Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

Ett roll mellan mig therese91 och Tamburlaine.

Trolldomskolan Bifrost
Perrong 7 1/2, åker med tåget som ser ut som midgårdsormen.

Elevhem
Loke- De sluga, giriga och listiga. (Ulv)
Freja- De kloka, rättrådiga och kärleksfulla, föreståndare Sigrid Samuelsson. (Katt)
Tyr- De modiga, djärva och pålitliga (Drake)
Balder- De flitiga, vänliga och lojala (Häst)

Personal på Bifrost
*Alrik Odensson- Rektor, korpsvart hår och klarblå genomträngande ögon.
* Sigrid Samuelsson- Biträdande rektor, lärare i örtlära och föreståndare för elevhemmet Freja.
* Mickael Blixt- Lärare i kvastflygning och föreståndare för elevhemmet Balder.
(Får väll öka på personalstyrkan sen ^^ lol xD )

Uniform
* Tre ombyten av:
* Svarta jeans, modell magisk komfort
* Svart T-shirt, modell magisk komfort
* Vit skjorta, modell magisk komfort
* Ett par svarta skyddshandskar, drakskinn
* En svart vintermantel, ylle
* Skor svarta, både för vinter- och sommarbruk.
* Halsduk, vantar och slips kommer du få när du blivit placerad i ditt elevhem.
* Allt ska vara försett med namnlappar, annars ansvarar vi inte för borttappade kläder.

Kurslitteratur
* Astronomi: Stjärnornas magiska egenskaper, Rickard Fransson
* Försvar Mot Svartkonster: Försvar mot det svarta, Sofia Lund
* Förvandlingskonst: Förvånande förvandlingar, Tess Storm
* Trolldryckslära: Trolldrycker som sjuder, Alma Kirk
* Trollformellära: Förtrollande förtrollningar, Susan Blom
* Trollkonsthistoria: Historisk trolldom, Hans Vilhelmsson
* Örtlära: Magiska örter och växter, Martin Svensson
* Kvastflygning: Teorier om flygandets ädla konst, Tindra Edvardsson

Övrig utrustning
* En trollstav
* En kittel, vanlig storlek tenn
* En uppsättning glasflaskor och burkar
* En stjärnkikare
* En våg, mässing
* En kvastkäpp får även tas med, finns även att låna
* Det går även bra att ta med sig en uggla, om man så vill.


Bifrost Historia
När Oden den allsmäktige skulle gå till sin sista vila samlade han sina kära omkring sig, han sågo på dem var och en med sitt visa öga.
Först sågo han på Balder hans son, den vackre vänlige, förlåtande och kloke, som blev dödad av Fenrisulven men kommen tillbaka från Hels rike.
Sedan sågo han på Tyr den modige, djärva och pålitliga utav sina söner.
Sedan lät han blicken vandra vidare till Loke, denne man avlad utav jättar, slug, girig och listig var han.
Till sist lät han blicken landa kärleksfullt på Freja, hon och hennes bror han hade fått till skänks utav Vanerna. Hon som var rättrådig och kärleksfull.
Sedan sågo han på resten utav sin familj och bad dem att lämna hans salar där han skulle göra sin sista resa.
När det eljest var de fyra kvar togo han av sitt öga och gav det till Balder, hans förstfödde, och sade.
Ett nytt tidevarv skall börja, min asgårds tid äro förbi.
Men ni mina barn har jag en uppgift till, innan ni gingo till vila.
Min vilja äro den att ni skall starta en skola, en skola där unga magiker kan komma och utöva sin magi.
Jag vet ty jag är allvisast i världen att denne nye gud som kommer icke är lika tillåtande mot trolldom.
Därför blir detta eran uppgift att starta denna skola för dem.
Ni skall med hjälp av mitt öga dela upp dessa i det hem ni finner dem mest passande för.
Och ni skall vara dess föreståndare i långeliga tidender innan även ni kära barn går ert öde tillmötes.
Så sade den allsmäktige Oden innan han tog sitt sista andetag och förenade sig med Hel.
Och så gjorde även det rike som han hade skapat, en ny tid var i antågande.
De fyra gudarna stod kvar och såg sitt mäktiga hem rasa samman,
De kände att en ny tid var i antågande och att det var viktigt att göra deras sista uppgift som Oden givit dem.
Så de fyra begav sig ner till jorden, och de begav sig till det kalla norden långt upp i ödemarken där ingen människa hade satt sin fot.
Och än idag så har ingen icke magisk person satt sin fot där ty det var som Oden hade förutspått.
Den nye guden utrotade magiska varelser och de fann sig en tillflykt till detta ställe.
Detta var en början till Bifrosts mäktiga historia, en av de första trolldomskolorna.


