Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

Jag och Ms.Markus skriver tillsammans denna fanfiction, därför är den skriven ut två perspektiv. Var beredda på långa (men bra) kapitel!

Titel: Den mörka konsten att spela Quidditch.
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nej.
Antal Kapitel : 36
Rating: PG
Handling: Under Theresa Abbotts (Tess Grey) och Xenia Lovegoods femte år kommer försteprefekten Cornelia "Bigbutt" Buttskey på en stålande idé, ett Quidditchmästerskap mellan några magiska skolor. Sagt och gjort, Hogwarts välkomnar fyra olika skolor från några av världens engelsktalande länder. Men det är inte det enda som händer under året. Kärleken på Hogwarts blommar, inte minst för Xenia och Tess. Hat, kärlek, vänskap och skumma häxor och trollkarlar är några av ledtrådarna.


Inledning.
Hufflepuff flickan Hannah Abbott var inte riktigt den ängeln som många trodde att hon var. Under sitt sista år på Hogwarts hade hon en romans med en elev i samma årskurs som henne. Ett halvår efter slaget på Hogwarts fick hon en dotter som hon döpte till Theresa. Till sina föräldrar sade hon att barnets pappa hade dött i kriget, föräldrarna litade på Hannah men var ändå lite bekymrade över det barnbarn som de fått. Kort därefter träffade Hannah Neville Longbottom som också hade en dotter i samma ålder. Kanske var det för att de både hade oplanerade barn som de tyckte så mycket om varandra och kom så bra överrens? När Theresa var fem år så flyttade Neville och hans dotter Xenia in hos Hannah och Theresa i Godrics Hollow.

Hannah hade aldrig berättat vem pappan till Theresa var för någon, och när Theresa sedan började på Hogwarts stod det klart varför. Flickan hamnade i Slytherin, och den enda logiska förklaringen var då att pappan också måste ha tillhört samma elevhem. Hannahs föräldrar bröt tvärt kontakten med din dotter, för hur hade hon kunnat vara tillsammans med en Slytherin elev? Det var skam för släkten Abbott. Året efter flyttade Hannah och Neville med Teresa och Xenia till ett hus i Otery St. Catchpole.
-
Efter slaget vid Hogwarts inleder Luna Lovegood och Neville Longbottom ett förhållande, efter att Neville bekänt sina känslor för Luna. Dem får ett oplanerat barn, som Luna väljer att döpa till Xenia. Året är 1999. Neville och Luna inser snabbt att dem vill olika saker i livet, Luna vill bli naturforskare och åker till Sverige för att forska om Skrynkelhorniga snorkackor, Neville däremot vill bli lärare i Örtlära på Hogwarts. Dem går skilda vägar och Xenia får bo med sin far Neville i en liten lägenhet i Hogsmead. Neville får snart sitt efterlängtade jobb som professor på Hogwarts! Neville finner sedan sin stora kärlek, Hannah Abbott som har en dotter i Xenias ålder, vid namn Theresa. Xenia och Theresa blir bra vänner men när dem vid elva års ålder börjar på Hogwarts blir Theresa sorterad till elevhemmet Slytherin som kommer som en chock, Xenia som hamnar i Ravenclaw bestämmer sig för att bryta de starka vänskapsbanden. Dem glider ifrån varandra mer och mer för varje år, somrarna då dem bor under samma tak hos Neville och Hannah är stela och dem pratar knappt. Under deras femte år börjar det dock hända saker som för dem närmre varandra igen...

Här har ni tjejernas bloggar:

» THERESAS BLOGG [LÄNK]

»XENIAS BLOGG [LÄNK]

låter jätte bra, längtar!!

Bra, skriv mer.

Låter Azum

Jag tänkte att det kunde underlätta lite grand med länkar till alla kapitel;

Kapitel 1
Kapitel 2, 3 & 4
Kapitel 5
Kapitel 6 & 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15
Kapitel 16
Kapitel 17
Kapitel 18
Kapitel 19
Kapitel 20
Kapitel 21
Kapitel 22
Kapitel 23
Kapitel 24
Kapitel 25
Kapitel 26
Kapitel 27
Kapitel 28
Kapitel 29
Kapitel 30
Kapitel 31
Kapitel 32
Kapitel 33
Kapitel 34
Kapitel 35
Kapitel 36
Kapitel 37
Kapitel 38
Kapitel 39
Kapitel 40
Kapitel 41



Första kapitlet!

1. (Theresa)
”Gå först du.” Muttrade Tess och nickade mot spärrväggen. ”Nej, gå du.” Svarade Xenia. Utan att säga någonting mer till Xenia gick hon hastigt mot den till synes kompakta väggen och klev rakt igenom den. Hennes mammas ”hejdå” ekade i Tess huvud.

