Ödets sarkastiska humor

Titel: Ödets sarkastiska humor
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1 Prolog 22 Kapitel och 1 Epilog
Färdigskriven: Ja, del 2 av 3
Rating: PG
Beskrivning: Är en fortsättning på Den oväntade förälskelsen och handlar i princip om hur ödet kan ta mystiska och oplanerade vändningar!
Författare: marremusik och professorpersson
Denna började skrivas 2008 och är därför inte renskriven sen vi blev lite mer... erfarna så jag varnar redan nu för stavfel!

Ger er den ÜBERspännande prologen då folk börjar hitta hit!

bra! skriv prologen!

okey... hade tänkt vänta längre men jag orkar inte!! SÅ här har ni prologen (a)

-------------------------------------------------

Prolog – With Joy Comes Sorrow

Bea satt på en stol i ett litet rum långt från hemma. Hon skulle snart gifta sig, med den hon länge älskat. Det hade gått ett par år nu och detta var ett av de krav hennes bror hade haft. Egentligen ville hon inte tillbaka till sin familj, men hon ville gifta sig med Regulus. Hon log åt tanken, det ända hon tyckte var synd med det hela var att det inte skulle bli hennes drömbröllop, hennes bästa kompisar skulle inte få komma. Det skulle vara mycket misstänksamt och hennes bror och hans kamrater + alla andra dödsätare skulle inte tillåta det. Men Regulus hade lovat henne att han skulle ordna det på något sätt. Han tyckte att hon skulle få ha sina bästa kompisar på hennes eget bröllop. Bea blev varm i hjärtat när hon tänkte tillbaka till den dagen hon och Regulus berättade för gänget om deras giftermål. De tyckte inte till en början om tanken, men hennes älskade Regulus hade pratat och berättat om att han inte var som de andra dödsätarna. Han hade förklarat att han egentligen inte ville vara en dödsätare och att han inte skulle medvetet skada henne. Efter att ha lyssnat på Regulus förklaring så hade James, Remus och Lily gått med på det, även fast ingen av dem var så förtjust i tanken. Sirius var dock lite… fientlig mot Bea ett tag, han gillade inte tanken på att hon skulle gifta sig med hans bror. Bea gissade att det var för att han fortfarande var lite kär i henne. Visst älskade hon honom också, men inte på samma sätt utan mer på ett kamratlikt sätt. Bea ställde sig upp och såg in i en helfigurspegel som var upphängd på ena väggen. Klänningen, som hon inte fått välja själv, var väldigt vågad med djup urringning och kort kjol. Hennes hals såg lång och ståtlig ut i o försäg när hennes axlar syntes, men det var inte hon. Hennes hår var uppsatt i en hög hästsvans, och eftersom hon låtit sitt hår växa de senaste åren räckte håret när det var uppsatt, nästan till hennes skuldeblad.

Regulus gick med snabba steg runt omkring i det lilla rummet han blivit tilldelad. Han väntade oroligt på att hans brorsa med kompisar skulle komma. Han hade hämtat de som de skulle ”klä ut sig till”, de låg medvetslösa i det lilla skåpet som också fanns i rummet. Men de kom ju aldrig. Då öppnades dörren och in kom inga mindre än 4 människor med mörka klädnader med huvor in.
”Vad lång tid det tog! Har ni med er drycken?” undrade Regulus och såg stressat på dem.
”Ta det lugnt, ja det har vi!” muttrade Sirius och tog av sig huvan. Det gjorde de andra också. De hade alla en flaska, stor som en 33 cl flaska för cola, i handen, alla fyllda med en gyttjefärgad vätska.
”Har du din del av planen då?” undrade Remus och såg granskande på Regulus. De litade inte till fullo på Regulus än.
Regulus nickade och sa: ”Kom med här så ska ni få!”
Så Regulus öppnade skåpet och klippte stora tussar av de människor som låg i skåpet. Som han i tur och ordning tryckte i gängets flaskor.
När håret var i flaskorna kastade Regulus ett x antal förtrollningar på människorna för att försäkra sig om att de inte skulle kunna vakna och fly. Även Remus kastade ett par sådana, för säkerhets skull.
”Jaha, bara och dricka då antar jag!” sa James skeptiskt och såg på den ljusgröna vätskan i hans flaska.
”Kom ihåg, bara en klunk! Det måste räcka länge!” sa Lily som nästan såg spyfärdig ut när hon såg på den blodröda dryck som hon själv skulle dricka.
När de hade druckit sina klunkar och förvandlats klart, gav Regulus dem sina namn och lite allmän information. Nu var de klara för bröllopet.