Sången Odens öga sjunger, vid sorteríngen.
För mig har fallit på min lott,
att sortera elever i detta slott.
Loke, Tyr, Freja och Balder,
om deras existens finns många skalder.
De fyra tillsammans vid tidens rand,
uppförde detta slott vid denna strand.
De fick i uppgift av Oden den magnifike,
att starta en trollkarskola utan dess like.
Tiden var kommen, tiden var ända,
att tillbaka få magin och få den återvända.
Den nya guden inte mycket av magi tål,
han ville bränna alla magiker på bål.
Så skolan uppfördes till Odens ära,
och de fyra gudarna var åter nära.
De var och en ett elevhem fick festa,
utav de elever de fann dem bästa.

Loke ville ha dem som sig med list i livet tog,
slughet och girighet, var inget som sig dog.
Ulvens list och girighet,
det var det bästa Loke vet.
Freja ville ha dem med ett kärleksfullt sätt,
de kloka och rättrådiga som valde rätt.
Kattens klokhet är icke att förglömma,
dess kärleksfulla sätt när råttan sig gömma.
Tyr ville ha dem mod och djärvhet,
de som var pålitliga de vet.
Drakens vilja och kämparglöd,
de var under de regler han och löd.
Balder satte vänlighet först,
de flitiga och lojala satte han störst.
Hästens lojala sätt mot de vänner som finns,
Är det viktigaste Balder minns.

Så ställ er var och en framför mig,
och jag skall berätta var jag skall placera dig.

Övrig info i min ff xP
http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=9146&page=1#forum.php?topic=9146&page=1

Damon gick fram till plattan och svängde runt, med tankarna på perrongen han ville nå. Då han åter öppnade ögonen fann han sig stå framför ett svart tåg, omgiven av famljer som tog farväl av varann. Damon steg undan så hans mor kunde följa efter, och hon log brett vid synen av tåget.
"Oh vad jag har saknat den!" Utbrast hon och fick något drömmande i sin blick. Damons mamma hade gått på Bifrost i sin barndom, men med kärleken hade hon flyttat till England och gift sig med Evan.
Damon saknade det röda tåget som skulle ha fört honom till Hogwarts, där han studerat i fem år, och tyckte att det svarta omrliknande tåget såg avstötande ut.
"Kom nu Damon, så hittar vi dig en kupé innan tåget startar", sade hans mamma och Damon följde efter henne. De hittade en tom kupé, och Damon lutade ut ur fönstret för att ta adjö av sin mamma.
"Bete dig nu, så ses vi jullovet", förmanade hon med låtsat sträng röst. Damon log och nickade. "Hejdå min lilla pojke, ha det så roligt!"
"Bye", svarade Damon och lutade sig tungt mot sätet då tåget satte iväg. Han talade alltid svenska med sin mor, så det skulle inte bli ett problem. Men han saknade sina vänner, och Hogwarts...
Med en suck kastade Damon en blick på sin spegelbild. Det svarta, glänsande håret var omtumlat efter blåsten på stan, men de slående blåa ögonen visade inga tecken på nervositet. Det stiliga ansiktet var uttryckslöst då tåget ökade farten och Damon fördjupade sig i tankar om Hogwarts.

( Min är en tjej men hon kallas för Alex och heter Alexandra xP )

Alex tog som vanligt vägen till perrongen själv, det hade hon gjort i många år nu och tänkte inte på det. Mor hennes jobbade för ministeriet och far hennes var på uppdrag i Bulgarien. Hon höll hårt i buren och kofferten när hon stod på plattan och strax var hon där. Hon såg längtansfullt upp på den svarta ormen med dess röda sidenklädda däten. Äntligen skulle hon komma hem, sommarlovet hade vart en pina i den stora tomma herrgården. Där hon oftast var själv eftersom hennes föräldrar jobbar. Och husalferna varju inte till större sällskap. Inte för att hon hade någon på Bifrost heller, men där fanns åtminstonde skolans enorma bibliotek och elever i tusental, även om hon inte umgicks med någon så ofta.
Hon klev på tåget, den nya kofferten glänste och den svarta ugglan Nyx i buren hoade. Hon gick längst korridoren för att hitta en tom kupé och hittade en där en killa som hon aldrig sett förr satt. Bättre än inget, tänkte hon och öppnade dörren. "Är det ledigt här." säger hon och nickar mot sätet emot.
Hon drar bort det blonda långa håret från ansiktet och ler lätt. Hennes havsblå ögon studerar honom ingående när hon utan tillåtelse lägger upp kofferten och sätter sig mitt emot honom. "Du är inte här ifrån va?" säger hon och räcker fram en solbränd hand mot honom. "Alexandra Vide, men du kan kalla mig Alex."

