Aj, vafan gör du?", Malfoy tittade skumt på honom.
"Jamen du sa ju..", började Harry.
"Jag menade knallkort."
"Åh, jaha.", Harry rodnade smått.
Malfoy log lite. Harry var söt när han rodnade. ..Harry? Söt? Han blev plötsligt rädd för sina tankar.
"Idiot.", sa Malfoy och försökte låta stadig på rösten.
"Bitch."
Malfoy gav honom en försiktig örfil. Men då fick han syn på något som hängde runt Harrys hals.
"Men ser man på!", flinade Malfoy.
"Vadå?", sa Harry osäkert.
"Ett slytherin halsband.", log Malfoy och pillade försiktigt på Harrys grönsilverrandiga halsband.
"Åh, jaha. Jag köpte det för flera år sedan. Visste inte ens att magi existerade då.", mumlade Harry.
"Silver och grönt passar verkligen dig.", Malfoys hand hade börjat smeka Harrys hals nu.
En lätt rodnad började synas på den svarthåriges kinder.
"Godnatt, Potter.", flinade Malfoy och kysste Harry snabbt på den rosaaktiga kinden.
"Godmorgon.. Jag menar, godnatt.", mumlade Harry och försvann rodnande till sin säng.
Malfoy skrattade tyst. Det här skulle bli en intressant vecka.

haha vad roligt! bevakar!

3. Avundsjuka och sexköp

Men tyvärr blev inte veckan så intressant som Malfoy hoppades. Dom var ofta omringade av sina vänner på dagarna och helt utmattade på nätterna. Så det blev varken fler knallkortsmatcher eller kuddkrig. Han var tvungen att erkänna för sig själv att han skulle sakna Harry. Visst skulle dom fortfarande bo i samma byggnad, men det var inte samma sak.
Väl nere i Stora salen blev han genast omfamnad av Pansy. Han blev smått överraskad, men log. Och när han fick syn på Harrys avundsjuka blick kunde han inte låta bli att flina och plötsligt så kysste Pansy honom.
Harry fick tydligen nog då, för han ropade på Malfoy.
"Vad vill du, Potter?"
"Jag tänkte att du kanske ville ha dina pengar.", sa Harry försiktigt.
"Vadå Malfoy, har du sjunkit så lågt så du har börjat sälja din kropp?", flinade Ron.
Harry kunde inte låta bli att skratta.
"Men Ron, tror du på allvar att jag skulle ligga med han?"
Malfoy sa inget på en bra stund. Han bara gick fram till dom två gryffindorarna, väl medveten om allas blickar, och kysste Harry mjukt på munnen efter att han tog emot pengarna.
"Men älskling, var inte blyg nu. Weasley kom på sanningen. Så om ni ursäktar så ska vi gå och ha det lite trevligt nu.", log Malfoy och drog med sig Harry ut.
Det sista dom hörde var en förvånad Ron som utbrast "Han har alltså sålt sin kropp?!"

Det var egentligen meningen att den skulle ta slut här, men jag hade så kul så jag fortsatte att skriva.


"Vart ska vi?", frågade Harry som bara hängde med.
"Jag vet inte.", svarade Malfoy med ett litet leende.
Harry skrattade till.
"Nähä?"
"Nä.", log Malfoy.
Malfoy höll ett hårt grepp om Harrys handled, som om han var orolig att den svarthårige pojken skulle springa iväg.
Efter några minuters letande hittade Malfoy äntligen det han sökte. Ett tomt klassrum. Han drog med sig Harry in och stängde dörren bakom dom.
"Vad ska vi göra här?", frågade Harry försiktigt.
"Plugga.", flinade Malfoy och började långsamt knäppa upp Harrys skjorta.
Harry rös till när den kalla handen började smeka hans bröstkorg, men gjorde inget för att stoppa det. Malfoy slängde iväg Harrys skjorta och började kyssa hans bara överkropp. Harry stönade till och kände hur det började hända saker där nere. Malfoy började sakta dra av honom byxorna och kalsongerna i ett enda tag. Han sög sedan av honom och glädjes av att höra Harry flämta hans namn. "Draco.. Draco.." om och om igen. Det var inte ofta Harry tilltalade honom vid förnamn.
Men han älskade det.
"Ta mig, ta mig hårt.", mumlade Harry plötsligt.
Malfoy ryckte till av förvåning. Han ställde sig upp och med ett flin på läpparna började han knäppa upp sin egen skjorta, men han hann inte långt.
Dörren till salen rycktes nämligen upp. Dom två unga pojkarna stirrade skräckslaget mot dörren, och Harry försökte dölja sina privata delar.
"Potter? Malfoy?", rösten lät ostadig.
Vilket inte var så konstigt egentligen, vem skulle inte bli förvånad över att hitta dom tillsammans, speciellt i en sån här situation?
~
Kanske lite.. underligt. Men det var kul att skriva i alla fall.
(Och ifall någon missade det så eh nej Malfoy är ingen hora helt plötsligt, det var helt enkelt pengarna för hans kvast. ehm.)
Jag har två kapitel till, på datorn, så eh. Ja. Mer? <:
Jag har inte bestämt mig om det bara ska bli några få kapitel, eller om jag ska skriva massor. Vi får se.

