Den onämnda magiska trekampen (SV)

Hej allihopa!
förlåt för seg uppdatering, men jag har några orsaker...
jag är mitt under en flytt och har extremt mycket grejer i skolan så jag hinner inte skriva särskilt ofta hur mycket jag än önskar (har massor av idéer inför dem 5 kapitel framöver)

sen så är datorn där allt är sparat (föredrar att skriva allt på samma ställe + mer än halva kapitlet är på den) jätte konstig och loggar ut en direkt, så är inne via en annan dator utan Word och så...

men LOVAR att försöka fixa klart nästa kapitel så snart som möjligt, men eftersom jag har mycket att göra och så, så lär det dröja någon vecka/veckor, men ska som sagt försöka fixa så nästa kapitel kommer snart!

Tack för ert tålamod! jag har helt klart världens bästa läsare ♥

Tack för infon!

Men du behöver verkligen inte känna så. Skriv för att det är roligt och försök att inte känna någon press.
Jag älskar den här berättelsen. Och jag väntar så länge det behövs för ett nytt kapitel.
Tack för att du skriver så bra, Katta! Och hoppas att det löser sig med datorn, flytten och skolan

Jag väntar! Promise!

Hej, allihopa! satt tidigare i dag och skrev äntligen klart kapitel 65 och det blev lååångt... 13 word-dokument så jag har bestämt mig för att dela det i två delar så det inte blir så mycket på en gång och lägger ut nästa del i morgon ...

hoppas ni gillar det och glöm inte slänga in en kommentar om vad ni tyckte om det :3

OBS! hade redan lagt ut del 1, heheh, men där det är en sånhär stjärna: * är det ett långt stycke om qudditch som är kopierat från wikipedia med små ändringar av mig så om ni vet vad qudditch är så behöver ni inte läsa det xD

Kapitel 65 Hos Evans (Gabryellas perspektiv båda delarna) del 2

Del 2. (Gabryellas perspektiv)

Vi stod inne i Dumbledores kontor och skulle snart skiljas åt. Vi skulle resa med olika slag av flyttnycklar som skapats just för detta ögonblick, men några skulle resa med flammpulver, jag hade insisterat på att skippa det eftersom jag var väldigt skeptisk mot det. Jag såg in i brasan där flammorna flammade åt alla håll och en liten flicka skulle just färdas i väg.

- Se inte så skräckslagen ut, hon klarar sig, viskar Sirius och lägger armen om min midja.
- Jag är skeptisk mot att hoppa in i en eld med lite pulver, svarar jag och han skrattar lite lätt åt min kommentar.

Förutom vi så var det även 5 smågrupper med elever som också skulle resa, så det var en liten kö och vi fick vänta i runt 20 minuter för någon pojke fick problem med sin flyttnyckel. Rektorerna hade insisterat på att ingen skulle resa samtidigt om de inte skulle till samma plats.

- Vi ses om ett par dagar, säger James och Sirius i mun på varandra när det var min och Lilys tur att fara iväg.
- Det gör vi, säger jag och ger Sirius en kyss på kinden och Lily blänger smått på båda innan hon tar emot spegeln som var vår flyttnyckel. Jag tar tag i änden och sedan känner jag rycket och vi börjar virvla runt.

Det var inte första gången jag färdades med flyttnyckel, utan var rätt van vid det och innan Aurora var född brukade jag, Pasha och Rita leka med speldosa som fungerade som en flyttnyckel. Den var från början bestämd att vara mellan vårt hem till mina morföräldrars hem i Frankrike, men efter att den gick sönder fungerade den bara i vårt hem och det var alltid lika spännande att se vilket rum man hamnade i eftersom det var olika varje gång. Far slängde den efter att jag och Pasha av misstag hamnat just i byn där mormor och morfar bodde och vi var tvungna att stanna där ett par dagar för att far var i Ryssland hos vår farbror och mor var tvungen att ta hand om Rita när hon var sjuk. Det var nog den värsta utskällning både jag och Pasha fått av mor när vi väl kom hem, men det hade varit värt det och jag hade kunnat göra nästan allt för att få återuppleva det minnet igen.