Damon vände sin blick mot dörren då den drogs upp och höjde lätt på ett ögonbryn av förvåning. Flickan som kom in verkade vara i hans ålder, och tydligt en nordlänning från utseendet att döma. Damon nickade, men flickan hade redan satt sig.
"Damon Chamberlain", svarade han och skakade flickans hand med ett fast grepp. "Märks det så tydligt?" Log Damon snett och kastade en blick ut ur fönstret. De var ännu under jord, men han hoppades att hela resan inte skulle vara så.
"Jag ska börja mitt sjätte åt, gick på Hogwarts fram till det här." Damon försökte hålla bitterheten ur rösten. Det hade varit ett stort gräll då familjen skulle flytta till Sverige. Hans far, som jobbade på Trolldomsministeriet, hade blivit utskickad för några år för att jobba på ett kontrakt med Sveriges ministeium. Damons mor hade såklart blivit glad över att få flytta tillbaka till sitt hemland, men Damon hade gjort allt för att få stanna.

Alex log och släppte hanns hand. "När man hör ditt namn, din brytning och så har jag inte sett dig här förr." flinade hon. "Jasså, från Hogwarts? Så du känner till Harry Potter? Är det sant att han fick slut på Voldemort fast han bara var en liten bebis?" frågade Alex, tystnade och bet sig i läppen. Hon ville inte verka för påflugen, men hon gillade att veta saker.
Hon log sedan, "Trevligt, jag med, hoppas du hamnar i Tyr då. I vilket elevhem gick du på Hogwarts? Slytherin, Gryffindor, Ravenclaw eller Hufflepuff?" sa hon ivrigt och tystnade sedna, han skulle direkt märka direkt att hon var en pluggis och vem gillade sådana?
"Du saknar Hogwarts va?" sade hon sedan lamt för att inte avslöja henne mera.

Damon flinade också och ryckte på axlarna. Det kunde väl inte undvikas. Det var två år sedan Voldemort försvann och såklart hade han hört talas om Harry Potter.
"Det är det de säger", svarade han undvikande, för ingen visste faktiskt riktigt vad som hade hänt.
Damon nickade till det sista och log sedan då han tänkte på skolan. "Ravenclaw." Sorteringshatten hade inte varit snabb på att bestämma sig, den hade länge undrat över Slytherin, för Damon var ambitiös och ville komma långt.
"Tyr?" Frågade han sedan med ett snett leende. Visst hade hans mor berättat allt om Bifrost, men i sin bitterhet hade Damon inte lyssnat, något han nu ångrade.

Alex nickade glatt, Ravenclaw. Det var för dem som studerade flitigt och var amnigösa. Då kanske han inte skulle tycka hon var så konstig. "Du talar bra svenska hur kommer det sig?" säger hon lätt och nickar mot den gröna draken som slingrar sig på hennes koffert.
"Tyr, är en av gudarna som grundade Bifrost." sa Alex och började berätta om Bifrost historia och de olika elevhemmen.
"Sen är sorteringen ungefär som på Hogwarts fast istället för en hatt som är Gryffindors huvud så har vi Odens öga." sa hon förklarande och log.

"Min mor är från Sverige", berättade Damon och lyssnade sedan då flickan, Alex berättade om skolan. Som alla magiska platser verkade Bifrost fascinerande och hemlighetsfull. För första gången kände sig Damon faktiskt ivrig att komma dit, och såg framimot det.
Tåget steg upp ur mörkret och började åka genom skogigt landskap. Himlen var molngrå och det skulle antagligen regna inan de kom fram.
Det där med ögat lät lite äckligt, men Damon bara nickade. Sedan undrade han lättsamt, för att inte verka nedlåtande, om hon inte hade sina vänner någonstans. Inte för att han inte skulle ha velat ha hennes sällskap, det var bara konstigt att hon valde att sitta där med honom.

Alex nickade då han berättade om sin mor och såg sedan tyst ut genom fönstret när han började prata om vänner. "Mina böcker är mina vänner och Nyx med." sa hon och nickade mot den svarta tornugglan i buren. Sedan såg hon ut genom fönstret, det började regna och avspeglade exakt Alex sinnestämning. Så kände hon sig för det mesta, inte just nu när hon pratat med Damon, men han ville säkert inte veta av henne. Inte nu längre, han var säkert bara artig och skulle överge henne sen. Sen när det kom mycket trevligare personer och började prata med honom.
Tåget strövade vidare genom mörka urskogar av tall och gran. Himlen blev allt mörkare och det började regna mer och mer tills det spöregnade. Alex såg ut, ut genom fönstret, hon ville bort. Helst slå upp en bok och försvinna bort, bort bland bokens blad.

Damon nickade undrande. Det fanns såna som trivdes bäst ensamma också på Hogwarts, men han var inte en av dem. På Hogwarts hade han alltid varit omgiven av en skara vänner och ofta flera flickor som flörtigt slog med ögonfransarna åt hans håll. Men Alex var den första som kommit för att tala med honom, och han skulle inte glömma det.
De satt länge tysta och såg ladskapet flimra förbi. Damon hade inget imot tystnaden, det gav honom tid att reda ut sina tankar. Han skulle snart sorteras, fem år efter den ursprungliga gången på Hogwarts. Skulle resultatet vara det samma? Mycket hade trots allt ändrats sedan dess.
"Spelar ni quidditch på Bifrost?" Frågade han plötsligt.