GE MIG MER. NUU e_e

Nej jag skojade bara, men det var awesome, so bring it on c:

Haha åh, tackar! :3 Jag är inte van att skriva fanfictions. Så det blir kanske lite småknasigt då och då, menmen.
~

4. Dagens ungdomar och förtvivlade flickor

Harry och Malfoy stod nu påklädda, bredvid varann inne i Dumbledores kontor. Snape, som hade hittat dom två pojkarna, stod bakom dom med armarna korsade över bröstet.
Han hostade till och Dumbledore tittade upp från boken han läste.
"Dessa pojkar har uppfört sig på ett mycket oacceptabelt sätt, i mitt klassrum.", sa Snape med samma, gamla irriterade ton.
"Har ni haft en duell igen?", Dumbledore tittade trött på dom, men med en road blick.
"Nej, inte precis.", mumlade Harry och tittade ned på sina fötter.
"Dom hade.. Dom utförde sexuella aktiviteter.", muttrade Snape vars ansikte hade blivit rött.
Dumbledore log.
"Är det något problem med det, Severus?"
"Det var i mitt klassrum.", fräste han som svar.
"Jamen jag kan ju knappast gå in i gryffindortornet hur som helst, eller hur?", sa Malfoy, och Harry började att le lite.
Dumbledore tittade på Snape.
"Och jag kan ju inte gå in till slytherinarna.", mumlade Harry. "Det var det enda tomma klassrummet vi hittade..", fortsatte han sedan.
"Jag förstår.", log Dumbledore.
Malfoy tog Harrys hand i sin och började vandra mot dörren.
"Och vem sa att ni fick gå?"
Snapes röst fick Harry att rysa, men Malfoy bara log lika självsäkert som vanligt.
"Ingen. Men jag gör fortfarande som jag vill.", sa han och drog med sig Harry ut därifrån.
Harry log ursäktande mot Dumbledore.
"Dagens ungdomar.", muttrade Snape.
"Kärleken är underbar, Severus.", sa Dumbledore och log sitt vanliga, förstående leende.
Snape bara fnös och skyndade sig ut.

"Ett.", mumlade Draco.
"Två.", svarade Harry tyst.
"Tre.", sa dom samtidigt och öppnade dörren till Stora salen.
Allas blickar riktades genast till dom, ingen hade tydligen glömt vad som hade hänt sist. Folk började viska och peka.
"Men titta så gulligt, Potter och Malfoy håller varann i handen!", flinade en knubbig pojke från hufflepuff.
Malfoy drog fram sin stav och blängde på pojken, som genast tystnade.
"Vart ska vi sätta oss?", frågade Harry.
Dom sneglade mot slytherinbordet. Alla såg ut att vilja spy, eller svimma. Eller ja, alla förutom Pansy Parkinson. Hon satt med ögonen fyllda med tårar, och sprang ut ur salen.
"Vad sägs som att ta vårat bord istället.", mumlade Harry och nickade mot gryffindorbordet. "Vi är ju liksom så äckligt trevliga.", sa han sedan.
"Ja, till skillnad från oss som är så äckligt bitchiga.", flinade Malfoy.
Harry skrattade till och nickade lite. Dom gick hand i hand till gryffindorbordet. Ron hade precis ramlat ned på golvet av förvåning, och Hermione bara stirrade på dom.
"Hur kan du? Han av alla personer!", skrek hon och stormade ut med ordet "smutsskalle" ekandes i huvudet.
Harry log snabbt åt Malfoy, innan han sprang efter sin vän.

Malfoy satte sig försiktigt ned vid gryffindorarna. Alla tittade på honom som om han var en utomjording eller något. Han suckade och hoppades att Harry skulle komma tillbaks snart. Ron hade satt sig ned igen och blängde på honom.
"Vill du nåt eller?", frågade Malfoy efter några minuter.
Ron tittade ned i bordet och mumlade något.
Malfoy orkade inte ens bry sig om vad han sa. Det enda han brydde sig om nu var Harry. Varför kom han inte tillbaks? Okej, lugna dig. Det har bara gått några minuter. Han kommer nog snart.
Men tiden gick. Tillslut var middagen över, men dom flesta satt kvar ändå. Dom ville se om Harry kom tillbaks. Vad som skulle hända härnäst.
Och jodå, han kom tillbaks. Han såg inte lika glad ut som Malfoy hade hoppats, men han lyckades pressa fram ett litet leende.
"Hej..", sa Harry tyst. "..älskling.", la han sedan till.
"Hej, tönt.", flinade Malfoy och kysste Harry.
Harry besvarade lyckligt kyssen och sneglade på Ron, som stirrade på dom. Plötsligt tystnade alla viskningar, och en mörk röst började tala.
"Draco, skulle vi kunna tala med varann?"
Snape. Såklart. Malfoy suckade när han var tvungen att lämna dom otroligt underbara läpparna.
"Vad vill du nu då?", suckade han när Snape drog med honom en bit bort i salen.
"Vad säger din far om detta?", frågade Snape.
Malfoy ryckte till.
"Du.. du tänker väl inte berätta för honom?"
"Jag har precis skickat ett brev till honom.", svarade Snape.
Malfoy stirrade ursinnit på honom och drog fram sin stav igen.
"Det där skulle jag låta bli, om jag var du.", sa Snape argt och riktade sin stav mot den blonda pojken.
Snape blev plötsligt knuffad bakåt, av ett gäng färgade gnistror. Malfoy vände sig förvirrat om och log förvånat mot Harry.
"Våga. Aldrig. Rikta. Din. Stav. Mot. Min. Draco. Igen.", fräste Harry.
Snape tänkte precis ge igen, men blev avbruten av McGonagall.
"Severus! Potter!", utbrast hon.
Malfoy sprang bort från dom. Bort från skolan. Mot den förbjudna skogen. Harry följde efter, han tvekade inte en sekund.
~
Blev inte helt nöjd. Men ah. Mer? c:

Jag älskar det här! Sitter och ler hela tiden då jag läser det!

Naaaaaaaaw ♥

Det betyder otroligt mycket att folk gillar den, då jag har ganska kass självkänsla.

Aja, håller på med femte delen nu. :3