(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

Hallon! Mitt namn är Mira och detta är min andra fanfiction jag skriver. Ni kanske har läst "Svarta roser" redan? http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=11339&page=1
Men denna ff'n är lite speciell. Det handlar om en karaktär som heter Minto (ja, jag vet, mitt användarnamn XD) som jag har skapat själv. Drarry delen kommer inte in förens långt in i ff'n, men jag tror ni står ut Enjoy!

Det var andra dagen på Hogwarts och den stora salen var full med elever som åt av den utsökta maten. Harry Potter satt och diskuterade med sina vänner om karriär val. Det var nu deras "åttonde" år på Hogwarts. Kriget hade gjort så att dem hade missat det som skulle vara det sjunde året och dem var tvungna att avsluta sin utbildning. Harry funderade faktiskt på att ta ett jobb inom mugglarvärlden. Han tyckte att det kändes som det rätta efter kriget. Det kanske var bra att ta en paus från magin ett tag?
Över vid slytherins bord satt Draco Malfoy och Pansy Parkinson och pratade om varför inte deras bord hade kalkon (mat då alltså). Draco sneglade över till gryffindors bord där det stod en stor helstekt kalkon. Hans mun vattnades och avundsjuka fyllde hans kropp. Pansy knäppte med fingrarna framför hans ansikte och fångade hans uppmärksamhet.
"Sluta drömma Drake! Vi kan alltid prata med kökspersonalen om vi också får. Eller hur?" sade Pansy med sin ljusa röst.
"Jaja, och sluta kalla mig det!" sade Draco irriterat till henne. Hon räckte tungan åt honom och flinade ondskefullt. Men när hon tittade mot ingången till salen så försvann leendet.
Harry tittade mot ingången rent automatiskt för att alla andra gjorde det. Där kom, instormande, en flicka med vinrött, långt och lockigt hår. Hon tog bestämda steg fram mot lärarnas bord och verkade ignorera att alla stirrade på henne. Hennes blåa ögon var fasta på ett mål som hon gick mot och hon såg ostoppbar ut, även om hon var så liten och ömtålig.
Rektor McGonagall ställde sig upp och välkomnade den rödhåriga flickan.
"Vart är Albus?" frågade hon med en klar och klingande röst.
"Han vilar i frid" svarade McGonagall och gav henne en bekymrad blick. Flickan tvärstannade en minst tio meter ifrån vår rektor och stod och stirrade.
"Jag beklagar" sade hon tyst och tittade ner i marken. McGonagall gick fram till henne och lade en arm runt om henne.
"Detta här är Minto Parkinson, hon ska börja i åttornas klasser, men som vanligt så ska vi sortera henne" berättade McGonagall för eleverna medan professor Flitwick tog fram hatten och gav den till McGonagall. Minto stod och tittade ut över sina blivande skolkamrater. Rektorn placerade hatten på hennes huvud.
"Ahh, en till Parkinson?" talade hatten tyst för sig själv. "Fast ett mycket trevligare huvud. Jag vet exakt vart jag ska placera dig..." medan hatten talade så tänkte Harry på vart han kände igen namnet. Han tittade mot slytherins bord och såg Pansy som satt och kokade. Var Minto släkt med Pansy!? tänkte Harry för sig själv i samma stund som hatten skrek.... "Hufflepuff!"

super bra

Jättebra

jätte grymt!

asfet! längtar efter mer vettu

Varför är du så begåvad när inte jag kan få vara det?
Blev sjukt glad när du länkade den här, blev lite ledsen när Svarta rosor tog slut. Om den här blir bara hälften så bra som den blir det fantastiskt!

Jättebra!!!
Har läst din andra ff också och båda är bra

Jag känner på mig att det kommer bli en riktigt bra ff! I alla fall om du tar vara på alla idéer som vi har pratat om
Första delen var väldigt bra =D

Bevakar!! Älskar dina ff:s!! (ok din ff...)

Awsum *bevakar**