Min syster Katie

Försöker mig på att skriva en ff, hoppas att det lyckas! :p

Namn: Min syster Katie
Språk: Svenska
Genre: Drama, kärlek, lite thriller, syskonkärlek
Rating: PG 15, kan förekomma ord och handlingar som inte passar för de minsta
Kapitel: 28 kapitel
Handling: Beth ska börja sjätte året på Hogwarts tillsammans med sin tvillingsyster Katie och bästa vänner Marcus och Ellie. Hon tror att allting kommer bli som alla andra år men någonting är annorlunda med Katie. En händelse vänder upp och ner på hela Beths värld och hon vet bara en sak: hon gör vad som helst för sin syster.

Fictionen utspelar sig i nutid och allt som hände och bak (Harry Potter) har hänt.

Prolog
Det är mörkt och tyst ute. Månen står högt på himlen och lyser in genom det öppna fönstret. Man kan fortfarande känna lite av den där sommarvärmen som stannar kvar om kvällarna. Den svartklädda personen skrider fram över golvet och sätter sig på stolen. Den plockar fram en bläcket och vänder blad i skrivboken. Tystnaden ersätts av ljudet när fjäderpennan nuddar pappersarket:
Imorgon händer det. Äntligen. I månader har jag planerat och väntat. Nu ska det äntligen hända. Nu kommer det snart att vara över. Över med henne. Äntligen kommer jag kunna göra det jag har velat så länge. Så länge att det nästan känns overkligt att det kommer hända. Äntligen ska hon dö...

Hoppas ni gillar det och kommentera gärna långa kommentarer och inga frågor är för dumma!

Du verkar bli förförattare när du blir stor! Alltså påriktigt, du skriver jättebra! Klart jag vill höra mer!

