Du kan lita på Inez Malfoy ~3

Det var jättelängesen jag var inne på mugglis nu! Och så när jag kommer in så märker jag att du redan börjat skriva på en ny berättelse om Inez Malfoy!!!! Soooooo excited!! Har redan börjat läsa på den här och än så länge så kan jag bara säga.... fortsätt så tjejen Du är grym på det du gör så länge du tror på dig själv ♥

OMG!!!! Tack sååååå jättemycket allihop för era fina kommentarer! Blir lika rörd varje gång! Ni e bäst ♥
Jag har inte kunnat skriva på ett tag nu eftersom jag varit och hälsat på min brorsa i Örebro! Och just nu har jag inte min egen dator utan lånar mammas eftersom min e hos pappa! Men oroa er inte! Mer kommer så snart jag får tag i min lille dator!

LOVE YOU!

Nu har jag läst ikapp allt! Ser fram emot nästa del!

En fråga bara - vilken årskurs går Riley i? Vet inte om du har haft med det tidigare och jag bara missat det kanske

Och så såg jag att du skrivit professor Filch i förra kapitlet, men han är ju bara vaktmästare. Du kanske tänkte på någon annan?

Ojojojojoj!
Vad mycket jag missat....
Jag får väl ta igen det nu i slutet på sommaren... ♥

Tack så mycket!
Riley är ett år äldre än Inez så det här året går han alltså i årskurs 4
Oj då! Ska ändra det där direkt hihi tack igen!



Hej Plorran! Kul att höra av dig på min ff igen! Du är så välkommen tillbaka och hoppas du fortfarande tycker om min ff hihi

Till alla läsare så vill jag bara säga FÖRLÅT SÅ JÄTTEMYCKET för att jag varit så dålig på att skriva i sommar! Har bara inte haft orken och känslan...Ni förstår när jag skriver så vill jag verkligen ha viljan till att skriva så att det jag skriver blir så bra som jag bara kan göra det! Om jag skriver bara för att jag ska skriva så blir det inte så bra..
En anledning till att jag inte skrivit är också för att jag börjat skriva på en egen bok själv! Förhoppningsvis kanske ni kan få ta del av den någon dag!
Men jag hoppas att jag får känslan för att skriva snart igen ♥
LOVE YOU GUYS!

I LOVE YOU TOO!:'D

Wow! Nu var det länge sen! Eller hur! Gud vad tiden går och jag har inte skrivit..... eller har jag? hihi

Nu har jag äntligen fått lusten tillbaka!!!! Jag har skrivit två sprillans nya kapitel bara för er!!
Och jag vet att många av er tycker att det är jobbigt att jag inte är så aktiv.... och jag vet att många av er kommer sluta läsa min ff på grund av min inaktivitet... Men jag tänker inte sluta för det!!
Ni ger mig så mycket styrka! Det är ni som gör att jag vill fortsätta skriva men bara för att vissa lämnar mig så tänker jag inte sluta eftersom det (förhoppningsvis) kommer fortfarande finnas de som stannar!!! Och jag tänker stanna för er! ♥ ♥ ♥

Jag har oftast väldigt svårt att bli färdig med saker som jag startar! Som berättelser och sånt! Men den här tänker jag bli färdig med!! Jag tänker kämpa enda till slutet med den här ff:n och jag hoppas att ni kommer kämpa med mig!! ♥





Så här kommer:



Del 5 Inez vs Lexi

”Vad är egentligen en hinkepunk? Jag fattar liksom inte grejen?”
”Lexi, snälla bara svara på frågorna. Annars kommer du aldrig klara testet i morgon. Och snälla sätt dig ner! Du gör mig nervös” Lexi gick fram och tillbaka i uppehållsrummet medan Dalina försökte förhöra henne på testet som om hinkepunkar som vi skulle ha dagen därpå.
Alla gryffindorare i min årsgrupp satt tillsammans den söndagseftermiddagen i uppehållsrummet och försökte plugga. Förutom Jeremy som hela tiden skickade iväg magiska slängkyssar till Dalina som fnittrande tog emot dem.
”Men varför kan vi inte lära oss något roligt istället! Som att försvara oss mot han-som-inte-får-nämnas-vid-namn! Buuuuu” Lexi tittade på mig och gjorde en retande min som skulle föreställa Voldemort.
Jag blängde surt på Lexi och borrade in mina ögon i hennes rygg när hon gick tillbaka till fåtöljen och la sig på rygg i den. Jag höll i en försvar mot svartkonster-bok som sakta började glöda på grund av min ilska mot Lexi.
”Aguamenti” sa Melanie och släckte min brinnande bok med en vatten-formel. Hon tittade sen på mig och sa lugnt men bestämt ”släpp det Inez, hon menar det inte så”
Men vi visste båda att Lexi menade vad hon sa. Hon trodde inte på allt som Harry sa om Voldemort eller hur Cedric Diggory dog. Lexis lilla förälskelse för Cedric förra året gjorde det inte heller bättre. ”Jag tror att Harry själv dödade Cedric! Den j*vla snobben!” hade hon gått omkring och sagt i flera månader. Hon hade trott att ingen hade hört det men mina öron spetsades till dubbelt så stora när jag hörde Harrys namn.
”Tror du på allt det där som Potter säger? Huh? Dalina gör du det?” ropade Lexi till Dalina som gått för att mysa med Jeremy i soffan istället för att plugga vidare.
”Ehm…jag vet inte” svarade Dalina som inte hade hört ett ord av vad Lexi sagt eftersom hon var allt för upptagen med att studera Jeremys ögon.
”Han borde bli utslängd från Hogwarts, det är min åsikt!”
Jag hade riktigt svårt för att hålla tillbaka de väldigt arga hästarna som levde inom just nu. Melanie tittade menande på mig men det hjälpte inte. Och för att göra saken värre så dök Colin Creevey upp i portträtthålet.
”Hej Melanie! Ska du hänga med, jag tänkte ta en promenad till sjön” Colins äckliga leende fick mig att nästan spy. Jag blängde surt på Melanie och Colin när de gick ut ur uppehållsrummet. Melanie sprang lite fnittrande på tårna och tittade på mig som att hon sa ”Gör inget dumt nu!”