I sitt lilla rum hade Bea fått bekymmer. Hon visste att hon behövde samarbeta, hon måste låsas vara som dem, men nu visste hon inte om hon ville. Var det något som hon inte gillade, på grund av incidenter vid ung ålder, var det smycken. Hon tyckte inte om känslan av dem. Men nu var det så att Narcissa hade kommit in till henne med en order att hon skulle bära ett av de största och mest tajta halsband Bea någonsin skådat.
”Snälla Narcissa måste jag?” bad Bea och såg Narcissa i ögonen.
”Ja, Beatrice, jag är ledsen men så lyder orderna!” svarade Narcissa och såg medlidande i ögonen på Bea.
Det var en av de saker som Bea lärt sig, att ända anledningen till att Narcissa var i denna situation var för att hennes syster var som hon var och för att Lucius Malfoy av någon anledning blivit ”kär” i henne.
När halsbandet satt på hade Bea svårt att andas, och svälja för den delen. Inte tyckte hon att halsbandet var fint heller, men hon fick väl stå ut med det för att få det hon önskat; Ett liv med Regulus.

”Är hon klar?” frågade Sirius, nu förklädd som Frulin Klein.
Det var han som skulle gå med henne till Regulus. Narcissa nickade och lämnade rummet medan Sirius gick in. När han såg Bea blev han som förtrollad.
”Men skraptass då, vad vacker du är!” sa han och bugade.
Bea gav honom sura och menande blickar. Han kunde inte kalla henne det. Inte här, inte när någon kunde höra honom!
Sirius förstod vad hon menade och tog hennes arms så de gick armkrok. ”Kom” sa han morskt och drog med henne. Han log inte, men hans ögon berättade att han var glad för Beas skull.

Bea gick ut ur huset till trädgården full av dödsätare. Det var ovanligt vackert väder för att vara maj och solen lyste ned över dem. Bea log lite för sig själv när hon sakta såg Regulus synas allt närmare. Egentligen skulle hon inte le alls utan ”bara vara” som de kallade det. Hon gick fram i samma takt som Sirius gjorde och när de kom fram lämnade Sirius av henne och ställde sig bredvid Regulus.

Regulus såg längtansfullt på Bea medan den ”okyrkliga” prästen babblade på. Han ville inget hellre än att vara hennes make och få vakna upp varje morgon med henne vid sin sida. Egentligen kände han sig väldigt lycklig, han var nog den ända dödsätaren som skulle ha ett lyckligt förhållande. Han och Bea skulle vara de ända som kunde komma och säga att de båda var lyckliga, riktigt lyckliga! Prästen hade hoppat över ”löftena” och hoppat direkt till själva gift biten.
”Tager du Regulus Arcturus Black, Beatrice Enya Dolohov till din äkta maka?” Frågade prästen Regulus.
”Ja, jag gör väl de!” sa Regulus och försökte se missnöjd ut fast inom honom bubblade lyckan.
”Tager du Beatrice Enya Dolohov, Regulus Arcturus Black till din äkta make?” frågade prästen denna gång Bea.
”J Ja” stammade Bea fram och verkade lite rädd. Regulus hoppades innerligt att det bara var hon som låtsades för att det skulle verka mer trovärdigt.
”Då förklarar jag er man och hustru, du får nu kyssa bruden!” sa prästen till Regulus och stängde sin ”bibel”.
Regulus lutade sig fram och kysste Bea försiktigt och inte för länge. Misstankar var aldrig bra att ha.

Remus höll diskret Lilys hand där de satt och såg när Bea och Regulus gifte sig. Remus själv förstod inte riktigt varför Bea ville ha honom så mycket men han kunde inte klandra henne. Han visste själv hur det var att vara kär i någon utan att andra ”tyckte om” det. Hur det än var så var det ett vackert bröllop, fast hans och Lilys hade varit vackrare, tyckte han i alla fall. Visst hade James inte varit så förtjust i det men han hade börjat acceptera hur det låg till. Och om Remus inte mindes helt fel så hade James börjat dejtat också. Remus log för sig själv, livet lekte, tyckte han. Även om han tyckte det var viktigt att vara på en av sina bästa vänners bröllop så längtade han hem. Han saknade sin älskade lilla bebis redan. Lillan var så söt, och när Lily lagt över henne i mormor Evans armar så hade hon börjat gråta. Lillan hade inte velat hälsa på sin mormor. Men Remus och Lily hade lovat att komma och stötta Bea.

