Det 86 Hungerspelen

Den här fanfictionen handlar om att jag skulle bli utagen till hungerspelen. Fatta eld och revolt har inget med den att göra. Det utspelar sig tolv år efter att Katniss var på arenan. Jag vill inte skriva mitt riktiga namn så jag skriver Alice Day.

Kapitel 1
Jag vaknade av mina skrämde skrik. Det var jag dom valde. Pappa och jag hade flyttat till Pamen för ett bättre liv och vi viste inget om slåttern och det där. Vi flyttade hit innan min tolfte födelsedag till distrikt 12. Pappa kom in i rumet. Var det en mardröm? Det var jag. Det blir det inte raring. Du stör bara på en lått. Din syster står på fyra och din bror på sju. De drar inte dig. Lovar du? Ja. Det han sa kan han ju inte bestämma över. Det kunde vara jag dom drog. Jag kunde bli en spelare. En bricka i spelet. Spelet som bara en vinner. Spelet mellan liv och död. Hungerspelen. Pappa satt hos mig. Men om pappa. Det händer inte. Jag menar när jag blir äldre och står på fler låtter. Det händet inte Alice. Jag gick till bordet och tog ett bröd jag fått av bagaren Peeta. Så tog jag fram lite kött jag fått av Kattnis. De två var dom sista vinnarna men det gick inte att stoppa tävlingen helt. Vart femte år var det en tävling. Jag åt sakta och när jag hade ätit upp så badade jag. Så tog jag på en blå blus och en vit kjol. Pappa ska jag jaga idag före slåttern eller. Kan du om du vill. Jag sprang till ängen när jag mötte Kattnis. Vi smög ut genom hålet och tog våra pilbågar. Jag var hennes lärling. Jag var inte lika ducktig som hon. Katnis var 28 år gammal. Hon såg att jag var nervös och tog mig i handen. Närvös över första slåttern. Det blir jag som Prim. Jag skulle ta din plats men jag är för gammal Alice. Men om det blir jag ses vi inte mer. Jo då jag överlevade två gånger ju. Ja men det var du ju. Du fixar det Alice. Inget händer. Vi fortsatte att gå genom skogen och såg en hjort. Jag tog en pil och sköt. Den träffade halsen och hjorten föll. Vi tog den och bar den. Jag sprang iväg för att gå till slåttern medans Katnis skulle sälja hjorten. Glatt hungerspel och låt oddsen vara med dig Alice. Jag kom hem precis i tid. Jag gick till slåttern med några andra tolvåringar. Det stod en kvinna där. Välkommna välkommna. Jag är Effie Wattson. Idag ska en ung man och en ung kvinna offras till att delta det årliga hungerspelen. Som vanligt damerna först. Hon rotade bland lotterna och alla tittade på varandra. Hon läste ett namn jag väl kände igen.

Jätte bra meeeer

Okej här är kapiel 2! En sak jag glömde berätta. Månaga protesterade om hungerspelen så regeringen sa ett vart femte år men årtalet ändrades. Ena gången var det 81 årliga hungerspelen. Sen blev det 86.

