Ingen rök utan Död

Namn: Ingen rök utan Död
Genre: Deckare?
Språk svenska
Rating: G funkar för alla!
Anledning till existens: Vi har jobbat om WW2 i skolan och jag har nästan inget anat i huvudet just nu!
Kapitel : 4
Färdig: tyvärr ja
Handling: Det är tidigt 1940-tal och nazizterna styr i tyskland. Lotte längtar till sitt nya arbeta. Hon är mycket stolt och förväntansfull. Det är mycket svårt för kvinnor med mindre utbildning att få bra jobb och detta är hennes stor chans. Men det blir inte alls som hon tänkt sig. Rädslan och paniken ökar i takckt med att saningen kryper fram. Saningen om Auschwitz.

Kapitel: 1 Ingen rök utan Död

Lotte satt och trummade med fingrarna mot väskan när bilen svängde in på uppfarten och stannade. Chauffören steg ur, öppnade dörren åt henne och tog hennes väska.
- Jaha fröken, då var vi framme.

Grindarna var höga och svarta. Över dem satt en skylt; Arbeit macht frei stod det. Det lät vackert och högtidligt. En man i svart kostym kom emot henne med raska steg.

-Välkommen, fröken Herbst, sa han med ett leende som inte nådde ögonen.

- Jag hoppas ni ursäktar mitt dåliga mottagande. Jag är så överhopad av arbete. Vi har nämligen nyss öppnat det här lägret och bara i dag anländer 100 nya arbetare. Och nu har jag en mycket viktig tid att passa. Herr Braun här tar era väskor och visar er till rätta. Han nickade mot chauffören och innan hon hann säga något skyndade mannen bort.
Han hade inte ens presenterat sig.



KZ Auschwitz den 14 februari, 1940


Käraste kusin Lilian,

Hur har du det i kalla Sverige? Jag hoppas innerligt att du har det lite lugnare än jag. Det har hänt en hel del i Berlin sedan du sist besökte mig. Många hus ligger i ruiner, andra har helt försvunnit. Nazisterna styr oss fortfarande, inte helt oväntat, och Herr Hitler är vår Führer, sedan 1934 faktiskt. Tiden går fort även när den är svår. (”Führer” betyder ledare, men det visste väl du som läser tyska i skolan? Hur går det med tyskan förresten, lika jobbigt som vanligt?). Han, Herr Hitler menar jag, har lovat oss att Nazisterna ska leda Tyskland till ”seger och framgång”. Min bror Dieter och jag är medlemmar i nazistpartiet och vi har båda fått små nålar med ett svart hakkors som vi alltid har på oss. Nazisterna har gett Dieter ett bra, nytt jobb i Berlin. Han ville inte förklara sitt nya jobb för mig, men jag antar att det är viktigt. Själv har jag fått jobb som sjukvårdsbiträde på en plats som heter KZ Auschwitz. Den ligger i västra Polen och som du vet hör Polen till vårt Tyska rike nu. KZ betyder Konzentrationslager, koncentrationsläger på svenska. Vad det egentligen är vet jag faktiskt inte, men det är alldeles nyöppnat så jag hoppas det är en bra och fin plats. Jag anlände hit i går och jag är mycket förväntansfull! Min chef kanske inte var så väldigt välkomnande, men i dag, min första dag här, blir nog allt bra. Jag skriver mer senare.

P.S. Det är så skönt att skriva på svenska till dig, även om den är lite rostig som du märker. Mamma och jag pratar mest tyska nuförtiden;
det är bara när vi inte vill att pappa ska förstå oss som vi använder svenskan. Då blir han så sur må du tro. Ha det så bra kära lilla du.

De allra varmaste hälsningar från din förväntansfulla kusin
Lotte

Verkar jättebra!!! *bevakar*

*bevakar*! verkar jätte bra!
ååh vill ha mer!

Tack såå mycket ♥
Här kommer...

Kapitel: 2 Ingen rök utan Död

Lotte såg tåget närma sig det lilla stationshuset som fanns på området. Hon hade fått en stunds ledigt eftersom läkarna var upptagna med ett viktigt militärbesök.
Människor strömmade ur vagnarna. Lotte såg genast att de var rädda och nervösa. Barnen grät och mammorna försökte trösta. Männen hade åkt i andra vagnar än kvinnor och barn. Många letade efter varandra och namn skreks från alla håll. Alla bar de en gul tygstjärna fastsydd på bröstet.

En liten flicka, kanske fem år, sprang fram till Lotte. Hon tittade upp med sitt lilla fräkniga ansikte och sa

–Vet du var den stora trädgården med apelsinträden finns? Lotte svarade förvånat att nej, den hade hon inte sett.

–Det är där vi ska bo förstår du, sa flickan.

-Mamma har sagt att apelsinerna där är de godaste i hela världen.
Flickans mamma kom rusande och tog sin flicka i handen och de gick tillbaka in i ledet av människor som sakta vandrade bort mot husen.

Vårsolen sken så att träden blev grönare för varje stund. Men Lotte frös.