Nu var de gifta, Bea ville bara skrika av glädje och dansa runt till hög musik. Men så verkade inte vara fallet. Hon hade en lågmäld fasad och hon kände sig lite obekväm. Hon var inte van att det var så många dödsätare på samma ställe och det skrämde henne lite. Bellatrix kom upp mot henne med ett av sina elaka leenden och sa ”Du skall få sjunga ”eran” låt! Här har du texten, de spelar bakom dig!”
Bea såg på papperet och läste låttiteln.
Sorrow
”Men, men denna kan jag väl inte sjunga…?!” började Bea men hon blev avbruten av en irriterad Bellatrix.
”Jo du skall sjunga den, det är precis så Regulus känner sig eftersom det är dig han just gift sig med!” Sa hon och puttade iväg Bea mot stora scenen. Bea började ostadigt sjunga det som det stod på papperet, hon hade ingen bra sångröst i hennes tycke, men hon kunde inte kämpa emot! Det skulle inte funka bra i slut ändan!
”Pain, the powerful weapon you use
Love, the cranky way of believe
Sorrow, the way it always turns out
Regret, the words you never used on me”
Bea såg att någon gick ut genom dörren inifrån. Vilken uppståndelse det blev! Bea slutade för en sekund att sjunga och då kände hon med ens en trollstav i ryggen på sig.
”Sjung” fräste Bellatrix.
Bea gjorde som hon sa och fortsatte sjunga.
“Words of wisdom or broken heart
Words of living so apart
Words of things you never had
Words of the weapon kind”
Hon kunde se att de drog iväg Lily, Bea fick panik, hon måste hjälpa henne.
“Pain, the powerful weapon you use
Love, the cranky way of believe
Sorrow, the way it always turns out
Regret, the words you never used on me
All to break you down
All to make you cry
All to make life a living hell
All to make feel worse the fear”
Varken James, Sirius eller Remus hade märkt att Lily var borta. VARFÖR kunde de inte märka det undrade Bea medan hon sjöng.
”Pain, the powerful weapon you use
Love, the cranky way of believe
Sorrow, the way it always turns out
Regret, the words you never used on me”

Lily kände hur någon plötsligt tog tag i hennes arm.
”Släpp mig! Vad har jag gjort för något?!” fräste hon och såg argt på den mannen som höll hennes arm.
”Ja du, du kan väl börja med att förklara vem detta är!” sa han med mörk röst och pekade på en kvinna som stod bredvid honom. Lily svalde tungt och såg på kvinnan. Hon såg precis lika ut som hon själv gjorde. Hur skulle hon kunna bortförklara detta då?
”Hon är en bedragare såklart!” fräste Lily tillsvar, även fast hon visste att de inte trodde på henne.
”Svara då på en fråga! Vad skall hända i natt?”
”Ja, det beror på vad du menar, om det är att Black ska göra Dolohov på smällen eller om det är stöten mot den lilla staden utanför London.” svarade Lily, hon hade som tur var hört andra pratat om dessa saker tidigare under dagen.
”Ingen av dem! Men du hade rätt om de två du sa, bara en fråga till då! Vad är koden till valvet i tyskland?” sa mannen och såg med tvekande blickar på Lily.
”Ehh…” Började Lily men hon hann inte fortsätta förrän kvinnan mitt emot henne sa: ”Vi har inget valv i tyskland!”
Nu visste Lily att det var kört! Hur skulle hon ta sig ut det här?!

