Om Malfoy fick en dotter!

Hallå där! Jag har hittat på en figur: Inez Malfoy som är Dracos syster

Och jag tänkte att jag skulle göra en tråd där jag skriver om henne och om ni tycker om den och om ni följer så fortsätter jag

Och tack till alla er som bevakar och gillar tråden! Och även stöttar mig väldigt mycket i att göra fler kapitel! ♥ TACK

Gillar du min ff så finns det en klubb som mina underbara vänner Plorran och Molly Evans har startat om den här ff:n den kan du hitta här: Inez Malfoy klubb

Titel: The Malfoy- girl (Om Malfoy fick en dotter)
Författare: Inez*Malfoy
Språk: Svenska
Färdigskriven: Japp! I alla fall denna delen av Inez resa Vill du ha mer så kolla längst ner i detta inlägget!! ♥
Antal Kapitell: 24 kapitel
Huvudperson: Inez Malfoy
Handling: Inez ska börja sitt första år på Hogwarts och hennes bror Draco har gått där i 3 år. Hon känner att alla bestämmer över henne och (särskilt hennes pappa) säger att hon kommer bli den bästa "Slytherinaren" i världen! Men är det vad Inez vill?! Kommer Hogwarts bli som hon trott när de får reda på att massmördaren Sirius Black rymt ifrån Azkaban och vad kommer Harry Potter säga när han får veta att Draco har en syster! Läs så får du veta


Kapitel register:
1 Gryffindor:


Kapitel 2 Min mörka ängel

Kapitel 3 Gryffindor eller Slytherin

Kapitel 4 Men vad ska man göra?

Kapitel 5 Dumbledores kontor

Kapitel 6 Drömmen om drömmen

Kapitel 7 Hippogriff?

Kapitel 8 Lämnad i skiten

Kapitel 9 De är ändå din familj

Kapitel 10 När som helst kan vara försent

Kapitel 11 Sirius Black

Kapitel 12 Quidditchmatchen

Kapitel 13 Varför kan ingen fatta?!

Kapitel 14 Vad kan jag göra?

Kapitel 15 God jul...

Kapitel 16 En formel mot dementorer

Kapitel 17 Dumbledores kontor igen

Kapitel 18 två Harry och två Hermione

Kapitel 19 Tänk om hon ser sig själv?

Kapitel 20 Lupin...en varulv?

Kapitel 21 fullmåne

Kapitel 22 Vargen

Kapitel 23 Mitt emellan

Kapitel 24 Hejdå, Inez

Frågor efter att ha läst bok 1

KOLLA IN!!!!
|
|
|
V

Inez Malfoys andra år (Inez Malfoy är tillbaka ~2


Mer är på väg!! ♥

Åh, så bra!♥ Plz, skriv mer, mötte LYSSNA MER!♥ *bevakar*

Molly Evans Tack så jättemycket!! Absolut, mer kommer nu!

Del 2 Min mörka ängel

- ”Lucius, du måste öppna ögonen för Draco! Han är faktiskt din son!”
Narcissa Malfoy försökte få kontakt med sin man men Lucius bara fnyste.
- ”Draco är inget annat än en skam för vår familj, han gör inget annat än att misslyckas! Men Inez, jag känner på mig att hon kommer göra mig stolt!”

Narcissa suckade och tänkte precis lämna rummet när hon plötsligt hoppade till av ett ljud som kom ifrån ett av fönstren. Lucius tittade emot fönstret, nyfiken på vad det var som lät. Narcissa gick fram och öppnade fönstret och där satt en uggla med ett brev i näbben. Narcissa slet det ur näbben på fågeln och den flög iväg. Hon vände sig om till sin man och öppnade det. Lucius drog det ifrån henne innan hon hunnit läsa vad det stod. Han tittade surt på sin fru och tittade sedan på framsidan och såg ett Hogwarts- märke i det högra hörnet och under det stod det Mr och Mrs Malfoy, Malfoy Maner, stora rummet. Han såg sedan att på baksidan fanns ett sönderdraget Hogwarts- sigill som Narcissa hade slitit sönder. Lucius fortsatte riva upp kuvertet och hittade sedan ett brev inuti som han tog upp med en skakande uppspelt hand.

Kära Mr och Mrs Malfoy, jag vill härmed meddela om att era planer för er dotters framtid precis bröts. Den största av gårdagens händelser var vid sorteringsceremonin då eran dotter, Inez Isabelle Malfoy, blev sorterad in i Gryffindors elevhem! Jag är ledsen över att jag måste meddela er sådana hemska nyheter men jag tyckte att ni skulle få höra det utav mig och ingen annan. Jag har talat med rektorn och han säger att ni gärna får dela med er av era tankar till honom.