Snabbt lastade hon av sin packning och sin nya uggla till en konduktör och klev på tåget. Hon hade ingen lust att stå och vinka till sina föräldrar som hon gjort förut, och dessutom var det bara hennes mamma Hannah som kommit för att vinka av. Inte för att Tess hade velat att någon annan skulle komma med, för vem mer hade Tess som brydde sig om henne? Ingen, eftersom hennes okände far var död sedan sexton år tillbaka, och Neville Longbottom, professor i örtlära som Hannah var tillsammans med, åkte med Hogwartsexpressen till Hogwarts så han var det ingen idé att vinka av. Hon gick och satte sig i den största kupén längst fram i tåget, den som var avsedd för prefekter. Hon hade nämligen blivit prefekt i Slytherin, hon och Scorpius skulle bibehålla lugnet i sällskapsrum och korridorer. Hah, lycka till med det, flinade hon för sig själv när hon satte sig nära ett hörn i kupén. Hon behövde inte vänta länge innan Scorpius Malfoy dök upp och satte sig mitt emot henne.
”Hej Tess, läget?” Frågade han leendes.
”Bara bra. Hur är det själv?” Frågade Tess. Han ryckte på axlarna och bredde ut sig på sätet.
”Nja, känns lite skumt att vi är prefekter bara, vi brukade ju härja mest i uppehållsrummet, och nu så ska vi vara de hatade prefekterna som ber alla andra att hålla klaffen.” Han fnös en aning hånfullt och log mot henne.
”Jo, vi kommer antagligen att klara våra uppgifter perfekt.” Skrattade Tess. En sjätteårs-prefekt från Gryffindor klampade in och satte sig så långt bort från dem som möjligt. Tess och Scorpius utbytte roade blickar.
”Så hur var sommarlovet?” Frågade Tess och Scorpius ryckte återigen på axlarna.
”Helt okej. Lite långtråkigt, men jag har övat mycket quidditch-fintar.” Sade han.
”Jag har också tränat lite, men…” Hon blev avbruten när Xenia helt plötsligt visade sig i kupéöppningen. Hennes ansikte sken upp.
”Är du också prefekt Scorpius?” Log hon. Tess hindrade sig från att sucka djupt och Scorpius log lite osäkert mot Ravenclaw-eleven som han antagligen inte hade en aning om vem det var.
”Um, ja…” Sade han bara. Xenias förnuft verkade ha kommit ikapp henne, för hon såg en aning generad ut över sitt utrop. Och medans Xenia satte sig tillrätta klev en rad andra prefekter in, först klev Cornelia ”BigButt” Buttskey in, tätt följd av James Potter. Tess drog tyst efter andan. Det spretiga mörka håret svängde vagt när han gick. Han log självsäkert mot alla i rummet och satte sig bredvid Tess. Hon stelnade till. James Potter, den stilige försteprefekten som var Gryffinrdors quidditchkapten och alla tjejers dröm satt bredvid henne. Hon gav honom ett stort leende som antagligen såg hemskt ut och såg sedan ner på sina skor. Hon var medveten om varje rörelse James gjorde, men hon vågade inte titta upp på honom igen.

”BigButt” räknade in alla och prickade av dem på någon lista och började sedan prata om någon superidé som hon fått under sommarlovet som hon planerat in i minsta detalj. Scorpius bytte snart plats och satte sig bredvid Tess. Han drog ett tyst skämt och Tess skrattade lite tafatt åt det. Vad skämtet handlade om kom hon inte ihåg. Det enda som betydde något var att James satt alldeles nära henne. Om hon hade varit modig nog, hade hon kunnat sträcka ut sin hand mot honom och röra vid hans arm. Men det skulle hon aldrig göra. Minuterna gick och Bigbutt fortsatte berätta om sin idé och hon blev mer entusiastisk för varje ord. Scorpius fällde någon hånfull kommentar då och då, men annars var alla tysta.
”Så, jag har skickat ugglor till rektor McGonagall hela sommaren, och hon samtyckte med mig. Vi ska ha ett quidditchmästerskap!” Tjoade Bigbutt.
”Underbart, då kan jag vara lagkapten.” Hojtade James förnöjd och en sjätteårselev busvisslade åt honom.
”Alltid så självsäker.” Skrattade en annan. James log brett till svar och Tess kände hur hon blev alldeles varm i hela kroppen. I smyg log hon tillbaka mot honom.
”Självklart James!” Utropade Bigbutt stammande. Det gick inte att undgå att Cornelia tyckte om James.

