Minidjuret
Elev
|
Halloj! ^^
För ungefär ett år sedan började jag skriva på en berättelse om The Dark Side. Inte Harry Potters dark side utan den jag skapade här på mugglis.
Dock har jag, dumt nog, glömt lösenordet till bloggen jag la upp storyn på, men jag vill gärna fortsätta på den ändå!
Så därför ska jag skriva den här! 8D
------
1:a Kapitlet
Spoiler:Tryck här för att visa!Allt började då jag skapade The dark side.
Vi hade kul och och skrattade ofta, hade partyn och skojade runt.
Tills en dag...
Vi satt alla samlade på The dark side och pratade om livet.
I ett hörn låg tre kattungar och sov djupt.
I det förtrollade taket glittrade stjärnorna, det var sent på kvällen.
Några sa godnatt och drog sig sedan hem.
Tillsist var vi bara några personer kvar.
Jag, InspiredPsycho, MizzNina och DeathDownAlex.
Vi skojade fortfarande om saker som egentligen var seriösa, men vår natthumor tog över.
"Det är så tråkigt att sitta här med så många lampor tända" sa Alex plötsligt.
Vi andra nickade instämmande.
"Jag tror vi har ett lager med stearinljus här borta" sa jag och reste mig upp.
Jag gick bort till skåpet som jag menat och hämtade några ljus.
Tillsammans fixade vi lokalen till en jättemysig plats.
Taket fick fler stjärnor och lamporna släcktes och stearinljusen tändes.
På golvet lade vi ut filtar och kuddar och snart satt vi alla fyra (och såklart kattungarna) mitt bland alla mjuka kuddar.
Jag var trött men ville inte gå och lägga mig, jag älskade att sitta och prata och skratta långt in på natten.
Tiden och gick och snart blev klockan 01.
Utanför hade det börjat blåsa väldigt mycket och snart smattrade regnet mot taket.
"Vad sägs som att sova här inatt?" sa Nina och tittade förhoppningsfullt på oss andra.
Jag tittade ut genom fönstret och såg hur stora grenar flög förbi, det var storm.
Det var omöjligt för oss att komma hem nu, så varför inte göra det bekvämare och sova här?
"Jag tycker det låter kul" sa Alice.
"Tycker jag med, det är ändå omöjligt att komma hem nu" svarade jag.
Alex tittade ut och nickade instämmande.
"Men först, tycker jag att vi ska ha kuddkrig! Jag har alltid velat det!" sa jag och kastade en kudde på Nina.
Kapitel 2
Spoiler:Tryck här för att visa!Vi hade kuddkrig väldigt länge och jag är osäker på när vi slutade för jag somnade mitt i allt med en kattunge i knät.
När jag vaknade igen var det helt tyst och rummet var mörkt.
jag tog upp min mobil och tittade på klockan, 04.43.
Konstigt nog var jag klarvaken, även om jag måste ha somnat sent.
Någon började snarka en bit bort, jag vet inte om det var en katt eller någon annan.
Jag reste mig upp och gick bort till fönstret och tittade ut.
Först såg jag inget, men sen uppfattade jag en skugga några meter bort.
Magen vände sig på mig, men jag skakade bara på huvudet eftersom det antagligen bara var en av ugglorna som brukade komma till oss. Men en tanke lämnade mig inte.
Igår kväll när jag hade tittat ut hade jag sett en gren flyga förbi.Det läskiga var att den var formad som en hand.
Jag rös till och skulle just vända mig om då någon knackade på dörren.
Jag stannade mitt i ett steg.
Vem, eller vad, knackade på dörren klockan 05 mitt i natten?!
Paniken steg och jag tittade förtvivlat om någon annan var vaken, men det var bara jag.
Det knackade på dörren igen, högre denna gången.
Jag måste öppna, det visste jag, för det kunde ju vara någon person som ville gå med oss på The dark side.
Så jag gick bort till ett bord och tog mitt svärd, som jag hade lagt där igår, och gick till dörren.
Mina händer skakade men jag tog mod till mig.
"Ve-vem är d-det?"viskade jag med darrande röst.
"AlvaRawenclaw såklart!" hördes en glad röst utanför.
Jag andades ut, log och öppnade dörren.
"Alva, du skrämde skiten ur mig!" skrattade jag och sänkte svärdet.
"Haha, förlåt mig, men du vet att jag brukar vara uppe tidigt" sa hon och skrattade. " Men Louise, varför har du ett svärd?"
"Ehe..Ja, jo, strunt samma" svarade jag och stängde dörren.
Vi gick in till de andra, som antagligen hade vaknat av att vi pratade, och satte oss ner på golvet, då plötsligt en röst hördes.
