Starka viljor och olika känslor

Namn: Starka viljor och olika känslor
Rating: PG-13 tror jag, det kommer nog förekomma svordommar...
Språk: Svenska
Genre: Drama, Romantik, ja lite sånt
Beskrivning: Det sjunde året för James, Sirius, Remus, Lily, Severus och Peter. Jag kommer skriva lite ur allas vinklar(dock inte lika mycket hos Severus tror jag...). Jag kommer skriva i tredjepersons perspektiv.

Läs själva och skriv gärna vad ni tycker!


Prolog

James Potter tittade ut genom kupéfönstret. Han var på väg mot sitt sjunde och sista år på Hogwarts. Träd, berg och åkrar blandades ihop till en grön sörja av farten. Sörjan påminde starkt om hans eget liv. Allt gick snabbt och rördes om av en tjej. Världens vackraste tjej. Lily Evans. Hon var smart, rolig och vänlig mot alla. Utom han. James . Han förstod det inte. Varför avskydde hon honom? Han skulle göra allt för henne. Och han hade bjudit ut henne mist tusen gånger och hon hade sagt nej mer än en miljon gånger. Varför?

Sirius Black satt mittemot sin bästa vän James Potter och läste en av sina nya läroböcker. Eller Sirius låtsades läsa. Han kunde inte koncentrera sig riktigt. Hans tankar fanns någon annanstans, hos någon annan. Nadine Green. En Ravenclaw flicka i årskursen under han sjä… Äh, vem försökte han lura. Hon var tre år yngre. Men hon betedde sig inte som att hon var tre år yngre. Nadine var vacker, rolig, smart och mogen. Eller hon verkade vara det i alla fall. Sirius hade ju aldrig pratat med henne…

Peter Pettigrew satt bredvid Sirius och proppade frenetiskt i sig pumpapastejer. Samtidigt som han åt tänkte han på en flicka. En flicka med rött hår och smaragdgröna ögon…
Det pirrade till i magen på honom och det berodde inte på pumpapastejerna …

Remus Lupin läste igenom Hogwarts historia och fylldes av en längtan. En längtan till Hogwarts. Visst, han hade det relativt bra hemma, men Hogwarts var… Han kunde inte beskriva det. Remus längtade faktiskt till och med efter lektionerna. Han tyckte det var kul att lära sig nya saker. Men det var roligare på rasterna och på nätterna när han var tillsammans med sina vänner…

I en kupé längre bort satt Lily Evans och skrattade med sina vänner. Hon hade precis gjort en perfekt imitation Potter. Seriöst hu desperat kunde man vara? Han har försökt i över fyra år nu, och hon har under de fyra åren alltid gett samma svar. Nej.
Liksom, varför skulle hon svara ja? Han var arrogant, älskade sig själv mest i hela världen och hade ett alldeles för stort självförtroende.
Hon var förvånad över att Remus över huvud taget var vän med honom…

I kupén bredvid satt Severus Snape tillsammans med sina så kallade ”vänner”. Alla vrålade av skratt för ett skämt som Avery dragit. Severus drog på munnen trots att han alls inte tyckt att det varit roligt.
Han ville helst av allt inte sitta med dom, han ville sitta med Lily.
Men det kunde han ju glömma, han hade sumpat det för två år sedan, när han kallat henne… Han kunde inte ens tänka det. Gud vad han saknade henne! Hjärtat värkte varenda gång han tänkte på henne. Han hade försökt flera gånger att be om ursäkt, men det var lönlöst. De skulle antagligen aldrig bli vänner mer…

Låter jättebra, skriv mer.

Åh! Herregud, vad bra!♥

Mer, mer, meer!♥♥♥♥

Verkar bra c: Ser fram emot fortsättningen!

MÅÅÅÅÅÅÅÅR 8D

Mer, mer, mer!

Låter...... TOPPEN, meeeeer!!!!!!!!

Verkar sjukt bra! Älskar din andra ff också! ♥
Bara en sak, Ravenclaw stavas med enkel v efter RA som jag har skrivit, alltså^^

*bevakar*

Ojdå, skrev lite fort där tror jag