Kapitel 1
Min andning är snabb och jag känner hur snabbt mitt hjärta dunkar. Svettpärlor bildas i pannan och i bak på nacken. Pärlorna rinner ner för ryggen på mig. Jag har morgonsolen bakom mig och jag känner hur den bränner mot mina bara axlar. 12 meter framför mig kan jag se mitt hus och jag springer fortare. Andningen blir ännu snabbare och hjärtat dunkar som om de skulle explodera. När jag sätter min fot på den krattade grusgången stannar jag och stoppar klockan. 1:40:37. Två minuter bättre än igår. Mamma och pappa står och gör frukost i köket när jag kommer in.
- Två minuter bättre än igår, berättar jag och plockar fram ett glas.
Jag fyller glaset med kallt vatten och dricker girigt.
- Jättebra. Springer du upp och väcker din syster innan du går och duschar? frågar mamma och plockar fram det nybakade brödet ur ugnen.
Jag springer upp för trappan och knackar på min tvillingsysters dörr innan jag kliver in. Kathleen ligger till min förvåning inte i sin säng. Hon sitter inte heller vid sitt skrivbord. Jag stänger dörren och öppnar den till badrummet. Kathleen står framför spegeln. Hennes ansikte är rött och svullet. Hennes kinder är klädda i ränder från hennes mascara.
- Katie? Vad har hänt? Ska jag hämta mamma och pappa? frågar jag och stänger dörren.
- Var inte löjlig Beth. Jag har bara sett på en sorglig film, säger min syster och knuffar sig förbi mig.
Jag låser och slänger sporttoppen och cykelbyxorna i tvättkorgen innan jag kliver in duschen. Efter duschen lindar jag in mig i ett av de vita handdukarna i bomull och ställer mig framför spegeln. Trots sommarens alla springturer är jag inte något solbränd. Min hy är lika vaniljvit som i våras. Jag antar att det är så när man bor i England: hyn ska vara blek. Jag torkar håret med en handduk och blåser det torrt med hårfönen innan jag drar hårborsten igenom det. Men jag tappar greppet om borsten och den faller ner bredvid soptunnan. Jag böjer mig ner för att plocka upp den men får syn på någonting som ligger i soptunnan. Istället för borsten plockar jag upp det ihop skrynklade pappret och öppnar det. Orden får mig att rynka på pannan. ”Det är över”. Jag tittar mot dörren. Är det här Katies? Var det därför hon grät? Jag tar lappen i min hand och lämnar badrummet. Dörren till Katies rum är låst och hon öppnar inte när jag knackar, så jag fortsätter in i mitt rum istället. Intill min bäddade säng står den färdigpackade kofferten. Jag drar på mig ett par nytvättade underkläder och sedan ett var jeans och en t-shirt.
- Kathleen! Bethany! Ni måste äta frukost nu! ropar pappa.
Jag lämnar rummet och går ner till köket. Kort efter att jag satt mig ner kommer Katie in. Hennes ansikte är lika blekt som mitt och det finns inga spår av att hon har gråtit.
- Ska du träffa Jamie på tåget eller kommer han och hämtar dig? frågar mamma och häller upp ett glas juice.
- Vi ska mötas vid tåget, säger Katie och smörar en smörgås.
Jag blinkar.
- Så ni är fortfarande tillsammans, säger jag utan att tänka.
Min familj tittar på mig.
- Varför skulle vi inte vara tillsammans? frågar Katie och hennes röst är stadig.
- Äsch, jag måste ha drömt. Glöm det, säger jag och rycker på axlarna.
Resten av frukosten sker under tystnad. Jag tittar på Katie men det är som om hon undviker min blick.
- Tack för frukosten. Jag måste gå och göra mig i ordning, säger hon plötsligt och lämnar bordet.
- Men du har ju inte ätit upp dina flingor! ropar mamma efter henne.
Jag tar ett till bett i smörgåsen innan jag reser mig upp.
- Jag är också klar. Ropa när vi ska åka, säger jag och skyndar upp för trappan.
Jag kommer ikapp Katie i hallen. Jag tar tag i hennes handled.
- Vad är det som har hänt? frågar jag.
Min tvillingsyster tittar på mig.
- Det är inget! Sluta vara så nyfiken Beth. Skaffa dig ett eget liv istället för att lägga dig i mitt, fräser Katie och går in i sitt rum.
Hon smäller igen dörren och jag står ensam kvar i hallen. Går in i mitt rum och sätter mig vid mitt sminkbord. Ifrån en utav lådorna plockar jag fram en svart, tunn hårsnodd. Jag drar bak mitt hår och sätter upp det i en tofs. Jag har alltid haft mitt hår uppsatt. Det var så mamma skulle skilja mig och Katie åt när vi var små. Jag fick alltid ha uppsatt och Katie nersläppt. Annars går det inte att skilja oss åt. Fast det är ju så det ska vara när man är enäggstvillingar. Man ska vara lika. Men just nu känner jag inte igen min syster. Jag blundar och tar ett djupt andetag. Stänger av allt ljud och fokuserar på att försöka nå henne av tvillingtelepatin. Jag väntar. Väntar och väntar. När en varmkänsla sprider sig igenom mig så öppnar jag ögonen. Hon släppte in mig. Den där varma känslan är hennes sätt att säga att hon mår bra. Lite mascara på mina mörka ögonfransar och sen är jag klar för att åka.
- Kathleen! Bethany! Vi måste åka nu, ropar mamma.
Jag plockar upp kofferten och drar med mig den ut. Kathleen kommer också ut ifrån sitt rum med sin koffert efter sig. Vi står och tittar på varandra en stund. Efter ett tag börjar vi skratta.
- Kom igen, vi får inte missa tåget, säger Katie och går före mig ner för trappan.

hoppas ni gillar det!

