Remus Lupins första år som varulv [SV]

Titel: Remus Lupins första år som varulv
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning:
Det här är fortsättningen på min första fanfiction: Remus Lupins sista dag som vanlig människa. (Skulle ni vilja läsa den, är detta länken: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=6709&page=5

Remus har blivit förvandlad till varulv. Hans känner en stor skräck för vad hans föräldrar och övriga familj ska tycka. Till en början är de rädda och undviker honom. Därför försöker han mer och mer finna stöd hos Brianna. Men vad ska han göra nu? Hur ska han någonsin kunna lyckas börja på Hogwarts och Vem var egentligen mannen som förvandlade honom?


Prolog

Remus skrek rakt ut. Det kändes som att alla hans kroppsdelar blivit genomförda av hundratals knivar och att smärtan snart skulle få hans kropp att explodera. Han ansträngde sig för att andas. Lungorna kändes tunga och förstörda. De kunde inte arbeta ordentligt och han fick kippa efter luft. Synen började vackla och omgivningen runt honom var suddig.
Mannen eller rättare sagt varulven, som Remus nu förstod att han varit, hade lämnat honom blödande kvar på den kalla, våta marken. Han hade vaknat upp igen och inte vetat hur länge han varit medvetslös, men smärtan var nu ännu värre än förut.
”Låt mig bara dö. Snälla, låt mig dö”, var den enda tanken som rörde sig i Remus huvud.
Plötsligt kände Remus en helt nytt känsla.
Något vattnigt rörde sig i hans kropp. Det var kallt, iskallt och kändes oerhört obehagligt. Vad var det som hände egentligen?
Den vattniga känslan förflyttade sig snabbt. Den nådde han armar, fingrarna. Den rörde sig neråt mot låren, enda ner till tårna. Det gjorde inte lika ont längre men Remus kände sig totalt panikslagen för det började gå upp för honom vad som pågick. Det vattniga var gift. Han höll på att bli en varulv.
”NEJ!” tänkte han och försökte resa sig upp. Han ville bort från platsen, fly så fort som möjligt. Precis som han skulle kunna springa iväg från förvandlingen. Remus visste inte mycket om varulvar, men han var medveten om att det var omöjligt att fly. Han var fast, fångad i detta helvete.
Han försökte ändå resa sig upp, men musklerna ville inte lyda. Det gick inte att förflytta sig en centimeter.
Några tårar rann ner från hans kind, då rädslan började fylla honom. Vad skulle hans familj tycka? Skulle de fortfarande vilja ha honom efter det här?
Plötsligt från ingenstans började grå päls växa ut från hans armar. Remus skrek igen, men inte av smärta den här gången, utan av skräck.
Bara några sekunder senare var förvandlingen fullgjord.

Först befann sig Remus i chocktillstånd. Han tittade sig omkring och märkte att han syn var bättre än någonsin. Han såg allt så klart, varenda liten detalj.
Sedan började vreden att växa i honom. En enorm vrede för världen, för alla människor, för livet. Han ville slå till något och råkade av misstag slå sig själv. Han röt till av smärtan, men den försvann lika fort som den kommit.
Då såg han på några hundra meters avstånd, en flicka. Hon måste vara i 15-års åldern och Remus kände en stor vilja att kasta sig på henne och bita, en vilja att se henne plågas. Han tog till språnget och rusade det fortaste han kunde mot henne. Ett belåtet morrande hördes från hans läppar.

Bra! Jag bevakar!

Åh fortsätt!

Jättebra! Bevakar!

bevakar!

meeeeeeeeeeeeeeeeer!

Åhh tack så mycket! Ska skriva mer snart

Vad glad jag blir! Du är en naturbegåvning människa! Jag hoppas inte att detta räknas som spam.

^Gud va snäll du är, tack ♥

den är jättebra!

Jag gillar den här fanfictionen jättemycket!!! Jag läste nyss klart den andra!!!