Kapitel 2
-Alice Day! Det var mitt namn. Jag andades sabbt och jag var rädd. Kom upp då lilla flicka. Jag gick sackta uppåt. Hur gammal är du flicka. Tolv. Okej över till herarna. Jag såg pappa i publiken. Han såg ledsen ut. Effie tog upp lappen till den dödsdömde pojken just då. Harvey Blue. En brunhårig pojke med krulligt hår gick sackta upp. Hur gammal är du då? Tolv. sa han. Så skaka hand nu. Vi skakade hand och så blev vi förda till våra rum. Ni ska inte få ta farväl ni ska gå direkt till tåget. Vi fick gå på tåget och jag blev jätteglad. Katnis satt där. Jag är er mentor. Jag sprang fram och kramade henne. Tack för att du är här. Hon log mot mig. Jag ska hjälpa dig så gått det går. Tack. Vi pratade under vägen till huvudstaden. Harvey satt bara i ett litet hörn och läste om olika arenor. Du Harcey kom hit. Nej jag vill inte bli vän med någon här eftersom jag snart ska dö. Så kan du inte säga. Jo det är så. Nej du. Kom hit du. Jag lärde känna honom bra under tågresan. När vi kom fram så hurrade alla och ropade gratulerar. En pojke i tioårsåldern gick förbi oss och sa en sak som fick Harvey att må illa. Grattis till döden. Ni blir perfekta brickor i blodbadet. Jag blev jättearg. Tänk om det hade varit du. Det blir det aldrig sa han. Om du bodde i ett distrikt och det var du. Han svalde. Vi fick gå till ett rum där dom gjorde iordning oss för paraden. De klippte mitt hår jättekort. Förut nådde det ner ända till rumpan så ibland råkade jag sätta mig på det. Nu var det bara till axlarna. Min stylist hette Rinna. Harvey hette James. Rinna vad ska vi vara. Ert distrikt brukar vara kolgruvearbetare men det ska inte ni vara. Hon gav mig en svart klänning med volnager. Klänningen hade inga axelremmar och den hade en diamant på sig. Så fick jag en spira med en matchande diamanter på sidorna. Den var uppböd på sidorna. Spiran var av kol. Mitt hår blev lockat. Harvey hade en herrvariant av vad jag hade. Utom spiran. Vi åkte ut på en vagn och spran var det eld i. Jag höll i spiran. Jag såg ut som om jag var ledare. Så räckte jag över spiran till Harvey och vi höll upp den. Alla apploderade under vår gång. Det var en ganska bra kväll. Så fick vi åka till vårt rum. Jag sa godnatt till Harvey och han var lite osäker. Ska vi sammarbeta under tävlingen. Ja då kanske vi fixar en dag längre. Så gick jag in i mitt rum och jag fick välja olika bakrunder runt om rummet. Jag valde en skog och somnade snabbt.

Jättebra meeer

Kapitel 3 här. Det kanske är lite osamanhängande men jag gillar det.

Kapitel 3

Jag vaknade klockan sju. Harvey vaknade också då. Vi tog på oss våra spelarkläder och gick och åt frukost. Sen började träningen. Det var en kvinna som skulle träna oss. Hon började tala. Om två veckor är 23 av er döda. Bara en av er överlever. Vem det blir avgörs av hur mycket ni har lystnat på mig de närmaste fyra dagarna. Ni får träna med vad ni vill men jag rekomenderar att inte skippa överlevnadstränngen. 10 procent dör av infectioner. 20 av uttorkning. Det finns många fler orsaker. Så nu får ni börja. Jag började med att göra upp eld. Det ängnade jag ca tjugo minuter på. Så övade jag på att klättra i rep i ca 20 minuter. Så övade jag i en timme på vad som gick att äta och vad som var giftigt. Hela den dagen ängnade jag mig åt överlevnadsövningarna. Nästa dag var det att öva med vapen. Jag övade med Pilbåge och fick mitt i krysset 45 gånger av 50 sjut. Så var det att kasta spjut. Jag fick mitt i prick 30 av 50 gånger. Så övade jag med knivar. 25 av 50 mitt i prick vid hjärtat. Så var det svärld. Jag högg huvuden av dockor och andra kroppsdelar jättelänge. Så övade jag med andra slags vapen. Den tredje dagen övade jag på att smyga. Jag tog en karierists kniv och gömde den. Det blev bråk mellan den och en pojke från distrikt tio. Du blir mitt första offer sa han. Jag träffade en flicka med namnet Rue. Hennes syster dog i Hungerspelen och hon fick hennes namn. Hon var också bra på att smyga. Jag och Rue hade tänkt sammarbeta. När vi skulle skiljas åt för kvällen så kom jag på att jag hade lovat Harvey. Då sa hon att alla tre kunde sammarbeta. Det skulle bli enklare. Den fjärde dagen övade jag på allt möjligt. Så var det dags att bedömma sig. Jag var sist. Jag hade tjugo minuter på mig. Det första jag gjorde var att visa hur jag kunde smyga. Sen visade jag dom min vapenteknik. De blev imponerade när jag använde svärdet. Så använde jag pilbågen. Jag väljer att visa er tre skott. Jag träffade alla pilarna mitt i prick. Pilarna gjorde sönder varandra. Så visade jag min kunnighet om bär och frukt. Så var jag klar. Vi fick betygen på tv. Det skulle vara mellan ett och tolv. Distrikt 1: Marvel:9 poäng. Distrikt 1 Sussan: 9 poäng. Distrikt 2 : Tyson: 10 poäng. Distrikt 2 Viva: 10 poäng. Poängen fortsatte. Distrikt 3 fick 6 och 7. Distrikt 4 fick 2 och 5. Distrikt 5 fick 8 och 5. Distrikt 6 fick 6 och 6. Distrikt 7 fick 1 och 3. Distrikt 8 fick 3 och 8. Distrikt 9 fick 7 och 3. Så pojken från Distrikt 10 som hade kommit ibråk med en karieris fick 4 poäng. Tjejen från Distrikt 10 fick 3. Så var det pojken från 11. 9 poäng. Så var det Rue. Hon fick 7 poäng. Så var det vår tur. Harvey fick en fyra. Jag kramade honom. Det blir bra. Så var det jag Alice Day fick 11 poäng. Jag hade fått högast poäng av alla. Pappa var nog stolt när han såg det. Så var det en interljuv före spelet. Den gick bra tyckte jag. Så var det sovdags. Jag vaknade och dagen var här.

