Vart grät du mest?

Avada kedavra om denna tråd redan finns...

Jag skulle gissa på att det var många här på Mugglis som grät under Deathly Hallows part 2, eller har jag fel?
Det jag undrar är, vart grät du mest?

Själv så grät jag lite till och från men när Harry vände uppståndelsestenen och Lily började prata med honom hade jag floder rinnande nerför kinderna. Har sett om filmen några gånger och just här kan jag aldrig hålla tillbaka tårarna.
Vet ej varför jag gråter mest här, men det känns så hemskt att han är så nära sina föräldrar men samtidigt så långt borta.
♥

när Harry går nerför trappan och så sitter Ron och Hermione där och Hermione gråter osv, när han överlämnar sig till Ni-vet-vem, Dracos blick när Goyle ramlar ner i eldhavet, i början där Snape står i en "korridor" och eleverna går ute på skolgården eller vad man ska kalla det, och precis när filmen började haha!

Snapes minnen, lätt.

Grät inte över huvudtaget, hehe... Jag är inte riktigt typen som gråter lätt ^^

Vid första galapremiären (den i Göteborg) "grät jag hejdlöst" (fick ett par, tre tårar som jag fick torka bort) till ett par, tre grejer - just i detta nu kan jag inte komma på exakt till vad mer än vid Severus Snapes död. Scenen var så himla fin och inte alls så ren och ljus som alla hade prackat i mig tack vare rykten om ett luftigt båthus. Hahaha samt till WB-loggan när filmen var på väg till att dra igång. GAAAAH! Känslan där. man smällde ju av.

Vid andra galapremiären (den i London) grät jag egentligen inte utan fick bara tårfyllda ögon vid ett flertal tillfällen. JUST DET! Då Harry får tala med sina föräldrar. Vid visningen i Göteborg blev jag rörd för att jag visste vad det betydde för Harry att få se alla dessa tölpar och stollar som stod där med honom. Vid visningen i London föll det mig att tänka: "Men Lily. Och James. Som mor och som far. Vad har deras tankar varit genom åren? Hur har deras syn på deras son varit, utvecklats och blivit? När har de velat rycka in som föräldrar och när har de varit besvikna osv?.... det är svårt att INTE börja gråta till den scenen när alla de där tankarna forsar förbi i ultrasnabb fart.
_____

När jag är trött eller låter mig själv att spekulera kring karaktärers tankar och upptäcker vad de kan tänkas gå miste om osv. DÅ blir jag rörd och kan fälla ett par tårar men annars gråter jag aldrig till Harry Potter-filmer mer än vid första visningarna.

jag grät under hela filmen v.v c:

När Neville höll sitt tal

oooohhahahaha jag tycker att sånt är så himla pinsamt och jobbigt att kolla på sånt! XD det är häftigt och coolt men aaaaah vad jag typ skäms. Det är mitt dåliga självförtroende plus blygsamhet som ställer till det förmodligen.

Vid uppståndelsestenen, det var så himla jobbigt att se Sirius igen, liksom när han betyder så mycket för mig ♥

Under uppståndelsestenen här med. Den scenen är så oerhört stark.