"God kväll."
Kapitel 3
Spoiler:Tryck här för att visa!Jag stelnade till.
Rösten var okänd och kom bakifrån.
Jag vågade inte vända mig om eller få ögonkontakt med någon, så jag satt bara helt stilla och hoppades på att slippa se vem det var, men självklart skulle jag vara tvungen att svara, jag hade ju faktiskt skapat denna sida.
"Go-god morgon" stammade jag fram.
Jag hade aldrig erkänt det för någon, men jag var ganska feg.
Rösten fortsatte.
"Vänd dig om, jag vill se vem jag pratar med"
Så jag svalde och reste mig upp, vände mig om och tittade upp med blicken.
Så där stod jag och förväntade mig en lång man med en yxa i handen, istället står jag ansikte mot mule med en enhörning!
"Stäng munnen, du ser ganska korkad ut" skrattade enhörningen.
Men jag fortsatte gapa, jag var ganska chockad.
"Jo, jag söker Minidjuret, eller Louise om hon föredrar det"
Någon petade mig i ryggen, troligen Alice men jag är inte säker, och min hjärna började fungera igen.
"Öh. Jo, jo, hej jag är Louise" svarade jag och sträckte fram min hand, men drog tillbaka den efter att jag kommit på att enhörningar inte har händer...
Någon bakom mig fnissade och jag rodnade.
"Utmärkt. Jo jag måste prata lite med er. Det är så att, bli inte rädda nu, men en mördare springer lös här i området" sa enhörningen allvarligt.
Vi drog efter andan och och jag tittade mig nervöst omkring, som om mördaren skulle vara här...
"Men som sagt" fortsatte enhörningen "ni behöver inte vara rädda. Vi i TUC letar efter denne mördare och kommer troligen hitta h'n snart. Men ni kan väl stanna inne?"
"Vad står TUC för?" frågade vi alla samtidigt när enhörningen slutat prata. Jag log för mig själv.
"Öh, vet ni inte det?" frågade enhörningen förvirrat och tittade bort mot de andra. Vi skakade på huvudet och jag flinade fånigt, för jag tänkte bara på kexen TUC.
"Ojdå...Ja det står i alla fall för The Unicorn Cops" sa enhörningen och sträckte stolt på halsen.
Jag stoppade in en hand i munnen för att inte skratta högt.
Namnet var så underbart och roligt samtidigt.
Sen var vi alla tysta en lång stund.
"Så vem har denne mördare mördat?" frågade Nina för att bryta den pinsamma tystnaden.
"Jo..." började enhörningen, men precis när han skulle fortsatte hördes ett högt skott utifrån.
Kapitel 4
Spoiler:Tryck här för att visa!Alla hoppade till och jag höll för öronen och blundade.
Dörren öppnades och jag tittade snabbt upp.
In kom AlexZz med ett stor gevär och genomblöt så att vattnet droppade överallt.
"DET VAR ETT JÄKLIGT BRA SKOTT!" ropade hon högt, stängde dörren och slängde ytterkläderna i en fin hög på golvet.
Jag gapade stort och kunde inte tro mina ögon, Alex var mördaren!
Hon började gå mot oss och log brett, men stannade och gapade när hon fick syn på enhörningen.
"Öhm, vem är du?" frågade hon förvånat.
"Detta är, en, vän!" ropade jag för att slippa jobbiga konsekvenser då enhörningen skulle behöva gå igen TUC en gång till och skrämma iväg Alex, som tydligen var mördaren.
"Jaha, vad kul!" svarade Alex glatt och vinkade lite åt enhörningen innan hon gick in och hälsade på alla andra.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra och jag fattade inte varför inte enhörningen stoppade henne och fixade så att fler inte blev mördade. Samtidigt kunde jag inte heller riktigt förstå hur det kunde vara Alex som var mördaren, hon var ju så snäll och underbar hela tiden!
Jag gick fram till enhörningen och viskade i dess öra.
"Uhm...Ska du inte, fånga in henne?"
"Va, vad menar du?" svarade han.
"Jamen, hon är ju mördaren?"
Enhörningen skrattade högt.
"Men lilla vän, inte är väl det mördaren! Nej mördaren är en varelse av annat slag, en hemsk varelse som vi inte ska bry oss om just nu. Jag är här för att skydda er"
Jag blev förvånad men glad över att det inte var Alex.
"Är det någon som vet var Cara Riddle är?" frågade Alice efter en stund, men vi skakade alla på huvudet.
Cara brukade alltid komma vid denna tiden.
Men hon var troligen bara lite sen med bilen eller något, hoppades jag.
5 jan, 2013 22:45
|
Mugglarportalen