Det skulle bli lite lättar att läsa om du skrev med talesträck tex:
- Hur gammal är du , Frågade Effie.
Bara ett litet tips!
Annars är du jätte bra!!!!!!!!

Jag gillar tippset Tyra men jag har skrivit det i förväg och jag orkar inte ändra.

Kapitel 4

Jag var på väg till planet. Jag kramade Katniss en sista gång. Så var vi på planet och vi fick våra spårsendare. Så var vi i rummen där rören var. Jag kramade Rinna. Hejdå. Jag åkte upp i röret och vi såg arenan. Jag viste att jag skulle vara död inom 24 timmar. Jag blir nog dödad här direkt vid ymninghetshornet. Vi hade 60 sekunder på oss att kolla runt ymnighetshornet. Jag hittade genast det jag sökte. Det var en packning med massa saker och några meter ifrån låg en båge och svärld. Så var det tio sekunder kvar. Harvey var nära mig men Rue var längre bort. Fem fyra tre två ett noll. Jag sprang av plattan det fortaste jag kunde. Jag tog ett svärld och högg huvudet av en pojke. Så tog jag en pilbåge och sen en packning sen sprang jag iväg. Jag sprang och sprang och hittade Rue och Harvey. Så hördes kanonskotten. Blodbadet var över. Det var nio skott. Nio dödade. Vi satte oss och pratade vid vårt läger. Det var läskigt. Tänk om man var en av dom som blev dödade. Det var väll karieristerna som dödade alla. Nej sa jag lågt. Vad. Jag högg huvudet av en pojke som var äldre än vi. Då såg dom blodet på svärdet. Vi kollade i våra packningar. Vi delade våra saker. Jag fick pilbågen, femton pilar, svärldet och en kniv. Så fick jag en sovsäck, tändstickor, lite bröd och en fältflaska. Harvey fick två knivar, en sovsäck, en fältflaska och två packet torkd frukt. Rue fick en kniv, ett svärld, en pil, lite kött, en fältflaska och en sovsäck. Resten delade vi. Fem bröd, lite kött, tio paket torkad frukt, ett svärd, tio pilar och fem knivar. Så var det natt. Det hördes ett svagt skrik hördes. Ett kanonskott. Vi sprang in i vår grotta med massa gånger. Vi gick sabbt ut när vi hörde musiken. Då såg man vilka som hade dött. Vilken var det du tog? frågade dom. När pojken kom upp så sa jag honom. Han var från fem och hade åtta. Han var fjorton. Vi somnade och sov bra hela natten.