- Helvete! Säger Lily högt när hon landar på mage.
- Lily Evans! Du svär värre än en sjöman! Skrattar en lång man med mörkrött hår och mustasch. Han hjälper henne upp.
- Pappa! Säger Lily glatt och ger honom en stor kram.
- Och detta måste vara Gabrielle! Säger han och räcker fram sin hand.
- Pappa, hon heter Gabryella! väser Lily generat.
- Mitt fel, förlåt Gabryella! Jag är Lilys pappa Owen Evans, Säger han och skakar min hand.
- Gabryella Krum, svarar jag.
- Trevligt att råkas! Säger han innan han vänder sig om mot sin dotter.
- Din mor och syster kommer hem om en liten stund, de är och handlar, säger Mr. Evans.
- Okej, jag kan visa dig mitt rum Gaby. Vi kommer vara tvungna att dela, men det är okej antar jag? Säger Lily.
- Det blir som vanligt med andra ord, säger jag och lyfter upp min väska som låg på golvet och följer efter Lily.

Lilys rum är ett stort ljust lavendel färgat rum med snedtak täckt med Gryffindor och Hogwarts emblem. I rummet finns det 1 liten väl bäddad säng med lila överkast och vita kuddar och en mindre likadan bäddad säng som jag antar är gästsängen, två små fönster med vita virkade gardiner, ett litet bord med en hög av böcker, två stora bokhyllor fyllda med böcker och tavlor på något som liknar en yngre Lily och en stor ek byrå med en spegel hängandes över. Vid en av hennes bokhyllor hänger även hennes Hogwartsbrev.


- Detta är mitt rum, säger Lily och lägger sin väska på den större sängen. Jag lägger min bredvid den andra sängen och kollar närmare på en del av hennes böcker där jag ser något oväntat.
- En quidditchbok, säger jag och tar ut den ur hyllan och granskar den.
- Jag försökte mig på att försöka förstå vitsen med det mitt första år, förklarar hon medan hon packar upp.
- Kom du fram till något? Frågar jag och bläddrar i boken.
- Nej, svarar hon kort och slänger fram boken som hamnat i sjön för flera månader sen när Sirius skrämt Lily tillräckligt mycket för att hon skulle slänga i väg boken.
- Köpte inte Sirius en ny till dig? Frågar jag och nickar mot boken den halvsöndriga boken.
- Jag fixade den så det behövdes inte, säger hon och lägger den på högen med resten av böckerna.
- Om du säger det så, säger jag och sätter mig på gästsängen som ger ifrån sig ett högt knarrande. Jag tar fram staven och fixar det.
- Du är inte myndig ännu Gabryella! Säger Lily förfärat
- Min pappa har en hög post i ministeriet i Bulgarien, svarar jag och lägger mig på rygg och fortsätter:
- Och min farbror Stefan är trolldomsminister i Ryssland, tidigare var min farfar Vladimir det i Bulgarien och min farfars far Yakim i Rumänien, berättar jag.
- Ni är lite som kungligheter, suckar Lily och sätter sig på knä i sin säng.
- Då lär du träffa lite kungligheter när vi är i Bulgarien, skrattar jag och rullar runt på mage så att jag kan se henne.
- Vad menar du? Frågar Lily nervöst.
- På nyår har min familj en stor fest med folk från hela världen, men till största del är det släkt och vänner, förklarar jag och ser hur Lily blir blek.
- Hur många brukar det vara? Frågar hon osäkert.
- Runt 300 personer och uppåt, svarar jag.
- Herre min Merlin, viskar hon.
- Det brukar sluta väl, skrattar jag.
- Brukar?! Säger Lily högt, men innan jag hinner säga något annat slås dörren upp och en smal kvinna blond kvinna står där. Man ser tydligt att det är Lilys mor.
- Åh Lily! Ni är tidiga! Säger hon glatt och skyndar sig fram för att ge sin dotter en kram.
- Vi gav oss av mycket tidigare än jag trodde, säger Lily samtidigt som hon kramar om sin mor.
- Och du måste vara Gabryella! Välkommen! Säger Mrs. Evans och ger mig, till min stora förvåning, en kram precis som vi vore gamla bekanta.
- Tack så mycket, säger jag och hon ser på mig med en lätt rynka i pannan.
- Vart var det du kom ifrån nu igen? Frågar hon och granskar mig.
- Bulgarien, svarar jag och rättar till mitt halsband.
- Så var det ja, säger hon och lägger ena handen på min axel innan hon vänder sig mot Lily igen.
- Jag ska börja med maten, har ni två flickor lust att hjälpa till frågar hon.
- Javisst, svarar Lily och ser på mig och jag känner hur jag genast blir osäker. Jag hade aldrig lagat mat. Det var det vi hade husalver till.