KZ Auschwitz den 7 april, 1940

Kära kusin Lilian,

Har snön börjat smälta hos dig? Här börjar träden bli gröna och solen värmer oss lite. Jag börjar finna mig till rätta här i Auschwitz, men riktigt som jag tänkte mig, det är det inte.
Auschwitz är väldigt stort, men jag får bara vara i sjukhuset och i ett annat hus som ligger en bit bort där jag bor tillsammans med de andra flickorna som jobbar på sjukhuset. Detta är en mycket märklig plats. Här finns flera hundra män, kvinnor, gamla och barn. Många är judar och kan du tänka dig; alla har de randiga kläder på sig.
Varje dag kommer det tågvagnar fulla med nya människor, och varje dag försvinner lika många. Jag vet inte vart, men de flyttas säkert vidare till ett annat arbetsläger
Det finns många regler här och den viktigaste är ”Ställ inga frågor!”.
Jag frågade en man varför det kom så mycket rök ur husen längs bort och han svarade ilsket ”Sköt du ditt eget!”. En av mina vänner har hört en hög militär på besök här säga att ”Judar är som råttor, vidriga smittospridare som måste bort.”
Det finns så många frågor jag vill ha svar på, men nu är det mörkt och ögonlocken är tunga. Hoppas din dag varit varmare än min idag.

Din mycket trötta kusin
Lotte

Super!!!! Vill höra mer!!!!
*Bevakar*

super bra!! meer =D
tycker jätte mycket om den här fanficen!

Kapitel: 3 Ingen rök utan Död

Vårluften blåste sval i Lottes svettiga ansikte när hon stod utanför dörren. Hon bet i hop och gick in i operationssalen igen. Hjärtat bultade hårt.

- Fröken Herbst, där är ni ju! Jag fick amputera det här benet utan er assistans, men det gick ju bra, sa Dr Stern med kall röst. På hans förkläde fanns stora röda fläckar.

-Dr Irmer behöver dig i sal 256. Skynda dig, stå inte där och gapa!

Lotte svalde hårt och andades djupt innan hon knackade på dörren till sal 256. Dr Irmer var känd för sina vågade experiment på arbetarna och han kallades i hemlighet för Dr Frankenstein. Lotte sattes genast i arbete med att fylla ampuller med curare, ett gift som kan användas som smärtstillande i mycket liten dos, men vid för hög dos dör patienten av kvävning.
Dr Irmer ville veta var gränsen mellan smärtstillande och dödande dos gick.

Flickan som satt på bänken och väntade var mycket blek med mörka ringar under ögonen. Hon var i femårsåldern, lite fräknig. Lotte räckte Dr Irmer en spruta och han stack försiktigt in den i flickans arm och började trycka in giftet. Strax började hennes ben rycka av kramper och hon flämtade efter luft.

- Sluta, hon dör!!, skrek Lotte, men han slutade inte.
Lotte slet i hans arm och han vrålade åt henne att försvinna. Då greppade hon tvättfatet på bordet med bägge händer och drämde det i hans nacke. Med en duns föll Dr Irmer till golvet.



KZ Auschwitz den 11 april, 1940


Älskade kusin Lilian,

Jag är så rädd att jag darrar på handen. Vårsolens strålar lyser in genom den gallerförsedda gluggen; det är det enda ljus som finns här i mörkret. Min cell är liten, grå och otäck. Jag blev anklagad för ”förräderi mot Tyska riket” när jag försökte rädda ett judiskt barn. Därför sitter jag i en cell i Auschwitz provisoriska militärdomstol. Människor har blivit dömda till döden för mindre saker. Nu vet jag vad Auschwitz är. Auschwitz är inte en plats där människor förvaras, det är en plats där de utrotas. Nu vet jag varför det ryker ur husen längst ner på vägen. De är krematorier.
Min rättegång ska just börja och jag väntar på vakten som ska hämta mig.

Lotte

Super bra!!! DD

Super super super super!!!!!!!!!

Kapitel :4 Ingen rök utan Död

-Lotte Herbst, ni är anklagad för förräderi mot det Tyska riket.
Lotte satt i mitten av den stora rättssalen och vred sina händer. Allas blickar var riktade mot henne, men hon såg rakt in i domarens kalla, grå ögon.

-Erkänner Ni att Ni slog er chef, Dr Irmer, till golvet, medan han behandlade en patient?

-Ja, det gör jag. Rösten lät starkare än hon trott och ett svagt sus spreds i salen.
Dr Irmer reste sig och pratade, men Lotte var som i en dimma och hörde inte mycket av vad som sades tills domarens röst drog henne tillbaka till rättssalen.

-Har den anklagade något mer att säja? Domaren gav Lotte en blick så att orden fastnade i hennes hals.

-Om inte, för ut den anklagade. Dom meddelas om en timma.

En soldat ledde henne genom en grå korridor utan slut. Han stannade vid hennes cell och såg på henne.

-Jaha, fröken då var vi framme, för andra gången.
Hon såg på soldaten. Det var Herr Braun, som hade kört henne till Auschwitz. Han log sorgset mot henne.

-Finns det något jag kan göra för er, fröken Herbst?

-Ja, om ni skulle vilja posta ett brev åt mig. Jag ska bara skriva det färdigt.

Celldörren stängdes bakom henne. Vårsolens strålar letade sig in genom den lilla gluggen i väggen och gav cellen dess enda ljus. Lotte släppte ut sitt hår och drog med fingrarna genom det medan hon kikade ut genom gluggen, mot den blå himmelen. Solstrålarna värmde hennes ansikte, luften kändes kall och klar.
Lotte satte sig på britsen för att avsluta ett brev.


Min kära vän. Jag känner mig så ensam, som om det vore jag mot hela världen. Vad som än händer ska jag försöka vara stark. Vi ses nog inte till jul, men vi kommer att mötas igen. Tack för att du har lyssnat på mina ord när ingen annan gjort det. Min rättegång är avslutad och jag får strax veta min dom. Steg närmar sig utanför. Jag slutar skriva nu och låter solen värma mig en sista gång.

Din mycket rädda, men ändå modiga kusin
Lotte