Åh vad bra!! Längtar efter nästa del! ^^

*Bevakar*

Kapitel 2
Vi lägger vår koffert i varsin vagn och går igenom Kings Cross för att komma till perrongerna 9 och 10. Tittar oss över axeln och går sen en efter en igenom passagen. Det är fullt med folk på perrong 9 3/4. Hogwartsexpressen står och väntar på att få åka iväg. Pappa tar våra koffertar och går iväg med dem.
- Ta hand om varandra och sköt er också ses vi till jul, säger mamma och ger oss varsin kram.
- Vi lovar mamma. Jag älskar dig och pappa, kom ihåg det, säger Katie och håller kvar mamma lite extra i kramen.
Tåget ger ifrån sig en vissla och vi skyndar ombord.
- Varför sa du så där till mamma? frågar jag.
Men Katie lyssnar inte. Hon letar efter Jamie.
- Katie! ropar han en bit fram i tåget.
Hon ler och skyndar fram till honom. De börjar kyssa varandra och jag känner mig överflödig, så jag fortsätter att leta. Tillslut hittar jag rätt. Marcus sitter helt ensam och läser the Daily Prophet. Han ler när jag kommer in.
- Hej, säger jag och sätter mig bredvid honom.
Hej, säger han och lägger armen om mina axlar och pussar min panna.
Sen återgår han till tidningen. Tåget visslar igen och börjar röra på sig.
- Hur mår du? frågar jag.
- Bra. Hur mår du själv? undrar han och tittar på mig med sina nötbruna ögon.
- Bara bra nu när jag är med dig, säger jag och ler.
Marcus himlar med ögonen.
- Då får det att låta som m vi är ett par, säger han. Och om jag minns rätt så passar vi inte som ett par.
Jag skrattar och tänker tillbaka till tredje årskurs. Under det året så blev vi ihop och gjorde slut mer gånger än jag har fingrar och tår. Tillslut insåg vi att vi var mer som bästa vänner än ett par.
- Kom igen. Erkänn, du gillar att vara omkring mig, säger jag och lägger kinden mot hans axel.
- Såklart, säger Marcus och ler.
Jag nickar. Han lägger ner tidningen och börjar kittla mig.
- Vänta lite! säger jag mellan skratt attackerna. Vart är Ellie?
- Hon går ronden. Kommer du ihåg att Ellie är prefekt? frågar Marcus och drar handen genom sitt mörka hår.
Jag rodnar. Det hade jag glömt bort.
- Du skulle vara en bra perfekt. Bättre än den där Kevin i alla fall. Jag slår vad om att så fort Ellie sätter sin fot i kupén så kommer hon börja prata skit om Kevin, säger jag.
Det blixtrar till i Marcus ögon. Han älskar vad. Särskilt när han vinner.
- Vad är priset? undrar han.
- 10 galleoner, säger jag och räcker fram handen.
- Taget. Det ska bli en ära att ta era pengar miss Springer, säger Marcus och skakar min hand.
Dörren öppnar och Katie kommer in med Jamie efter sig.
- Redan klara? Jag väntade mig inte er förrän om ett par timmar, säger jag retligt.
Jamie rodnar men Katie himlar med ögonen.
- Väx upp Beth. Jag är säker på att du och Marcus var lika kära som jag och Jamie när när var tillsammans, säger hon och tar ett fast tag om Jamies hand.
Varken jag eller Marcus kommenterar hennes ord. Vi tittar inte ens på varandra. Dörren öppnas återigen och Ellie kommer in.
- Jag- hatar-Kevin- McDonald. Han är så himla irriterande. Kan ni fatta att under hela ronden pratade han om sin nya slips? frågar hon och sätter sig bredvid mig.
Jag vänder mig mot Marcus och håller fram handen.
- Betala förlorare, säger jag.
Han fnyser men betalar. De 10 guldmynten skramlar när jag lägger dem i fickan.