Med Vänliga Hälsningar Professor Severus Snape

Lucius var vit i ansiktet, hans ögon var stora och med ett poff så skickades gnistor ut ur hans ögon och ner på brevet han höll i sin hand och det brann upp. Narcissa stirrade på honom och sedan ner på golvet, på högen av aska som var det enda som var kvar av brevet.
”Lucius?” fick hon fram ur sin skräckslagna mun.
Mr Malfoy tittade upp på sin fru med en ilsken min och Narcissa förstod vad det var som hade hänt, det värsta!


-”Pojkarnas sovsal är första trappan till vänster och flickornas samma till höger, ni kan gå upp nu och era saker är redan där.” sa den långe Gryffindor- prefekten och log. Alla började gå emot sina sovrum och jag följde med tjejerna upp för trappan. De andra tjejerna i min klass var fnissiga och viskade en massa om hur spännande det var att vara där men ingen av dem sa någonting till mig, de verkade som om de var väldigt osäkra över mig. När vi kom in i sovsalen så såg jag sex stycken sängkammare stå i en cirkel och i mitten fanns en braskamin. Alla tjejer sprang fram för att paxa en säng och jag tog den som blev över. Jag satte mig på sängen och såg att en väska stod bredvid med initialerna LV, men det var ju inte min. En tjej kom fram fnittrande.
-” Ops, den var nog min”, sa hon och släpade med sig sin koffert och slängde sedan min egen koffert till mig.
Jag brydde mig inte om de andra tjejerna och började packa upp min väska. Jag tog upp min trollstav som vi hade köpt i Diagongränden en dag tidigare. Då hade ingenting av det här hänt, allting var bra! Jag hade min bror som retades med mig och kramade mig och min stolta pappa och min oroliga mamma som hela tiden sa åt oss att vara försiktiga. Min pappa.... vad skulle han säga när han fick reda på detta.... det ville jag inte ens tänka på! Jag fortsatte packa upp och hittade ett foto av mig och min familj. Det var min pappa och mamma i bakgrunden och min bror och jag stod framför dem. Min pappa höll sin hand på min axel, han log med sitt stolta leende. Jag kunde höra hans röst i mitt huvud:
”Inez, min perfekta dotter! Du kommer göra din pappa stolt och se till så att världen blir som den ska vara! Sätta dit de där smutsskallarna! Min mörka ängel.”
Jag slängde fotot i golvet och det bildades en spricka som separerade mig ifrån resten i familjen.
Jag kröp ihop på sängen med armarna över huvudet och började gråta.
”Jag hör inte hemma här”, sa jag för mig själv, ”jag hör inte hemma där! Jag hör inte hemma någonstans!”

Gilla om du gillar
Kommentera om du vill ha mer
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

AWESOME!!

TACK! ♥

SÅ BRA!♥
Stackars Inez, och dumma Lucius!

Tack! ♥ ja det e synd om henne och nu får vi se hur det går i nästa del
orkar ni inte läsa så måste ni ABSOLUT inte! ♥ ♥ ♥

Del 3 Gryffindor eller Slytherin

”DU HAR SVIKIT OSS ALLA!!! Du har förrått oss!” Skrek Lucius Malfoy i mitt ansikte
”Jag trodde att vi alltid skulle ställa upp för varandra!” skrek Draco.
”Du är en skam för våran familj! Tänk att jag har uppfostrat en Gryffindorare!” sa min mamma Narcissa surt
”Du är inte min DOTTER!!!!” skrek min pappa.

”AAAAAAAHHHHHHH!!!!”
Jag vaknade ur min hemska dröm och jag satt upp i sängen, alldeles svettig överallt. Det var mörkt i hela rummet och jag kollade på klockan som stod vid min säng. Klockan var 04.00 på morgonen.
”Vad e det med dig? sa en av tjejerna med mörkt hår i andra sidan av rummet som satte sig yrvaket upp och gnuggade sig i ögonen.
Jag försökte samla mig och svarade den mörkhåriga tjejen att jag bara hade en mardröm och hon somnade om direkt.
Jag klädde på mig eftersom jag inte orkade försöka somna om igen och låta mina tankar leka med mig. Jag tog min trollstav och kollade på dagens schema. Den första lektionen var trolldryckskonst med Slytherineleverna. Jag gick ner för att sätta mig i uppehållrummet och kolla in stället lite.
När jag närmade mig slutet av trappan så hörde jag röster, ju närmare jag kom trappänden desto tydligare kunde jag tyda vad de sa. Det första ordet jag snappade upp var mitt egna namn! Jag kikade fram bakom väggen och såg att det var tre elever som satt vid brasan och diskuterade och till min förvåning så var det Harry Potter och hans vänner.