Jag rullade med ögonen och försökte läsa lite i min halvt sönderbrända bok men mitt huvud kokade av ilska. Ilska mot Lexi som inte kunde hålla käften om hur mycket hon hatade Harry, ilska mot Melanie som bara brydde sig om Colin, ilska över den sjukt irriterande flugan i fönstret!
”Harry Potter, en uppmärksamhet-desperat liten pojke som inte ens kan putsa sina glasögon utan att han behöver någon som hejar på honom och skriker Go Harry! Alltså vem tror han att han är..”
”Vem tror du att du är?!” Orden slank ur mig innan jag hunnit stoppa dem. Men jag ångrade inte att jag sagt det. Det kändes faktiskt skönt att få skrika på Lexi. Jag ville göra det igen!
”Vad sa du?!” Lexi ställde sig upp och tittade surt på mig. Jag la undan min bok och ställde mig upp jag med.
”Jag sa, vem tror du att du är! Tror du att du är ens den minsta lilla smula bättre än Harry, va?!”
”Vem f*n är du? Hans lila flickvän eller?”
Jag tog några snabba språng fram mot Lexi. Jag slängde undan min trollstav. Jag ville slå till henne. Jag ville känna hennes hud under min hand när jag drämde till henne ordentligt men Toby, den långa killen i vår klass med långt mörkt hår och väldigt mörk röst ställde sig emellan oss och tryckte undan mig.
”Håll tyst!” skrek jag.
Jag kämpade och fäktade med armarna och Lexi gjorde detsamma men Toby som var mycket längre än oss båda stod emellan och hindrade oss. Tillslut kom Jeremy till hans hjälp och knuffade undan mig. Mina krafter började försvinna och jag böjde mig ner lite försiktigt för att hämta andan. Lexi andades häftigt.
”Tror du att han gillar dig?! Va! Du är kär i honom eller hur! Du har en liten crush på den store berömde Harry Potter! Eller hur?” Lexi smålog hånfullt åt mig när hon skrek ur orden. Jag tittade mig omkring och märkte att allas ögon var fästa på oss, på mig. Jag tittade upp på Lexi, fortfarande lika arg inom mig. Men jag kände mig lite smått besegrad.
Jag rätade på ryggen och gick sakta fram till Lexi. Både Toby och Jeremy ryckte till lite och var beredda ifall jag skulle försöka göra någonting. Jag stirrade in i Lexis ögon och hon in i mina. Avskyn mellan våra blickar var så stark att den nästan kunde synas runt om oss.
Tillslut stod jag ungefär 20 centimeter ifrån henne, jag öppnade munnen och viskade så att bara Lexi och möjligtvis de som stod närmast kunde höra.
”Harry ljuger inte” sen gick jag förbi henne mot portträtthålet.
”Vi är inte vänner längre Malfoy! Hör du det!” Jag stannade inte när Lexi skrek åt mig. Jag fortsatte gå med sackande men bestämda steg. Jag lämnade det tysta och dramatiska uppehållsrummet och gick fram till en pelare runt första kröken. Först där stannade jag. Jag lutade mig mot väggen, gled ner på golvet och jag kunde känna hur tårarna bultade bakom mina ögon. De ville komma fram och glida nerför mina kinder och ta med sig allt hopp som någonsin funnits inom mig. Och jag lät dem.

Grymt!!!!!!!!!!!

Åh, vad bra♥

Åhh tack tack tack!! ♥