Hogwarts är sig likt. Inte så mycket som ett dammkorn verkar ha förändras över sommaren.
- Varför har vi egentligen en vaktmästare om han inte gör något vidare jobb? frågar Ellie efter att ha fått tjock spindelväv i ansiktet.
- Han ska väl gå runt och skrämma bort de små från att smyga runt på tredje våningen, svarar Marcus och skrattar.
- Äsch, det är inget hemskt på tredje våningen längre. Bara en massa gamla klassrum, säger Katie och tittar uttråkat på sina naglar.
Vi tittar på henne. Hon tittar upp och ser våra frågande blickar.
- Det är vad jag har hört i alla fall. Ska vi gå och äta idag? frågar Katie och börjar gå.
- Vad är det med henne idag? frågar Jamie.
Jag rycker på axlarna och suckar. Vi följer efter Katie in i stora salen. Katie har inte kommit så långt eftersom det är någon som hindrar henne. Jag himlar med ögonen. Dustin Withlock. Slytherins okrönte konung och Katies eviga plågoande.
- Trevligt att se dig igen Springer. Lika vacker som alltid, säger Dustin och stryker henne över håret.
- Borst med tassarna Withlock, säger Katie vasst och försöker gå förbi men han hindrar henne.
- Jag vill bara att du ska veta att ifall du skulle gå i sömnen och råka hamna i min säng så lovar jag att inte berätta för din pojkvän. Åh, hej Jamie, säger Dustin med ett hånflina på läpparna.
Katie tittar på Jamie och skakar på huvudet
- Ge dig iväg Dustin, säger jag.
Dustin vänder sig till mig.
- Trevligt att se dig Beth. Hur känns det att stå i skuggan av sin mycket snyggare enäggstvilling? frågar han.
Jag känner hur Marcus rycker till bredvid mig och jag lägger lugnande en hand på hans axel.
- Bara gå, säger jag.
Till min förvåning går han. Men inte utan att avfyra ännu ett hånflina. Jag går fram till Katie.
- Jag är okej Beth. Du behöver inte fråga, säger hon. Kom Jamie, vi går och äter.
Jag tittar på dem när de går bort mot Slytherins bord. De sätter sig långt ifrån Dustin och hans vänner.
- Vi borde också gå och sätta oss, säger Ellie och styr mig mot Ravenclawbordet.
Att inte få gå i samma elevhem som min syster gjorde ont i mig det första månaderna på Hogwarts. Jag var ju så van vid att få vara med henne hela tiden och nu skulle vi bara träffas i korridoren. Men när jag träffade Ellie och Marcus blev allting mycket bättre. Vi sätter oss ner och väntar på att rektor Diamond skulle hålla sitt tal. Olivia Diamond är en äldre kvinna, som tog över som rektor 1998 efter att Severus Snape blivit mördad. Hon har långt, mörkt hår och kalla, blåa ögon. Innan hon fick jobbet som rektor jobbade Diamond på Trolldomsministeriet som chef på Justitiedepartementet. En strängare rektor när det kommer till skoans regler får man leta efter. När rektorns röst klingat ut dukas borden av härlig mat och alla hugger hungrigt in på kycklingklubborna, tranbärsåsen, den mosade potatisen och bägarna fylls av pumpasaft. Jag äter lite utav mitt mos men tittar ständigt bort mot Slytherinbordet. Katie skrattar högt och glatt åt någonting.
- Hej, slappna av. Om Katie säger att det inte är något fel så är det inget fel, säger Marcus.
Jag suckar och tittar ner i mitt knä. Marcus ena hand ligger på mitt lår och jag rodnar.
- Okej, slappna av. Det kan väl inte vara så svårt, säger jag och lägger min hand på hans hand.
Han ler och nickar. Jag dricker lite av min saft och försöker sätta mig in i mina bordskamraters konversation.

hoppas ni gillar!

Åh, jag gillar ^_^ !

Jag vet inte hur jag ska få ut en vettig kommentar och kritik. Men här kommer mitt försök i alla fall.

Hittade några småfel men det är bara sådana som kommer när man skriver för snabbt. x) I övrigt verkar det intressant, och från första insikten i berättelsen så verkar det som om någon är varulv(?) hihi. Lappen som Beth hittade känns som "varulven" skrivit till Katie och Katie är kanske ledsen eller skärrad över att h*n vågade döda någon eller att personen dött. Bla. Jag pratar!

Du skriver otroligt välskrivet och jag beundrar ditt sätt att skriva. Man bara skyndar sig igenom texten nästan, men ändå får man upp all "info".

Något jag inte snappade upp var vilka elevhem de var ifrån. Du kanske vill skriva in det i texten, men annars, please tell me. ^^