“Can I call this a friendship?
Can I call this a relationship?
No, I call this deep sorrow and hate
Pain, the powerful weapon you us.
Love, the cranky way of believe
Sorrow, the way it always turns out
Regret, the words you never used on me
Nothings are ever too bad to fight
Nothings is worse than fear the dark”
Bea sjöng klart låten en halv minut efter att hon sett människorna föra iväg Lily in i skogen. Hon steg av scenen och sprang in i skogen.
”LÅT DET INTE VARA FÖR SENT!” Skrek en röst i henne huvud och hon kände hur magen knöt sig. Hon smög sig längre och längre in i skogen, hon såg männen längre fram.
”LÅT MIG VARA ERA AVSKUM!” hörde hon Lily skrika.
LILY, skrek en ledsen röst inom henne. Hon ville helst av allt fram och rädda henne. Hon var hennes bästa kompis i hela vida världen och den ända tjej kompis hon någonsin skulle ha! Hon var hennes allt! Hon var den som stöttat henne när killarna inte kunnat eller velat. Bea kämpade för att röra kroppen och rädda henne. Men det var som att kroppen inte ville, den var rädd, rädd för vad som skulle hända med Lily och vad som skulle hände med henne om hon lade sig i.
”snälla, snälla överlev detta, LÄMNA MIG INTE!” Skrek rösten och hjärtat sved. Hon sjönk ihop på knä och såg när de torterade Lily, hon kunde inte stå, inte röra sig, inte skrika, inte hämta hjälp. Hon var dömd att se sin bästa vän torteras, kanske till döds.
”LÅT MIG VARA! JAG HAR EN FAMILJ, ETT LIV INTE SOM NI SOM MÅSTE BLI ONDA FÖR ATT INGEN ÄLSKAR ER!” Hörde Bea Lily skrika och tårarna började rinna ned för hennes kinder. Bea kunde efter det höra ett lågt skrik och modet sjönk i hjärtat. Var det över?! Var hennes bästa kompis död? Hon såg männen lämna skogen och sedan, fick hon plötsligt kraft i benen. Hon sprang fram till Lily satte sig på knä och drog Lily upp i det. Sakta gav Bea Lily hjärtmassage och konstgjord andning. Sitt spö hade hon inte hållit i på flera månader.
”Lily, LILY du MÅSTE VAKNA!” krävde Bea medan tårarna föll i otrolig fart. ”VAKNA!”
Lily hostade till lite och öppnade ögonen sakta. Hon såg med trötta ögon på Bea och sa:
”Du kan inte rädda mig…” Hennes röst dog ut. Men Bea såg att Lily ville säga något till henne, så hon böjde sig lite närmare och hörde hur Lily viskade: ”Ta hand om Lillan…”

ååååååååå, så sorgligt, du måste skriva mer jag måste få veta vad som händer!!!

btw: LILY FÅR INTE DÖÖÖÖ!!!!!

Ja, jätte


Det kommer komma mer, så fort vi får någon fler kommentar.

Yay, jag bevakar denna tråd!

MER!

Ja, nu kommer mera ! Vi ska få igång fortsättningen nu

Men det är lite nytt upplägg, inte lika karaktärs uppdelat. Men jag kommer fortsätta lägga ut de kapitel jag skrev och Marre de hon skrev. För vi fortsatte att skriva vartannat kapitel .
_ _ _ _ _ _


Kapitel 1 – Varmt eller Ljummet?

Barnskrik hördes genom det tunna väggarna. Remus såg på sina två närmsta vänner.
”Vad ska jag göra, vad ska jag ta mig till, jag kan inte ta hand om ett barn” sa han med sorgsen.
”Lugna dig måntand, vi får komma på något…” sa Sirius och suckade. Han såg från James till Remus.
”Vi får inte ge upp Lillan, vi måste ju ta hand om henne, det är vad Lily skulle vilja, tror du inte det Måntand?” Remus bara nickade åt det James sagt. Men det hindrade inte Lillan från att skrika.
”Ehhh, vem ska gå och se vad som e fel?” undrade Remus osäkert.
”Du såklart, du är ju henne farsa månis” sa Sirius och klappade honom på axeln. Remus nickade sammanbitet och reste sig från stolen i köket. Han gick iväg till den lilla barnkammaren som Lily hade inrett nästan det sista hon gjort i livet. Remus gick fram till den lilla sägen och tog upp den lilla flickan. Det var tungt, livet var tungt nu mera, det var en månad på dagen sedan Lily dött. Han visste inte riktigt hur han skulle ta sig vidare men han var väl tvungen för Lillans skull. Remus höll Lillan i famnen, hon hade det smaragdgröna stora ögonen precis som sin mamma. Det var inte riktigt klokt tyckte Remus. Han höll tårarna inom sig, hur skulle han en varulv kunna ta hand om lillan ensam, han visste ju inte ens hur man gjorde. Remus gick in till köket med den skrikande lilla flickan i famnen.
”Jag vet inte vad som e galet, jag vet inte alls hur man gör” sa han bekymrat. Marodörerna suckade samma stund som ett POFF, hördes i hallen.