Tåget bromsade in i på perrongen i Hogsmead och det kändes underbart när Tess klev ut från vagnen och slapp höra Bigbutts gälla och irriterande stämma längre. Hon hade kommit med ett tiotal olika idéer och planer inför olika högtidsdagar.
”Ah, skönt att slippa höra hennes tjat!” Utbrast Scorpius när han klev ut bakom Tess.
”Ja, verkligen”, instämde hon, ”och det känns skönt att vara tillbaka.” Log hon och ställde sitt bagage på perrongen eftersom det skulle fraktas upp till slottet för sig. I ögonvrån såg hon hur hennes bästa tjejkompis Carla Zabini kom gåendes mot henne. Tess vände sig genast mot henne och de gav varandra en hastig kram.
”Hej! Hur har du haft det?” Var det första Tess sade.
”Äh, sådär. Blaise har varit oerhört dryg. Hela sommarlovet gick typ åt att planera hans bröllop… och jag visste inte ens att han brydde sig om det, men det verkade som om han faktiskt hade några estetiska drag inom sig.”
”Men det låter väl roligt?” Flinade Tess.
”Jovisst”, fnös Carla med drypande sarkasm, ”men han är ju liksom min brorsa, så vad gör man inte?” Suckade Carla.
”Hur har du haft det då?” Fortsatte hon pratglatt. Tess kände hur hon saknat det väldigt sociala sällskapet som Carla alltid erbjöd.
”Det har varit lugnt, jag har mest tränat quidditch.” Sade Tess lite frånvarande, hon började känna att konversationen höll på att spåra in på farliga ämnen.
”Juste, jag glömmer alltid bort var du bor någonstans? Men det är på landet va?” Sade Carla och de två gick upp längst vägen där vagnarna stod och väntade på dem.
”Jag tror inte att jag har sagt var jag bor.” Mumlade Tess, plötsligt orolig över vad Carla skulle pressa ur henne.
”Och varför inte, jag skulle vilja se hur du bor, det är säkert jättefint där.” Tess vände bort ansiktet.
”Nä, det är det inte. Bara ett hus ute i skogen typ. Den är vagnen kan vi ta.” Sade Tess som var ivrig att lämna samtalet. Carla sade inget mer eftersom det var tydligt att Tess inte ville prata om sitt hem.

De klev upp i den mörka vagnen och satte sig. Några sekunder senare dök också några Gryffindor elever upp och satte sig i samma vagn. Med ett skutt i hjärtat såg Tess att det var James Potter och två andra blonda tjejer. En spänd tystnad lade sig när vagnen långsamt rullade upp mot slottet.
”Åh, James. Visst ska du gå på Melanies fest som vi planerat?” Sade den ena utav tjejerna och den andra fnissade och kråmade sig bredvid James. James log lite mot tjejerna och ryckte på axlarna.
”Det beror på vad som dyker upp, men om jag är ledig så visst.” Sade han och firade av ett bländande leende. Han lade försiktigt sina armar om tjejerna. De stortrivdes i hans närvaro. Tess kände hur hennes ansikte blev varmt och hon kikade fram bakom sin uppklippta lugg. Hon tyckte att det var pinsamt att se hur tjejerna gjorde sig till, men samtidigt så önskade hon att hon varit en utav dem två och att hon fått uppmärksamhet av James. Vagnen stannade tvärt och alla skyndade sig ut för att sedan kliva in genom Hogwarts massiva portar.

Dagbok – Theresa

Ja, för att kunna minnas allt och avreagera mig så har jag bestämt mig för att skriva en dagbok. Det finns verkligen ingen som jag kan anförtro mina innersta tankar med, så att skriva verkade vara det vettigaste alternativet, eller också bli galen och autistisk.

I alla fall var middagen på slottet storslagen som alltid. Rektor McGonagall sade något smart och uppfodrande som alltid och jag fick visa de nya Slytherineleverna till uppehållsrummet. Vissa verkade vara riktigt hemska, de hånade verkligen de mugglarfödda som hamnade i Hufflepuff (ja vi har ju nästan samma väg till våra sällskapsrum, bara det att vi går en trappa ner). Ja, ibland hatar jag att vara en Slytherin. Att alltid vara så stolt och vara bokstavligt talat hatad av alla andra elevhem. Jag har svårt att tro att någon inte blir påverkad av att vi Slytherinare är hatade.

Xenias tvillingbröder hamnade i alla fall Ravenclaw, grattis till dem. Lysander och… vad den andra nu heter, aja. Jag känner på mig att det här kommer bli ett bra år. Min så kallade ”förklädnad” har funkat i fyra år redan, så mitt riktiga efternamn är det ingen på skolan som vet om. Jo, förutom professor Longbottom, men jag har ju förklarat för honom varför jag vill kallas Grey istället för Abbott, kanske inte så svårt att lista ut? För vad skulle alla i Slytherin säga om de visste att jag heter Abbott? Till och med Neville fattar varför, så här på Hogwarts är jag Tess Grey och inte Theresa Abbott. Logiskt?

Jättebra

Superbra.

Jätte super bra

Super!! Det där på slutet "logiskt", tycker jag var väldigt logiskt!!

Tack så jättemycket för era kommentarer! ♥

madeleinegrangers tur att lägga upp ett kapitel nu ^^) Längtar!