Vi går ner för trappan och in i ett litet gult kök där en flicka annan blond flicka sitter med hög hästsvans och lång hals. Hon är väldigt smal och bläddrar i en bröllopstidning. Hon ser på mig med en blick av hat och lika så på Lily.

- Detta är min syster Petunia, säger Lily när vi gått fram till flickan.
- Trevligt att träffas, säger jag och räcker fram handen som Petunia ignorerar.
- Eller inte, muttrar jag och Lily kväver ett skratt medan Petunia ser argt på mig.
- Du är alltså den andra, säger hon nonchalant.
- Jo, det antar jag att jag är, svarar jag och vänder mig mot Lily och Mrs. Evans som börjat hacka lök.
- Om du vill hjälpa till får du gärna göra det, men annars får du gärna bekanta dig lite med Tuni, säger Mrs. Evans och jag känner mig lättad.
- Jag tror jag nöjer mig med att se på eftersom jag aldrig lagat mat förut, svarar jag och sätter mig mitt emot Petunia medan de lagar mat.

Jag tänkte inte ens försöka ha en konversation med Petunia, men hon envisades med att börja en.

- Jag ska gifta mig om ett par månader, med en underbar man som heter Vernon, Vernon Dursley, säger Petunia och viftar med sitt vänstra ringfinger.
- Så trevligt, har ni planerat detta länge? Frågar jag.
- Började nyss, säger hon och fortsätter att bläddra i sin tidning.
- Jaha, min syster ska också gifta sig, men det beräknas vara om två år när planeringarna är färdiga, säger jag och börjar leka med min ring jag fått av min faster Itha i födelsedags present.
- Det tar väl ändå inte två år att planera ett bröllop! Säger Petunia irriterat.
- Nej, dem har planerat detta i snart 2 år redan så fyra år, svarar jag och Petunia ser chockat på mig. Lika så Mrs. Evans och Lily.
- Stor släkt, svarar jag och Mrs. Evans nickar, men hennes äldsta dotter verka inte kunna smälta faktumet.
- Så Gabryella, hur kommer det sig att du aldrig lagat mat? Frågar Lily.
- Vi har några husalver som gör sånt åt oss, svarar jag och hör hur Petunia fnyser något för sig själv.

Det blev knäpptyst i rummet framtill maten var färdig och de började duka. Jag hade erbjudit mig att hjälpa till men fått höra att jag var gäst och bara kunde sitta ner. Vi skulle äta någon slags potatis med kalkon och andra små saker.