”Hej Grabbar”
”Bea, du är min räddare” sa Remus med den skrikande flickan i sina armar gråtandes.
”Men kära någon, ge mig lillan” sa Bea lugnt och tog henne i famnen. Hon hyssande henne lite.
”Remus, lärde inte Lily dig något om barn innan…”
Remus skakade på huvudet.
”Jag klarar bara inte av de…” sa han lågt och besviken på sig själv. Han svek både Lily och Lillan.
”Grabbar, jag måste nog lära er ett och annat om ni ska ta hand om henne och det ska ni väl?” sa Bea med bestämd röst mot slutet.
Remus, James och Sirius kollade på varandra osäkert och sen på Bea. Bea suckade och såg på dem.
”Att ni aldrig ska växa upp, tror nog inte Lily skulle vilja något annat än att ni tog hand om henne, Remus tror du verkligen det” sa hon och lätt nästan arg.
”Lugna ner dig skraptass” sa Sirius och såg på Bea. ”Vi har ju inte ens fyllt 20år en, vi ska ju leva fortfarande”
”LEVA, vad f*n vet ni om att leva” sa Bes surt och gick iväg för att byta blöja och tvätta Lillan.

Efter en kort stund reste sig Remus upp igen och gick till Bea.
”Förlåt, kan du…”. Bea såg på Remus och nickade.
”Visst, kom här ska jag visa dig” sa hon lugnt.
”Först tar du en pappers handduk och torkar henne i rumpan” sa Bea och såg på Remus. Remus såg förvirrad ut och tog en pappers handduk och gjorde som Bea sagt.
”Så det där gick ju bra, sen så ska du bara…” fortsatte hon instruera.
Efter en stund hade Remus fått till hur man bytte blöjan.
”Bra, så farligt är det inte även om det kanske luktar” sa Bea och skrattade lågt. Remus nickade och lyfte upp Lillan in famnen som verkade lugn.
”Tack Bea, om jag ska klara av det här lär jag nog behöva...”
”Hjälp, jo tack jag märkte det, självklart, jag kommer hälsa på så mycket jag kan precis som innan”
”Tack” sa Remus och de gick ut till de andra.

Sirius och James hade suttit deppande en stund, det var halvt som om livet i huset blåsigt ut med Lily. Men det skulle de ändra på.
”Vi måste gå vidare allihopa, Lily var en fin vän men vi kan inte begrava oss själva med henne” sa Sirius och såg på James. James nickade självfallet.
”Ja, det går inte… Lillan måste få ett bra liv, hon är ju lika vacker som Lily va!” sa James lågt.
”Om inte annat så kommer hon bli det” sa Sirius.
”Mm, vi gör det för Lilys skull, vi måste hjälpa måntand med det här” sa James bestämt. Han hade alltid älskat Lily även om han varit tvungen att lägga band på sig själv för sin bästa väns skull.
”Saken är klar, vi flyttar hit, vi flyttar in till Remus” sa Sirius bestämt.
”Va menar du?”
”Ja men vadå, ska vi bo i våran lilla ungkarlslya tillsammans när Remus behöver vår hjälp när, ge dig James, vi flyttar hit i stället, tänk på fullmånen”
James nickade och saken var bestämd, ja så länge Remus gick med på det.

”hej, vad snackar ni om då?” sa Remus när han kom ini köket och satte sig ner med Lillan i knäet. Bea gick och började värma mjölk på spisen.
”Ehh, vi har bestämt oss att hjälpa dig och vi tänker flytta in här för att hjälpa dig” sa James och log broderligt.
”Ehh, okej om ni verkligen vill det så, tack” sa Remus och var en aning förvånad. Sen skrattade vännerna glatt och Bea log belåtet.

”Remus kom och känn på mjölken” sa Bea efter ett litet slag. Remus reste sig och gick fram med Lillan i armarna.
”Visa mig din handled” sa Bea och Remus gjorde som hon sagt men med en frågandeblick.
”Andra sidan, men handflatan uppåt”
Remus vände på handen och Bea droppade några droppar av mjölken på hans handled.
”Är den varm, eller ljummen?” undrade hon och såg på honom.

Åh, jättebra! bara synd att lily dog........

men annars var det ett JÄTTEBRA kapitel!
skriv lite mer!

Det finns massor mer skrivet. Men det är Marre som skrev nästa kapitel. Och det är aldrig nice med lite fler kommentarer.