Du kan lita på Inez Malfoy ~3

AWESOME!!!!!!!!!!!!

Jättesuperdupermegadunderultrabäst!!!! Jättebra Inez*Malfoy kul med nytt kapitel! Tagga gärna mig vid nästa kapitel!

Grym!!!

OMFG
DU SKRIVER!
ÄNTLIGEN!!!!!!!

Asså, jag hatats Lexi. Biiiitch. Och du skriver så grymt bra!!! Vet du om att denna ff är den enda ff som jag faktiskt kommenterr på? BARA för att uppmuntra dig att skriva mer på den bästa ff som någonsin har skrivits!

Gud asså!! Your support gives me all the power I need!
Ni är underbara asså!! Jag älskar era kommentarer hur långa eller korta de än är! Och jag älskar att höra era tankar om det jag skriver! Jag är så glad över att några av er ännu finns kvar!

Här kommer nästa kapitel! Ska försöka skriva mer snart igen men det beror helt på om jag har kreativiteten till det!





Del 6 En oavslutad dans


”Jag tycker i alla fall att du gjorde helt rätt! Men vad sa Melanie då?”
”Hon gjorde det som Melanie alltid gör. Hon sa att allt skulle ordna sig. Att Lexi säkert inte menade vad hon sa. Men jag vet att Melanie bara sa det för att få mig att må bättre, men sanningen är… att jag mår faktiskt sämre när Melanie ljuger för mig för att få mig att må bättre! Konstigt eller hur?”
”Nej inte alls”
Jag och Riley satt i ett hörn på biblioteket. Jag hade berättat allt om vad som hänt för fyra dagar sen i uppehållsrummet. Jag var så glad över att jag hade Riley. Han lyssnade alltid. Och sa alltid precis som han tyckte, vilket alltid var något bra. Vi tittade på varandra en stund. Tillslut fick jag tillbaka medvetandet och insåg att vi suttit och tittat varandra riktigt djupt in i ögonen, plötsligt la jag min hand på hans. Riley tittade förvånat ner på min hand så jag drog snabbt bort den. Han tittade på mig och log stort. Hans ögon glimtade till och han drog tillbaka min hand och la den i sina. Det ögonblicket var så fint. Det var som om våra ögon och händer sa mer än tusen ord på den korta stunden utan att vi faktiskt sa någonting.
Tillslut började vi fnissa och inte långt efter det så kom Madam Pince, bibliotekarien, och slängde ut oss med huvudet före.

Vi började gå runt i korridorerna och pratade. Riley berättade om att han blivit antagen till Slytherins quidditch-team. Han skulle spela slagman. Jag var så glad för hans skull. Riley berättade för mig om uttagningen. Och han svingade runt med armarna som en helikopter och plötsligt så råkade han gå in i en staty. Det brakade och bullrade. Statyn gick i tusen-miljoner bitar och låg över hela korridoren. Vi fnissade men slutade tvärt när vi hörde fotsteg i andra änden av korridoren.
”Kom fort!” Riley tog min hand och drog med mig in igenom en av dörrarna i korridoren. Jag hade fortfarande svårt för att sluta fnissa och Riley också. Riley hyschade på oss båda och vi stod och lyssnade på personen som gick utanför. Vi hörde fotsteg som gick men som sen stannade. Sen hörde vi ett swish och fotstegen började gå igen.
”Okej, han har gått nu” sa jag och gick för att öppna dörren igen men kom ingenstans pågrund av Riley som fortfarande höll i min hand. Jag stannade och tittade frågande på honom. Hans gyllenbruna ögon tittade in i mina blåa och han drog mig närmare sig.
”Du vet, vi fick ju aldrig dansat färdigt” sa Riley tillslut och drog inte ögonen ifrån mina.
”Dansat? Närdå?”
”På julbalen, förra året” Riley log fnittrigt.
”Men, här är ju ingen musik!” sa jag och tittade omkring oss. Jag tyckte att Riley lät lite konstig. Skulle vi dansa nu? Här? I ett tomt klassrum!
”Hör du inte?!” sa Riley och såg ut att spetsa sina öron ”Lyssna noga… det är musiken från våra hjärtan”
”Gud vad poetisk du är” skojade jag och fnittrade tillsammans med Riley.
Rileys röst lät mystisk men rolig på samma gång. Mitt hjärta slog snabbare och snabbare. Jag gillade verkligen Riley. Tillslut ställde han sig ner på knä och räckte fram sin högra hand.
”Inez Malfoy, får jag be er om en dans?” Han tittade upp på mig med sina underbara ögon och fantastiska leende. Bara en idiot hade sagt nej, nej inte ens en idiot hade sagt nej till det här.
Jag tog emot hans erbjudande och la min hand i hans. Han förde mig i en slags vals, eller vad det nu var. Han blickade in i mina ögon och jag kunde inte låta bli att skratta lite då och då. Jag kunde tänka mig hur dumma vi såg ut. Riley började snurra runt och vi övergick till att dansa någon slags rockig tango. Vi skrattade så att vi höll på att falla omkull. Vilket vi tillslut också gjorde. Jag landade ovanpå honom och så låg vi där och skrattade en stund. Tillslut blev det tyst. Vi låg där bredvid varandra och tittade upp på det höga taket. Tillslut sa jag det.
”Riley… Jag tror du är det… det bästa som någonsin hänt mig”
Riley vände sitt huvud till mig. Jag kunde känna hans ögon på min hud men tag tittade inte tillbaka. Jag log och vände sen tillslut huvudet och mötte hans blick. Han såg lite smått ledsen ut. Mitt leende försvann.
Då hörde vi plötsligt ett ljud, det var dörren. Vi ställde oss snabbt upp och sprang in i ett tomt skåp.
Dörren öppnades och vi hörde fotsteg som gick in. Personen stod och pillade med lite papper en stund och gick tillslut ut ur klassrummet och stängde dörren. Vi gick ut ur skåpet.
”Vi borde nog gå” sa jag och började gå mot dörren. Jag öppnade dörren och var påväg ut när jag såg att Riley stod kvar vid skåpet.
”Kommer du eller? Riley?” Han tittade på mig och såg ut att tänka väldigt mycket. ”Säg inte att du vill ta en dans till!” sa jag och log.
Då log Riley tillbaka och följde efter mig. Han jagade mig sen tills vi kom till Gryffindors uppehållsrum där vi sa hejdå. När jag kom in i uppehållsrummet så tittade jag ut genom fönstret och märkte att det var redan mörkt ute. Jag gick mot sovsalen, tänkte på Riley och log för mig själv.


LOVE YOU GUYS!!

Awesome!!!!

Suuuuuuuuper

Super! Kan du please tagga mig nästa kapitel?

KANON!! ♥♥♥

Så jäääävla AMAZING ksjalxvskdmdövdldnkdbdk vill bara skriiiiiika för att jag blev så glad!!!

Men din idiot, det ska vara HINEZ... Hehe, är jag lite hysterisk med mitt shippande?