/kram Therese

Kapitel 3
På Hogwarts finns det inget som heter mjukstart. Här är det gasen i botten från första början.
- Nog för att jag visste att Professor McGonagall var sträng men att börja terminen med att ge oss en uppgift på två pergament om animagusar, säger jag och slänger mig i soffan uppe i sällskapsrummet. Vi borde gå till biblioteket med en gång.
- Beth, vi har en månad på oss att skriva den där uppsatsen. Dessutom är det lika bra att vänta med biblioteket. Vi kommer säkert få en stor uppsatts i Trolldomshistorien av
professor Binns, säger Marcus.
- Jag avskyr att vara tillbaka i skolan, säger Ellie och stryker en blond lock ur sitt ansikte.
- Äsch, det blir bättre. Någon som känner för lite schack? frågar Marcus.
Ellie hoppar glatt upp och de sätter sig med schackplanen mellan dem. Jag sitter och tittar på dem. Båda två är väldigt duktiga, så matchen blir väldigt spännande. Efter ett tag är det inte bara jag som tittar på. Alla som kommer in samlas och trängs runt det lilla bordet för att få se på matchen mellan de två vinnarskallarna. Jag kan se hur Marcus spänner varenda muskel i huvudet när han tänker ut nästa drag. Men det hjälper inte. Ellie flyttar en pjäs.
- Schack matt, säger hon med ett mjukt leende på läpparna.
Åskådarna ger ifrån sig applåder och jubel. Jag antar att det bara är i Ravenclaw som det kan bli sådan uppståndelse kring ett schackspel. Jag lämnar min plats och sträcker mig på. En av killarna i årskurs sju kommer fram.
- Hej Beth, säger han glatt.
- Hej Ethan, säger jag.
- Har du haft en bra sommar? frågar Ethan och lutar sig mot en av fåtöljerna.
Jag nickar.
- Skönt att höra. Jo, jag tänkte fråga ifall du skulle vilja följa med mig till Hogsmeade på lördag, säger han och hans kinder färgas röda.
Jag blir lite förvånad över hans fråga.
- Visst, det låter roligt, säger jag.
Ethans ögon lyser upp av glädje.
- Jag ser fram emot lördag. Vi ses, säger han och går därifrån med ett leende.
Jag fnissar lite och går fram till Marcus.
- Jag såg att du pratade med Ethan, säger han lite försiktigt.
Jag nickar och väntar på att han ska säga något mer.
- Ja, vad ville han då? frågar Marcus och låter lite irriterad.
- Han frågade om jag ville följa med honom till Hogsmeade på lördag, börjar jag.
Han ser förvånad ut.
- Och jag svarade jag, avslutar jag.
Marcus tittar på mig med öppen mun och blinkar inte på en stund. Sen verkar han få tillbaka medvetandet.
- Åh, jaha. Okej. Vad roligt, säger han.
- Eller hur, säger jag.
Plötsligt känns det väldigt jobbigt att prata med Marcus om det här.
- Vi kanske borde gå och byta om, muttrar han och går iväg.
Jag står kvar och tittar efter honom. Ellie kommer fram. Hon har redan bytt bort skoluniformen mot ett par jeans och en tunika.
- Bråkar ni? frågar hon.
- Jag berättade för honom att jag ska gå på träff med Ethan på lördag och då blev han sådan där, svarar jag.
- Jag antar att ni inte kunde undgå ert förflutna som ett par, säger Ellie.
- Hur menar du? frågar jag och börjar gå upp till sovsalen.
Hon följer efter mig.
- Det är aldrig lätt att se sitt x med någon annan. Och med tanke på ditt och Marcus nuvarande förhållande så är jag inte förvånad över att han blir lite ledsen.
Jag öppnar dörren till vår sovsal och går fram till min koffert.
- Jag antar att du har rätt, säger jag och tar av mig skolkläderna och plockar fram ett par byxor och en t-shirt.
- Jag har alltid rätt, säger Ellie och slänger sig på min säng.
När jag bytt om slänger jag mig bredvid henne. Vi säger ingenting utan ligger bara och tittar upp i taket på min himmelsäng.