”Såg ni Malfoys min?! Han såg mer chockad ut än du Harry!” sa Ron och imiterade min brors ansiktsuttryck.
”Det är inte konstigt! Alltså tänk vad hennes familj måste säga!” sa Hermione med bekymrad min. ”Deras släkt har varit Slytherins så länge jag vet, om detta inte var planerat så måste hennes föräldrar vara rasande!”
”Men tänk om det var planerat! Jag menar Sorteringshatten utgår ju ifrån ens tankar eller hur, så Lucius Malfoy kunde la ha gjort något med Malfoytjejens hjärna så att...., sa Ron och spottade omkring sig av spänning.
”Nej, det tror jag inte”, avbröt Harry med en fundersam blick, ”När hon, Inez hette hon la, satt där på pallen precis innan Sorteringshatten bestämt sig så såg hon riktigt rädd ut! Jag menar alltså som om hon var orolig över vad som skulle hända och hon tittade mig i ögonen för en sekund och jag kunde känna alla nerverna som rörde sig i hennes kropp, och när hatten ropade Gryffindor så såg hon skräckslagen ut!! Hon såg ut som om hon precis fått reda på att hon skulle dö eller någonting.”
Jag lyssnade intensivt på vartenda ord de sa och Harrys lilla tal fick mig att nästan börja gråta, han förstod!
”Men tänk vad farligt det kan vara för oss, om det är så att Malfoy familjen tänker utnyttja det här nu! Jag menar de kan ju använda henne som en spion för att hålla koll på oss eller till och med döda dig Harry”, sa Ron oroligt.
”Då får vi la se till att hålla oss borta ifrån henne”, sa Hermione i en lägre viskning ”men jag tvivlar att den lilla flickan skulle kunna göra någonting sådant.”
Jag lutade mig lite längre fram för att höra dem tydligare och när jag flyttade min fot så knarrade det till i golvet och jag höll på att tappa andan av oro. Sekunden senare så drog Harry Potter fram mig ifrån mitt gömställe.
”snälla...” var det enda jag fick fram och Harry slängde mig i fåtöljen han nyss satt i och jag bara stirrade på dem med skräckslagna ögon.
”Ja, du kanske hade rätt Ron, spionera verkar vara en stor talang av denna flickan”, sa Harry och tittade ner på mig med ilsken min.
Jag kunde inte få fram ett ljud, jag var för rädd.
”Tänker du inte säga någonting?” röt Harry år mig och jag andades häftigare och häftigare.
”Harry! Hon är ju livrädd!” skrek Hermione och sprang fram till mig och klappade min arm.
”Hon spionerade på oss Hermione!” utbrast Ron ”hon förtjänar det!”
”Håll tyst Ron! Hur är det med dig?” sa Hermione vänligt och tittade in i mina ögon.
Tårarna började slingra ner för mina kinder.
”Jag.... jag... det var inte.... meningen....” snyftade jag fram och tittade skräckfylld emot Harry.
”Varför spionerade du på oss?” frågade Harry som hade lugnat sig lite men som fortfarande inte släppte mig med blicken.
Jag väntade några sekunder och andades och hämtade andan sedan svarade jag med lite mer mod.
”Jag spionerade inte, jag gick ner för trappan och hörde er nämna mitt namn och jag blev nyfiken, förlåt.
Det blev en kort tystnad och alla tänkte på vad de skulle tycka om vad jag just sagt.
”Då kan du la lika bra berätta om det var planerat då? Att du skulle hamna i Gryffindor, fortsatte Harry.
” Nej”, svarade jag och skakade på huvudet samtidigt som jag tittade ner på mina knän, ”mina föräldrar, min pappa kommer att bli rasande när han får reda på det!”
”Varför?” frågade Ron.
”För att det enda de har talat om under hela min uppväxt är vilken fantastisk mörk häxa jag skulle bli”, sa jag och tittade på Ron som satt i soffan mittemot mig.
”Men vilken sida står du på då, Gryffindor eller Slytherin? frågade Harry.
”Jag vet inte!”