Okey!
Du skriver svin bra fortsätt så där!!!!!

Här är nästa spännande del

Kapitel 5

Vi vaknade alla samtidigt. Jag blev först rädd när jag såg var jag var. Rue och Harvey kollade ut genom grottan. Dom kollade sakta tillbaka. Där ute stod det en flicka i femtonårsåldern. Hon gick utan vapen. Hon såg oss inte och hon var inte en så bra. Jag minndes hennes poäng. Hon hade en sexa. Jag och Rue hade högre poäng men Harvey hade en fyra. Ska vi ta henne sa Rue. Då får vi sponorer om vi gör det. Vi har redan en stor chans för poängen och Alice.... hon forstatte inte. Jag vet sa jag. Nu skrek jag och vi sprang ut. Rue med svärd. Harvey med kniv och jag med ett svärld. Hon skek och vi omringade henne. Hon la sig på backen. Ta mig sa hon. Jag tog mitt svärld och högg av henne armen hon skrek. Då högg jag henne igen. Harvey gör det klart. Att ha så små poäng och döda en med högre är ganska bra. Han tog sin kniv och hon skrek ett sista skrik. Vi tog hennes packing och gick in i vårt gömmstelle medans kanonskottet ljöd. Elva döda var det nu. Sen hördes ett till skott. Det var tolv. Någon hade dött och nu var vi hälften kvar. Vi betsämmde oss för att flytta oss längre in i grottan i allafall om dom var i närheten. Det var lucnhtid och vi delade maten. Vi delade på ett på en stor köttbit vi hittade i flickans packning. Det hördes ett ljud och så såg vi en människa. Det var 18-åriga Sussan. En karieist. Så var man hittar på spaningen. Jag är här själv så ni vet. Hon tog upp knivar och kastade. Rue fick en kniv i benet och hon föll till marken. Sussan böjde sig ner och skulle döda henne. Jag sköt henne med en pil. Pilen fastnade i ryggen. Sussan föll till marken. Harvey tog kniven och högg i ett ben. Att dö av sånna småtingar händer aldrig. Vi får se sa jag. Hon reste sig upp och sprang. Jag sprang efter henne och högg henne med svärldet. Blodet rann från hennes hals men hon levde fortfarnade. Hon brottad ner mig och kniven som var hållen av hennes darrande händer var två centimeter från min hals. Hejdå sa hon. Rue skrek och i nästa sekund föll blodet från Sussans avhuggna huvud över mig. Tack Rue. Jag gick sakta upp och kanonskottet led. Marken tog tag i henne och hennes döda kropp var borta. Vi smög in för vi hörde något. Var är Sussan? Det var karieristerna. Det hördes ju ett kanonskott. Det var nog en av de små som gick bort. Vi gömde oss längst in i grottan. Det var Tyson, Viva och Marvel. De såg blodet. Okej men var är Sussan. De såg oss inte och de gick. Så blev det mörkt och de visade vilka som hade dött. Den första var flickan vi dödade. Så var den en annan flick och så var det Sussan. Vi hörde skrik från de tre karieristerna som var långt bort. Vi gick in i grottan och de två sommnade snabbt men jag var vaken. Jag tog vattenflaskorna och gick för att fylla på dom. Då såg jag en pojke. Jag sprang fram och dödade honom innan han märkte något. Kanonskottet ljöd. Jag gick tillbaka till grottan med vatten och hans packning. Dom var vakna. Alice! vi trodde du var den döda. Nej jag dödade en pojke. Här är vatten förästen. Så sommnade jag. Nu var fjorton spelare borta ur detta förfärliga spel.

Du ÄGER fortsättt skriva!!!!