- Gå i för väg ni. Jag ska bara prata lite med Katie, säger jag när vi kommer in i Stora salen för att äta frukost.
Ellie och Marcus, som efter att ha surat klart över natten verkar vara normal igen, nickar och sätter sig vid vårt bord. Jag går fram till Katie som sitter längst ner på bordet med ryggen mot mig. Jag lägger en hand på hennes axel och hon skriker till.
- Katie! Ta det lugnt, det är bara jag, säger jag när hon vänder sig mot mig med stora, uppspärrade ögon.
- Beth! Du skrämde mig, säger hon tyst och tittar sig omkring.
Hennes skrik hördes över hela salen och det är många som tittar åt vårt håll.
- Det var inte meningen. Hur är det? Du verkar lite spänd, säger jag.
- Jag har bara sovit dåligt. Sängen är inte lika bra som där hemma. Men det är ingen vara, jag vänjer mig snart, säger Katie.
Jag öppnar munnen för att säga något men blir avbruten av ugglorna som kommer med posten. En grå uggla flyger över oss och släpper ett brev i knät på min syster. Vi tittar på brevet.
- Vem är det ifrån? undrar jag förvirrat.
Katies hand skakar när hon plockar upp det. Hon verkar inte lyssna på mig.
- Katie, vem är det ifrån? upprepar jag.
Min syster tittar på mig.
- Lucy, säger hon snabbt.
Lucy är Katies mugglarkompis. De har varit vänner sedan dagis men jag visste inte att de höll kontakt via brev. Och jag visste inte ens att Lucy visste hur ett brev såg ut.
- Inte visste jag att ni skrev brev, säger jag och lägger armarna i kors.
- Behöver du veta allt om mitt liv? fräser Katie.
Jag ryggar tillbaka.
- Visst. Förlåt för att jag frågar då, muttrar jag och går bort till mitt bord.
Jag häller upp flingor i en skål och dränker dem i mjölk medan mina vänner tittar förbryllat på mig.
- Kan vi tala om något annat? frågar jag.
- Vi tänkte gå till biblioteket efter frukost. Du följer med va? undrar Ellie.
- Självklart, säger jag.
Vi säger inget mer. Någon knackar mig på ryggen och jag vänder mig om.
- Hej Jamie, säger jag.
- Hej, har du sett Katie? Vi skulle äta frukost tillsammans, säger han.
- Ja, hon sitter därborta, säger jag och tittar bort mot Slytherinbordet.
Men där sitter ingen Katie. Jag suckar och börjar få huvudvärk.
- Tyvärr, jag vet inte vart hon tog vägen, säger jag.
Jamie nickar och går och sätter sig. Vi äter upp våran frukost och börjar gå upp mot sovsalen för att byta om.
- Är det okej om jag går upp till sjukhusflygeln? Jag måste verkligen ha en huvudvärkstablett, säger jag.
- Jag följer med dig, säger Ellie.
Vi tittar på Marcus.
- Jag måste skynda mig iväg till talmagin men vi ses sen, säger han och ger oss varsin snabb kram innan vi skiljs åt.
Ellie och jag går upp till sjukhusflygeln där det är stor uppståndelse. Madame Pomfrey, Professor Diamond och Professor McGonagall är mitt uppe i en hetsig diskussion. Bredvid dem står medicinskåpet öppet och ett av glasen är sönder. Alla tre kvinnor tittar på oss när vi kommer in.
- Kan jag hjälpa er? frågar Madame Pomfrey.
- Jag skulle vilja ha en huvudvärkstablett, säger jag.
Hon nickar och går iväg för att hämta en.
- Får man fråga vad som har hänt? undrar Ellie och pekar på medicinskåpet.
- Sjukhusflygeln hade inbrott under natten miss Swan, säger Professor McGonagall.
- Vad blev stulet? frågar jag.
- En flaska kloroform, säger professor Diamond.
Madame Pomfrey kommer tillbaka med en tablett och ett glas vatten.
- Om du inte mår bättre om i eftermiddag så får du komma tillbaka, säger hon.
Jag nickar och sväljer tabletten tillsammans med en klunk vatten. Vi tackar och går snabbt därifrån. På vägen till sällskapsrummet går vi förbi ett fönster som Ellie stannar vid.
- Beth, titta, säger hon och pekar ut genom fönstret.
Jag ställer mig bredvid henne. Genom fönstret har man utsikt över skolgården. Och i ett av hörnen kan man se hur Katie står och pratar med Dustin. Hon står med armarna i kors medan Dustin gestikulerar med sina armar. Katie tittar sig över axeln och drar med sig Dustin så att de inte längre syns.
- Beth, vad håller din syster på med? frågar Ellie.
Jag skakar på huvudet.
- Jag har ingen aning. Men jag tror inte att det är något bra, erkänner jag.

P.S Beth går i Ravenclaw medan Katie går i Slytherin

Hoppas ni gillar kapitel 3

åh vad underbart!!! Förgyllde min kväll när man har svårt att sova!

Kapitel 4
Tittar på henne från avstånd. Ser hur hon ständigt tittar sig över axeln. Hon tittar nu rakt på mig men det vet hon inte om. Jag är väl dold i skuggorna. Ett leende lägger sig över mitt ansikte. Det roar mig att hon inte vet vad jag har planerat för henne. Men jag vet att hon misstänker någonting. Det är just därför jag tänker låta henne våndas lite till. Allt för min njutnings skull. Jag vänder ryggen till och börjar gå. Ur fickan plockar jag upp den lilla glasflaskan. Hon skulle bara veta.


hoppas ni gillar!

jag undrar väldigt mycket vem psychot är… Men spännande!