- Typisk brittisk julmat, säger Mr. Evans nöjt, medan Mrs. Evans dukar upp mat åt oss.
- Vad äter ni för någon slags julmat i Bulgarien? Frågar Mr. Evans mig och tar en klunk av sitt vin.
- Det är olika. Min familj blandar olika eftersom min mor var fransyska så det har alltid varit olika, men det är mycket fläsk, korv av olika slag, vegetariska soppor, nötter och så vidare, säger jag.
- Dricker ni mycket? Skrattar Mr. Evans och resten av familjen himlar med ögonen och Mrs. Evans slår till sin make.
- Ja, det uppmanas, svarar jag.
- Inte för dig i alla fall unga dam, säger Mr. Evans till Lily som himlar med ögonen.
- Ja, för jag har ju sådana alkoholproblem, pappa! Säger hon och jag börjar genast tänka på hur Pasha brukade säga så när vi var yngre och hur han aldrig skulle börja dricka.
- Lily har berättat lite smått om att du håller på med en trollkarlssport som heter Quidditch, vad är det exakt? Frågar Mrs. Evans nyfiket och Lily suckar.
*
- Det är en sport där två lag med sju personer i varje möter varandra. Det är tre jagare vars uppgift är att få klonken, som är en slags boll, genom motståndarlagets tre målringar uppe i luften eftersom man flyger med kvast. Klonken ger 10 poäng när den går genom en av målringarna. De två slagmännens uppgift är att skydda det egna lagets spelare från att träffas av dunkarna som är två svarta bollar som har en egen vilja och flyger omkring och försöker slå ned spelarna från sina kvastar. Slagmännen har slagträn som de använder för att rikta dunkarna mot motståndarlagets spelare. Vaktaren ska vakta målringarna; Om en jagare kastar klonken mot målringarna ska vaktaren vara där och fånga den. Och sist så har vi lagets sökare vars uppgift är att fånga den gyllene kvicken som är en liten guldig boll med vingar som flyger snabbt som är värd 150 poäng, säger jag och tar en kort paus innan jag fortsätter:
- När sökaren, oavsett hur lång tid matchen varit igång, lyckats fånga kvicken, räknas matchen som avslutad. Beroende på hur det står i matchen kan det vara fördelaktigt för sökaren att avstå från ett tillfälle att fånga kvicken, nämligen om sökarens eget lag ligger under med mer än 150 poäng, totalpoäng eller matchpoäng.
Men spelet avslutas aldrig förrän den ena sökaren har fångat kvicken. Detta betyder att matcherna, i princip, kan pågå i evighet såvida en sökare inte fångar kvicken, säger jag avslutande och Lily och Petunia ser ut som frågetecken.
*
- Har du någon särskild position? Frågar Mr. Evans nyfiket.
- Jag är sökare för Bulgariens landslag, svarar jag och de ser imponerat på mig.
- Femton år och redan i landslaget, du måste vara duktig, säger han och innan jag hinner svara på det gör Lily det.
- Världens bästa sökare vad jag hört. Ni skulle sett de första skoldagarna vad alla glodde på Gabryella eller hur galna alla blev när jag fick hennes kort i en chokladgroda! Säger Lily.
- Fick du mig? Frågar jag förvånat eftersom jag aldrig hört om det.
- Ja, men jag gav bort det sen för James och Sirius kunde inte sluta tjata om det, säger hon innan hon ser förfärat på mig för att ha sagt deras förnamn.
- Oh, vad jag ska reta er för detta, skrattar jag.
- Du håller tyst om det! Säger Lily.
- James blir nog glad av att veta att du lärt dig hans namn, skrattar jag.
- Och vem är dessa James och Sirius? Frågar Mr. Evans småallvarligt.
- Sirius är hennes pojkvän, säger Lily och pekar på mig.
- James då? Frågar han och ser allvarligt på sin dotter, men kan inte dölja ett leende.
- Hennes balkavaljer och Sirius bäste vän, förklarar jag.
- Bara för att du och din syster lurade mig! Säger Lily och ser generat på mig när hennes föräldrar ser på deras dotter.
- Du kan inte hata honom eftersom vi ska åka till honom och Sirius om några dagar! Säger jag retsamt.
- Så på sett och vis är han din pojkvän, Lily? Frågar Mrs. Evans
- NEJ, ABSOLUT INTE, SPECIELLT INTE POTTER! Utbrister Lily förfärat.
- Det är min dotter det! Skrattar Mr. Evans.

