Inte som du tror [SV] (Luna ff)

Det här är en ff om Luna  Jag kommer inte tänka på vad som ’ska’ hända, utan det får bli en lite påhittad story (Detta är min första ff, så förstår om den är dålig)

Titel: Inte som du tror
Språk:
Rating: PG tror jag :p
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nope O.O
Handling: Luna är inte som alla andra. Minst sagt. Men när hon under sitt fjärde år lär känna Philip Rower från femte årskursen inser hon att världen är mer än bara ’smygspruttar’. Luna möter också den mystiske Black, som ingen annan känner till. Men hur ska Luna kunna lita på verkligheten när gränsen mellan fantasi och verklighet är hårfin. Och vem är Luna egentligen utan allt som hennes pappa har lärt henne?

Jag klev på Hogwartsexpressen och drog upp min överfulla väska i vagnen. Det brukade behövas ganska mycket saker, eftersom väskan aldrig ens var halvfull när det var dags att resa hemåt igen. Alltihop brukade försvinna på något mystiskt vis. Tåget drog igång och jag klev ut bland gången mellan kupédörrarna och såg mig om efter en tom kupé där jag kunde sitta ner ensam. Det var bäst så, så att jag kunde slippa att bli kallad för lolliga Luna. Om de bara visste, hur självklart allt var. Allt de skulle behöva göra var att öppna ögonen, men för vissa var det tydligen omöjligt. De var blinda för verkligheten.

En pojke med ögon som ett vilt, mörkt hav klev in i kupén som jag till sist hade hittat. Jag drog snabbt upp en Hört och Sett från min väska för att lättare kunna strunta i honom och allt som de som han brukade säga. Låtsas att en smygsprutt har gjort dina öron luddiga, försök att låtsas tänkte jag om och om igen.
-Uhm. Är det upptaget här? Frågade han försiktigt.
Jaha. Han var en sån. Som försökte få mig att tro att de tyckte att jag var helt normal. Som om jag inte visste hur lite dem visste om mig och pappa. Och allt annat för den delen. Han öppnade munnen och stängde den sedan igen.
-Asså… Om du vill att jag ska gå så kan jag bara göra det. Sa han snabbt.
Jag lyfte blicken från tidningen.
-Javisst får du det. Sa jag. Men akta dig för smygspr… la jag mumlande till.
-Vad? Öh, ja till vad? Och akta mig? Sa han frågande och när jag inte svarade damp han ner på sätet mittemot mig.
-Så, öhum, vad läser du? Frågade han efter en stund och drog handen genom det bruna håret.
Jag höll upp tidningen till svar.
-Det är min pappa som ger ut dem. Sa jag med klar röst.
-Jaha. Okej. Svarade han snabbt.
För en sekund lät jag blicken glida upp från artikeln om knarklar. Han såg på mig, med en blick som jag inte kunde tolka. Ögonen var mer än ett hav, de var en ocean som jag nästan drunknade i. Jag drog snabbt ner ögonen till tidningen igen, men kunde omöjligt läsa. Vad var det med mig?
-Du är Luna va? Frågade han försiktigt.
Jag nickade, men höll mina ögon borta från hans.
-Jag heter Philip. Philip Rower. Sa han och log snett.

~ Tycks? ♥

ÅH VAD BRA! Hoppas att mer kärlek blandas in, det finns för få sådana ff:s! Är Philip också en Rawenclaw?

Kan du inte bara skriva liiite mera nu?

Aw tack blir jätteglad! Ja, han är Rawenclaw. Kan börja på nästa kapitel

Kan du vara KLAR med nästa kapitel?

Haha, snart :')

Eller kanske möjligen rentutav nu??

(känner att jag spammade lite nu, men aja)

Snaart ;D

Superbra!!!!!! Jag vill höra mer!

Super!!! Snälla.skriv mer!!!

Kän dig sååååå bevakad!!!

Den ärju jättebra!!!