Så bra, snälla, kan vi få ett till kapitel??!! :3

Åh, Hermione är ju alltid snäll!♥

Ja visst vill ni ha ett till så självklart!!
Det blir lite jobbigt när jag lagt ut del 7 för sen måste jag börja skriva igen ♥ hihi på senaste tiden har det tagit rättså långtid mellan varje del ♥

Här kommer:

Del 4 Men vad ska man göra?

Den första dagen på Hogwarts gick hyfsat bra. Förutom alla blicka som vändes åt mitt håll och alla viskningar. Jag försökte leta upp min bror de kommande dagarna men det verkade som om han undvek mig. Harry, Ron och Hermione höll även koll på mig och en gång kom jag på Ron följa efter mig till stora salen.
Men en sak som oroade mig och många andra elever på skolan var dementorerna som ministeriet hade placerat runt skolan, jag hade så klart inte glömt vad det var som hände på tåget och jag hade hört skvaller om att Harry svimmade på grund av dementorerna. Alla olika ämnen var roliga! Jag tyckte mest om försvar emot svartkonster som vi hade med professor Lupin. Det var något underligt med honom, han var liksom inte som de andra lärarna. Den första veckan flöt fram smidigt. På lördagen bestämde jag mig för att få reda på lite mer eftersom att jag kände att ingen ville prata med mig så fick jag väll prata med dem. Så jag gick ner till uppehållsrummet klockan 9 på morgonen och precis som jag trodde så satt Hermione där och pluggade. Hon satt i fåtöljen, som Harry hade slängt ner mig i veckan innan, och läste en bok. När jag gick närmare henne såg jag även att hon höll i någon slags klocka som hängde runt hennes hals.
”Hermione?” frågade jag lugnt och stilla.
Det märktes att hon inte var beredd för hon hoppade till och tittade på mig med stora ögon som om hon hade varit långt borta.
”Åh, hej Inez”, sa hon och låtsades som om hon fortsatte läsa sin bok vilket jag redan visste inte var vad hon hade gjort innan jag kom.
”Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig”, sa jag och satte mig i soffan bredvid fåtöljen.
”Äch det gör inget”, svarade hon utan att titta upp ur sin bok, ”Hur är första veckan på Hogwarts?”
”Tjaa, om man bortser ifrån att alla tittar på mig och viskar bakom min rygg och ingen pratar med mig så är de ganska bra”, svarade jag med lite dyster min.
Hermione tyckte synd om mig och tittade upp ur sin bok om Trolldomshistoria för årskurs 3. Hon stoppade ner sin klocka under tröjan.
”Hörru, det kommer bli bättre, folk kommer snart sluta bry sig”, sa hon och klappade mig på benet.
Men hennes ord gjorde ingen inverkan på mig eftersom jag visste att även hon undvek att prata med mig om hon inte var tvungen. Jag var lite sur på henne och tänkte att jag fick ta och fråga ut henne lite.
”Varför hatar Harry och ni min bror så mycket?”
Hon tittade förvånat upp på mig och tänkte efter.
”För att... han... han är dryg och elak och kallar oss för dumma saker, därför”, svarade hon surt.
”Men varför tror du han är sån?”
”Inte vet jag”, svarade Hermione som verkade bli rätt så irriterad på mig.
Jag tog några andetag och fortsatte.
”Men om det hade varit du Hermione, om du hade haft en pappa som tyckte att du skulle vara som han, att du skulle bli nästa mörka herre, skulle inte du vilja göra din pappa stolt?”
Hermione såg på mig och jag tittade tillbaka, vi satt sådär ganska länge och bara tittade in i varandras ögon. Sedan sa hon:
”Jag skulle vilja att min pappa var stolt för mig för den jag är.”
Jag sa ingenting och det gjorde inte hon heller. Vi tittade bara på varandra.
”Men....”, sa jag och svalde, ”men vad skulle du göra för att få folk att sluta tycka illa om dig på grund av något din bror gjort?”
”Jag skulle göra någonting bra”, det var inte Hermione som svarade utan rösten kom ifrån trappan till killarnas sovsal.
Där stod Harry Potter, han gick fram och ställde sig framför mig så att han såg ner på mig. Jag tittade in i hans gröna ögon och ställde mig sedan upp så att vi stod emot varandra. Han var ungefär en decimeter längre än mig och hans korta svarta hår var en stor kontrast till mitt långa blonda.
Plötsligt hördes fotsteg utanför uppehållsrummet och dörren öppnades och in kom professor Mcgonnagol o sin gröna klänning och sin toppiga hatt.
”Miss Malfoy, Professor Dumbledore vill träffa dig på sitt kontor omedelbart."

Bra! Fortsätt!