Resten av middagen blir Lily små retad av oss alla och när vi ätit klart och dukat av så går vi upp på Lilys rum för att lägga oss eftersom klockan blivit mycket. Men innan det får Lily några presenter av sina föräldrar och ett väldigt litet paket av Petunia som sedan låser in sig på sitt rum. Hon tar emot presenterna, men verka lite besvärad av dem.

Av sina föräldrar hade hon fått några nya böcker, en stickad tröja och ett silver armband av sin syster. Lily tackade för presenterna och vi gick upp till hennes rum.

- Var finns badrummet? Frågar jag och håller i en av mina necessärer.
- Första dörren till vänster av trappan, svarar hon och tar på sig sin pyjamas.

Jag går i riktningen hon sagt och går in i det lilla blåa badrummet. Jag går fram till handfatet för att tvätta av mig sminket och fixa i ordning mig inför natten.

När jag var klar gick tillbaks till Lilys rum där hon satt och läste i en av sina böcker. Jag la mig på rygg i min säng och kände mig lätt illa mående. Jag bestämde mig för att ignorera känslan och till slut måste jag ha somnat.

Aaaaah! SOOO AWESOME 8DDDDD

Dina karaktärer är toppen! They are alive! xP
Och beskrivningarna äger! I'm kind of dead over here. cx Älskar alla detaljer du skrev om Lilys rum. Man får verkligen upp en bild av hur det ser ut.

Great great great! DDDDD Kan inte vänta efter mer. Du är verkligen duktig Katta! ♥

jag har bara ett ord till dig; fantastist; du skirver som en gud och all vat bra fantsastist ♥

Amaanda och Sourire, tack snälla båda två! ni anar inte vad era kommentarer betyder för mig, ni gör mina dagar! :')
Har börjat skriva å nästa kapitel och tror det kommer upp i morgon

Lite om vad som kommer inom en snar framtid:
Efter nästa kapitel

Ååh! Jag kan inte vänta! :OOOO
Jag längtat verkligen till nästa kapitel! Ihihijdokgfwkolövsflåmelnpfve
Det ska bli så intressant och se hur det här utvecklar sig!

Jag har blivit så sjukt j*vla dålig på att kommentera all awesome ff:s som jag läser! Det är ju oacceptabelt! För mycket att göra på för lite tid...
Men nu är jag här
Och... Asbra kapitel som vanligt! Du blir bara bättre och bättre på att skriva blir alltid lika glad när du lägger upp ett nytt kapitel, och jag har ännu aldrig blivit besviken på dom
Bara fortsätt som du gör med min favvis Lilly så kommer allt hade gå som en dans...
Jag älskar hur Gaby och hennes familj retar henne angående James. Hihi
Ha det gött!

Hej, tack för era kommentarer, blir alltid helt överlycklig över att se att någon har kommenterat något här

Som lovat kommer kapitel 66 nu, delat det i två delar och tänker lägga ut del för del

Hoppas ni gillar det och glöm inte kommentera vad ni tyckte om det :3

(Okej, uppenbarligen sög första delen kapitlet...)

Kapitel 66 potters (Halva James perspektiv och halva Lilys perspektiv)

Del 1 James perspektiv
Jag, Sirius och Remus satt inne i vardagsrummet och diskuterade olika grejer vi inte trodde skulle ha hänt i år, men som faktiskt hade hänt. Jag satt vid den svarta flygeln och klickade på några tangenter, medan Remus satt i en av fåtöljerna och Sirius låg i soffan.

- Jag trodde inte Sirius skulle lyckas ha ett förhållande som varar i över en vecka, säger Remus och Sirius fnyser till
- Jag trodde inte jag skulle kunna säga att jag var tillsammans med Gabryella krum! Säger Sirius
- Jag trodde aldrig jag skulle få hålla engelska lektioner för en tolvåring! Säger Remus
- Jag trodde aldrig i detta universum att James Potter skulle få sin evigt tjatade kväll med Lily Evans! Säger Sirius
- Jag visste att jag skulle få den förr eller senare! Utbrister jag och de andra fnyser
- Äsch, håll käften! Säger jag till dem och vi börjar skratta.
- Hur hade du tänkt förklara att Gaby är din flickvän för mina föräldrar? Frågar jag Sirius som bara sagt att två vänner skulle komma.
- Jag listar ut något, säger han
- Du har ungefär 10 minuter på dig, känn ingen press, säger Remus och börjar nynna ’’tik tak’’ och jag spelar en enkel melodi i takt.
- Wow, nya bethoven här eller? Säger Sirius sarkastiskt
- Wow, Black kunde en kompositör! Säger Lily och vi hoppar till.
- Hur länge har ni stått där?! Säger Sirius och hoppar upp från soffan för att omfamna sin flickvän.
- Någon minut eller så, svarar Gabryella och kramar om Sirius.

Vi hinner hälsa på varandra innan jag hör min mor komma in i rummet och ser roat på Sirius och Gabryella. När Sirius märker detta ser han snabbt tvekande på sin arm runt Gabryella och på min mamma, innan han snabbt tar undan armen om Gabryella och av misstag puttar till henne i farten så hon flyger in i Remus.

- Vad i-, är allt Gabryella hinner säga innan Remus fångar henne
- Sirius! Så där behandlar man inte sina gäster, säger mamma roat och kommer fram till oss.
- Förlåt, älskling, viskar Sirius till Gabryella som ser både road och förvånad ut
- Dorea Potter, säger min mamma och skakar hand med både Lily och Gabryella
- Lily Evans, svarar Lily och jag kan inte slita bort mina ögon från hennes leende
- Gabryella Krum, säger Gabryella och jag ser hur Sirius ser på henne så som jag enligt mina vänner ser på Lily.
- Pojkarna har pratat om er konstant sedan somras och det har blivit värre och värre, säger min mamma och Lily och Gabryella ser på oss med roade ansiktuttryck
- Mamma, väser jag och känner hur mina kinder hettas upp
- James har ju pratat konstant om Lily sedan två år tillbaks, hör jag min pappa säga när han kommer in i rummet och jag täcker mitt ansikte med mina händer.
- Fast Sirius har ju redan planerat sitt och Gabys bröll-, säger Remus men får snabbt Sirius armbåge i magen.
- Vi har umgåtts tillräckligt med mina föräldrar nu så vi går upp, säger jag snabbt och min röst går upp i fallsett
- Jag har ju inte ens hunnit presentera mig! Skrattar min pappa och de andra börjar skratta förutom jag och Sirius som helst bara vill försvinna.
- Charlus Potter, säger han och skakar hand med Lily och Gaby
- Trevligt att träffas, säger Lily
- Det måste jag hålla med om att få träffa dig efter allt James berättat, svarar min pappa
- NU GÅR VI UPP! Säger jag och min röst blir gällare än vad jag någonsin trott var möjligt och jag känner hur rodnaden stiger över hela mig.

Jag, Sirius och Remus tar deras packningar och går upp för trapporna för att ta oss upp till gästrummen.

- Ni får varsitt rum, vilket är okej antar jag? Säger jag och blir smått nervös av tystnaden
- Javisst, säger Gabryella glatt och sedan blir det tyst framtill vi är framme vid hennes rum.

- Detta är ditt rum, Gabryella, säger jag och puttar upp dörren.
- Vad mysigt, svarar hon och ser sig omkring i rummet och tar sedan sina väskor från Sirius och Remus och ställer dem vid sängen. Sirius ger oss en menande blick och vi förstår vinken.
- Ni kanske vill vara lite ifred, säger Remus och vi backar ut ur rummet för att visa Lily sitt rum.